Lupinen är en svår nöt för kommunerna att knäcka — bekämpningen av arten prioriteras inte
Arkiv / Pia HeikkiläEtt sätt för att försöka bli av med de seglivade blomsterlupinerna är att slå av dem medan de blommar, innan deras frön hunnit mogna. Foto: Pia Heikkilä
Den vackra högväxta, blålila, rosa eller vita lupinen finns med på statsrådets lista över invasiva främmande arter vilket innebär att alla markägare, såväl privatpersoner som kommuner, är skyldiga att utrota eller hindra spridningen av den.
Men att bli av med lupinen är ingen lätt match och kommunerna saknar tillräckliga resurser och ordentliga planer för hur de ska gå till väga. Samtidigt väntar heller inget straff den som försummar sitt ansvar.
Det är NTM-centralen som övervakar att lagen om främmande arter efterföljs men Leena Lehtomaa, överinspektör vid Egentliga Finlands NTM-Central, säger att hon aldrig hört om att NTM-centralen skulle ha vidtagit några åtgärder gentemot en kommun utifrån lagen i fråga.
— Vad jag har hört så har ingen hamnat i svårigheter på grund av lupiner, säger hon.
Krånglig att bli av med
De två vanligaste sätten att bli av med eller begränsa lupiner är genom att gräva upp deras rötter eller genom att fälla dem innan deras frön mognat. Det senare behöver göras tre till fyra gånger per sommar under flera år och avfallet behöver föras bort för att hindra de slagna lupinerna från att göda marken.
Utöver de här två vedertagna metoderna har man även på olika håll testat alternativa metoder för att utrota den oönskade växten.
— I Salo försökte man ånga bort dem, säger Lehtomaa.
Men även om kommunerna bör, och även till viss del försöker, bekämpa diverse skadliga invasiva arter menar Lehtomaa att få kommuner jobbar för att specifikt göra sig av med just lupiner.
Andra arter har man emellertid satsat mera på och till exempel Åbo har satsat hårt på att eliminera jättebalsamin, tromsöloka och vresros.
Statsrådet har i sin förordning om främmande arter slagit fast att elimineringen av vresrosen ska komma igång 1 juni 2022 och även Kimitoön satsar redan nu på att bli av med arten, berättar kommunens tekniska chef Ralf Nyholm.
Så här såg det ut för tio år sedan vid en väg i Kimitoön…. Foto: Ulla Andersson.
Åbo prioriterar andra arter
I Åbo är elimineringen av insvasiva främmande arter tudelad och sköts på olika vis beroende på om området i fråga är ett naturskyddsområde eller inte.
I de delar av staden som är skyddade går man hårt åt olika främmande arter men med ett speciellt fokus på jättebalsamin, tromsöloka och vresros. Målet är att eliminera alla exemplar av tromsoloka som påträffas någonstans i staden och all jättebalsami som förekommer på naturskyddsområdena.
När det kommer till lupinen har man inte resurser för att vara helt lika noggrann, men i mån av möjlighet gör man sig även av med den antingen genom att klippa eller gräva upp den.
— Vi har ett team på tre personer som rör sig ute i terrängen och ägnar sig åt främmande arter. Mycket av deras resurser går åt till att utrota jättebalsamin och tromsöloka men vid sidan om det här tar de även hand om lupinerna, säger Heidi Metsälä, projektplanerare vid stadens miljövård.
Enligt Metsälä har teamet den här sommaren redan hunnit rensa lupiner från Runsala, Hirvensalo och Kungsbäcken.
Vid de delar av staden som inte utgörs av naturskyddsområden ser läget emellertid annorlunda ut och där räcker resurserna inte alls till bekämpningen av lupiner.
— Kanske har vi gjort något vid de allra mest kritiska områdena men rätt lite har vi nog gjort åt lupinärendet, säger Anna-Kaisa Kaukola, ansvarig byggherre vid Åbo stad, och framhäver att alla deras resurser går åt till att eliminera jättebalsamin, tromsöloka och vresros.
Oklart när det är kommunens ansvar
Kimitoöns tekniska chef Ralf Nyholm konstaterar att kommunen inte har någon särskild strategi för hur man ska bekämpa specifikt lupinen. Men enligt Nyholm har kommunens sommarjobbare fått i uppgift att fälla den främmande arten, först och främst inom kommunens centrumområden men även på andra platser enligt behov och möjlighet.
