"Min medkänsla är stark, men räcker inte långt, räcker ingenstans"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det här skulle bli en text om vårljuset.
Om hur hoppfullt det känns när man ser att mornarna faktiskt blir ljusare och kvällarna blir längre.
Talgoxarna har återvänt, eller kanske har de varit här hela vintern, men börjat kvittra först nu.
I busken bredvid en gångväg sprätter en svart fågel omkring.
Ljuset har återvänt.
Det här skulle bli en text om vackra tulpaner och fågelkvitter.
Men plötsligt är jag bara en mamma till en femtonåring i Pargas och har inga ord.
Mina tankar är hos en annan mamma. Hos en pappa.
Hos en familj.
Jag kan inte citera några tröstande Bibelord, jag kan inga dikter.
Jag är bara en förälder bland andra föräldrar, och min medkänsla är stark, men räcker inte långt.
Räcker ingenstans.
Mina tankar går till den drabbade familjen, till vänner som drabbats, till alla berörda.
Vi är många som tänker varma tankar, många som deltar i sorgen, många som önskar de anhöriga krafter och styrka.
Måtte det hjälpa.
Måtte våra sammanlagda tankar bära.
Carina Holm
Journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.