Livet förändras. Eller egentligen: Livet är förändring. Jämt och ständigt, hela tiden. Och det är bara att hänga med.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Vart ska du?” frågar busschauffören medan han plirar på mig över glasögonbågen. Mörkret ligger tungt över den österbottniska slätten där bussen just har stannat vid den lokala grillen. Det är folktomt i centrum. Om några dagar kommer man att fira nyårsafton. Happy 2016 kommer det att skrivas överallt i sociala medier.
Jag vet att han menar vart jag ska just idag men just då tänker jag på hela livet. Det kan verka överdramatiskt och filosofiskt, men under julledigheten 2015 döljer sig en melankoli i varje rörelse jag gör och vart livet kommer bära är just då en väldigt relevant fråga. Därför stannar jag till vid busschaufförens fråga.
Ofta händer det saker som kastar livet på ända och svänger upp och ner på det du trodde visste. Någon blir sjuk, någon försvinner ur ditt liv eller relationer tar slut. Du förlorar kanske ett sammanhang, medan du vinner ett annat. Du guppar ut på sjufamnars vatten, men börjar simma emot land. Du börjar kämpa mot maktlösheten som ibland kommer av att vara vid liv och du hittar nya trådar att dra i. Livet förändras. Eller egentligen: Livet är förändring. Jämt och ständigt, hela tiden. Och det är bara att hänga med.
Det är lite som att hoppa av en buss och vänta på en annan. Du står där vid busskuren och väntar. Det regnar eller det snöar. Solen skiner eller så töar det. Du väntar och väntar; skrapar i marken och pillar på telefonen.
Du ser bussar åka förbi. En kurvar in och folket kommer ut. Du hoppar på. Sätter dig på bänken längst fram. Du åker med och hoppar av. Det är en ständig trafik och rörelse av avstigning och påstigning. En cirkulation av människor och ständig utbytbarhet. En utväxling.
Det är inte lätt att veta vilken buss som ska köra dig genom livets kringelikrokar. Det är inte lätt att veta vilka bussar som håller i alla uppförs- och nerförsbackar du kommer att möta. Faktum är att det aldrig kommer att finnas en sådan buss. I något skede måste du byta busslinje för att ta dig ända hem.
Jaja, det är svårt att veta vart man hamnar och svårt att veta hur vägen dit kommer att se ut. Se bara på alla de framtidsvisioner som avbildats genom åren.
Just nu är framtiden vit, plastig och blankpolerade ytor där du med ett enda svajp växlar mellan olika digitala funktioner. I femtiotalets framtid seglade bilarna några centimeter över marken och nu, 2018, rullar bilarna fortfarande tryggt fram på vägarna.
Kärnan är denna: Vi kan fortfarande inte veta vad framtiden för med sig. Vi kanske kan unna oss en kvalificerad gissning, men för det mesta gäller det bara att njuta av färden.
Så i bussen på den österbottniska slätten år 2015, gräver jag fram mynten ur min portmonnä och berättar att jag ska åka till Vasa. På skärmen framför mig blinkar Lillkyro, Smedsby och många andra orter förbi innan chauffören slutligen hittar den rätta destinationen. Jag betalar och krånglar ner mig i en bänk. Bussen startar och jag väntar. Just då vet jag inte var jag kommer att hamna i livet, men just då vet jag att nästa anhalt blir Vasa.
Andrea Södergård
Ständig bussresenär
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.