Hur ofta eller i vilket skede av blomningen lupinerna kommer fällas är Nyholm inte säker på.
Något som enligt Nyholm orsakar problem är oklarheterna kring vilka områden som ligger under kommunens ansvar och vilka NTM-centralen står för.
— De som syns mest är kanske inte på kommunens område. Vi får mycket samtal gällande lupinerna längs Kimito–Dalsbrukvägen men det hör till NTM-centralen.
Enligt Lehtomaa ansvarar NTM-centralerna, eller rättare sagt deras uppdragstagare, för fällandet av lupinerna som ligger vid centralens trafikansvarsområden. Men hon medger att det även här finns brister i hur väl man lyckas eftersom det är svårt att slåtta lupinerna vid just rätt tillfälle och ofta ligger växterna dessutom på svåråtkomliga platser som arbetsmaskinerna inte når.
…och så här ser det ut i dag vid samma väg. Foto: Ulla Andersson.
S:t Karins resurser räcker inte till för alla främmande arter
S:t Karins planeringshortonom Sirkka Laitinen berättar att stadens bekämpning av lupiner än så länge är rätt sporadisk och att det i dagens läge inte finns någon heltäckande handlingsplan för hur man ska ta sig an problemet.
Tillsammans med naturskyddsföreningen Kaarinan luonnonsuojeluyhdistys bekämpar staden arten systematiskt på platser som räknas som värdefulla kulturbiotoper. Utöver det här fäller man lupiner även då man stöter på dem i samband med övriga arbetsuppgifter. Då man vid staden slår vägrenarna försöker man välja tidpunkten så att arbetet utförs innan lupinernas frön mognat.
Laitinen berättar att staden även kartlagt mängden främmande arter som växer på dess områden och hon konstaterar att resultatet är överväldigande.
— Det växer enorma mängder främmande arter runt om i staden och skulle vi lägga vår energi på att bli av med alla skulle omhändertagandet av våra skötta områden lida, säger hon.
Viktigt att komma ihåg är också att alla lupiner som finns i staden inte ligger på dess ansvar. Enligt Laitinen växer stora mängder av lupinerna i S:t Karins på privat mark eller på områden som NTM-centralen ansvarar för.
Hon konstaterar även att många av de lupiner som spridit sig till stadens ansvarsområden gjort det efter att privatpersoner dumpat sitt trädgårdsavfall på stadens mark, något hon hoppas invånarna kommer sluta med.
Hur Pargas stad agerar i frågan förblir oklart då stadens vikarierande trädgårdsmästare Daniel Falck är på semester till augusti och Viivi Paasonen som sköter Falcks uppgifter inte vill kommentera ärendet.
Lupiner
Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) och Sandlupinen (Lupinus nootkatensis) klassas båda som invasiva främmande arter i Finland.
Lupinen kommer ursprungligen från Nordamerika och kom till Europa som prydnadsväxt på 1800-talet.
I Finland växer lupinen främst vid vägrenar, gårdsplaner och åkrar.
Få andra växter klarar sig i sällskap med lupinen som förändrar jordmånen den växer i. Lupinen växer sig även hög och skuggar därför småvuxna arter.
Det är speciellt växt- och insektarter som traditionellt vuxit och levt på ängs- och hagmarker som hotas av lupinens frammarsch.
Källa: Närings- trafik- och miljöcentralen och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling: ”Lupinen en förvildad främmande art”.
Lagstiftning gällande invasiva främmande arter
I Finland regleras hanteringen av arter som hotar den ekologiska mångfalden på såväl EU som nationell nivå. Utöver EU-förordningen om invasiva främmande arter och Europeiska kommissionens förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse har Finland även stiftat den nationella lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter. Den nationella lagen kompletteras av statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter.
EU-lagstiftningen trädde i kraft år 2015, den nationella lagen om främmande arter år 2016 och statsrådets senaste förordning 2019.
Lagstiftningen förbjuder försäljning, odling eller innehav av lupiner.
I majoriteten av alla fall är det Natur- trafik- och miljöcentralens ansvar att övervaka så lagen om främmande arter följs.
Källa: vieraslajit.fi, statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter och lagen om främmande arter.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.