Lokala kryddor i Juha Ruusuvuoris nya roman – Dalsbruk starkt representerat i handlingen
Författaren Juha Ruusuvuori, bosatt i Dalsbruk sedan 1993, har i augusti utkommit med sin 14:e roman: ”Piraatin perintö” (”Piratens arv”). Författaren själv omnämner boken som en sjöroman med mystiska och magiska antydningar.
Ruusuvuori har gått med en sjöroman i tankarna i 20 år, ända sedan han skrev ”Itämeren merirosvot”.
– Här har funnits sjörövarromantik, pirater och strandröveri – varför inte berätta om sådant som funnits. Det här är dessutom ett tema som lockar folk och som är underhållande, säger Ruusuvuori om valet.
Två tidsplan
”Piraatin Perintö” är en story på två olika tidsnivåer. Det är nutidens Dalsbruk, och medeltiden – närmare bestämt år 1397 då tiderna var oroliga i Finland och södra skärgården. Raseborgs slott är en bas för pirater, och här börjar berättelsen om den unga kvinnan Kristin, dotter till en hög kyrklig tjänsteman. Kirstin har kommit snett i livet, går till sjöss och blir pirat.
– Om Raseborg på 1300-talets slut vet man inte så mycket, slottet byggdes kanske på 1370-talet. Få skriftliga källor finns. Kanske fanns där pirater, kanske inte. För en författare är det bra om man inte vet så mycket om stället, då har man fria händer att hitta på, säger Ruusuvuori.
Eftersom lokalhistorian är bekant krävdes ingen research om Dalsbruk.
Emilia ÖrnmarkI den nutida berättelsen är huvudpersonen fjortonåriga Niklas, som bor med sin pappa.
– Han är autistisk och har svårt att kommunicera och socialisera. Men det är möjligt att han kommunicerar med medeltidskvinnan – det är läsarens sak att avgöra, säger Ruusuvuori om hur han spelar med de olika tiderna i romanen.
– Kanske händer allting ändå på samma gång?
Förutom tidsbegreppet är det epigenetiska arvet ett viktigt tema i boken. Med epigenetiskt arv avses att vissa egenskaper man skaffat sig kan synas i arvet hos efterkommande generationer – eventuellt finns ett släktskap mellan medeltidskvinnan och Niklas.
Ruusuvuoris karaktärer formar sig under processen från grundläggande riktlinjer som ålder och utseende.
– Jag blir mer bekant med dem medan jag skriver, ibland formar de sig annorlunda än jag tänkt, säger Ruusuvuori.
Någon analys av sin egen roman vill Ruusuvuori dock inte komma med. Han har gett läsaren nycklarna och möjligheten att tänka hur den själv vill.
Allting börjar vid Purunpääviken
Boken startar vid pumpningsarbeten i Purunpääviken, där Niklas håller på att dyka och det kommer upp ett vrak. Medeltidskvinnan har rört sig i samma vatten under sin sjöresa, som också går till bland annat Reval (numera Tallinn), Hitis och Jungfrusund – en viktig knutpunkt för sjötrafiken. Här finns Krögarudden och krogen i Purunpää, som har en viktig roll i boken.
Fler bekanta platser i och i närheten av Dalsbruk finns med, som till exempel Söderby vid stranden av Dragsfjärden, Dalsbruks torg och Strandhotellet fått vara med.
– Jag vet faktiskt inte om det någonsin skrivits en bok där så mycket av handlingen utspelar sig i Dalsbruk.
Ytterligare en parallell kan dras till Dalsbruk – nämligen gällande tystnaden.
– På Byholmen finns det ro att skriva romaner. I Dalsbruk finns ingen fabrik längre, och Lövöfärjan som jag förr kunde höra finns inte heller mer. Tystnaden är världens sista lyxvara, och i romanen försöker Niklas pappa sälja tystnaden till stadsbor genom att bygga en reträtt i en gammal mystisk gård.
”Slowfood” att skriva böcker
Piraatin perintö blev klar i våras. Även denna roman är kring 300 sidor lång – ett mått Ruusuvuori tycker är lämpligt och som han är van vid.
– Det tar två–tre år att skriva en roman. Det är en lång tid, det här är slowfood.
Ruusuvuori poängterar vikten av att låta manuskriptet vila i några månader under processen för att nå ett visst utanförskap.
– Ändrar jag något så skriver jag det på nytt, jag ändrar inte inne i dokumentet. Jag måste se min text fysiskt på papper.
En vanlig skrivardag producerar Ruusuvuori tre, kanske fyra sidor text.
Nästa projekt på gång
Nästa roman är redan under arbete, den siktar Ruusuvuori på att ska vara färdig om två år.
– Några månader har jag hunnit pausa mellan romanerna, det måste man göra för att tömma huvudet. Då gör jag utearbeten, renoverar, reser och sysslar med teaterprojekt.
Emilia Örnmark
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.