Carina Holm 23.01.2019 04:06

Riksdagens tidigare talman, Åbopolitikerna Maria Lohela, lämnar regeringspartiet Blå framtid och representerar i fortsättningen Hjallis Harkimos politiska proteströrelse Liike Nyt.
Lohela säger att Liike Nyt är intressant, eftersom rörelsen ger möjlighet för folket att påverka mellan valen (Svenska Yle 21.1.2019).
Rörelsen vill bland annat fråga folket genom webbenkäter.
Intressant med avhoppet är att Lohela inte har några ambitioner om att ställa upp i vårens riksdagsval eller EU-parlamentsval för sin nya politiska hemvist.
Däremot tänker hon rösta nej till regeringens förslag om vård- och landskapsreform, om nuvarande riksdag hinner rösta om den före valet.
Riksdagens talman är en av landets tyngsta politiska poster, åtminstone när det gäller protokollet och formaliteter.
Att en tidigare talman så här demonstrativt protesterar mot regeringens politik är därför anmärkningsvärt.
Lohelas avhopp gör frågan om vårdreformens vara eller icke-vara än mer intressant. I och med hennes avhopp krymper marginalen mellan ja- och nejsägare i riksdagen till snart minsta möjliga.
Regeringspartierna har 103 ledamöter av riksdagens 200. Talmannen, Samlingspartiets Paula Risikko, röstar inte och redan tidigare har två Samlingspartister, nämligen Elina Lepomäki och Susanna Koski, sagt att de röstar mot reformen.
Det ger 100 ledamöter för, 99 mot.
Det har redan ryktats om att riksdagens valpaus kan avbrytas för att denna för regeringen så viktiga reform ska hinna godkännas av sittande riksdag.
Frågan är om regeringen har mage att driva igenom sin hett eftertraktade reform, som är den största reformen för den offentliga sektorn på mycket länge, med en så knapp majoritet som det nu lutar mot.
Med en rösts marginal – om nuvarande positioner håller.
Det räcker med att en riksdagsledamot från ett av regeringspartierna byter ståndpunkt och röstar mot reformpaketet för att det ska falla.
Det är lätt att föreställa sig nervositeten inom regeringspartierna.
Det kommer säkert att hållas en och annan föreläsning för riksdagsledamöterna om hur viktigt det är att stå för partiets linje – och inte låta sig frestas av andra vältalande och honungslena röster, som anser att det enda rätta är att fälla vårdreformen.
Som om det inte skulle ha räckt med nyheten om Lohelas avhopp, meddelade SDP:s ordförande Antti Rinne ungefär samtidigt att hans sjukledighet förlängs och fortsätter åtminstone till slutet av februari.
Den sjukskrivningen kommer nog maximalt olägligt för mannen som har setts som statsministerkandidat, om det största oppositionspartiet SDP vinner valet.
Han kan naturligtvis inte klandras för att ha insjuknat, men frågan är vad det får för konsekvenser för såväl honom som partiet, med tanke på att valet hålls redan den 14 april och valkampanjen kör i gång på allvar långt före det.
SDP har utsett sin första vice ordförande Sanna Marin till Rinnes ersättare i första hand, men med partiets övriga vice ordförande som uppbackning.
Under Rinnes sjukledighet ordnas åtminstone tiotals valtillställningar där han skulle ha medverkat, och där hans ersättare nu får rycka in.
Enligt forskaren professor Pekka Isotalus, som citeras i bland annat HS och TS (22.1.2019), är det problematiskt för partiet att partiordföranden är ur spel, eftersom riksdagsvalskampanjerna kretsar mycket kring partiernas ordförande.
Partiet och dess ordförande förknippas starkt med varandra.
Riksdagsvalet är också ett statsministerval. Isotalus konstaterar:
– Att ordföranden nyss har repat sig från en allvarlig sjukdom inverkar åtminstone inte positivt, när människor bedömer hur ordföranden kommer att klara statsministerns både stressande och krävande uppdrag.
En riktigt spännande fråga är också hur de andra partierna tänker utnyttja SDP:s försvagade position i valkampen.
För väljarna ser ut att bli en häftig åktur i den politiska berg- och dalbanan och ett betydligt intressantare riksdagsval än det verkade bli ännu för några dagar sedan.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln