Lille Otis var utterst nära döden
Utterungen Otis blev i måndags jagad av en örn i havet utanför Eckerö.
Några seglare räddade honom, och nu vilar han upp sig hos viltrehabiliteraren Pernilla Hägglund.
Nya Åland hälsade på.
Det är första gången som hon tar sig an en utter, och hon har snabbt fått sätta sig in i hur man gör.
– När jag utbildade mig till viltrehabiliterare så läste vi typ två meningar om uttrar. Men jag har fått hjälp av Djurens ö och Skansen, säger hon.
Nya Åland/Jonas EdsvikOtis är 8-10 veckor gammal och väger 1,3 kilo.
– Det är en bra vikt, så troligen hade han sin mamma hos sig ända tills han jagades av örnen, säger Pernilla Hägglund.
Som många andra ungar är Otis inte aggressiv, så som vilda djur kan vara som vuxna.
– Han rultar mest omkring. Om han hade varit kvar hos sin mamma så hade han diat en månad till. Jag har försökt ge honom mjölkersättning för hundvalpar, men han gillar mest lax, säger Pernilla Hägglund.
Uttern (Lutra Lutra)
Kännetecken: Kroppslängd 50–100 cm, svansen 26–55 cm. Vikt 2,5–15 kg. Pälsen jämnt brun. På den breda nosen finns långa morrhår. Den runda svansen är bred vid roten och mycket kraftig. De korta benens fötter har simhud. Små öron.
Utbredning: Påträffas i hela landet, ställvis slumpartat.
Fortplantning: Brunsttiden varierar, oftast i februari–mars och juni–juli. 2–5 ungar föds i april–maj. Boet finns vanligen i en åbrink. Ungarna följer modern länge – upp till ett och ett halvt år.
Föda: I huvudsak fisk. Äter även grodor, kräftor, sjöfågel och deras ägg, vattensorkar, bisamråttor och små däggdjur.
Övrigt: Uttern är alltid fridlyst. Jakten sker med stöd av dispens som beviljas av Finlands viltcentral.
Källa: Finlands viltcentral
När vi träffar Otis är det två dagar sedan han blev upplockad ur havet av några seglare, som sett hur han jagades av en örn i havet utanför Eckerö. Pernilla Hägglund berättar:
– De lyckades avstyra attacken från örnen. De väntade för att se om någon uttermamma skulle dyka upp, men han låg bara där och var mycket medtagen. De ringde upp mig och vi kom överens om att de skulle hämta upp honom.
Otis hade alltså turen att vara fysiskt oskadd, örnen fick aldrig klorna i honom.
– Han var bara utmattad, säger Pernilla Hägglund.
Han får stanna hos Pernilla Hägglund där han är ett bra tag till.
– Utterungar stannar hos sin mamma tills de är nästan ett år. Vi kommer att släppa honom i vinter. Då står fisken stilla och det är lättare att jaga, säger Pernilla Hägglund.
Just nu bor Otis i ett eget förrådsutrymme utomhus.
– När han har blivit lite större får han flytta ut till en bur på gården med en liten damm som han kan bada i, säger Pernilla Hägglund.
Nya Åland/Jonas EdsvikMen i vinter, om allt går som det ska, får Otis simma i öppet vatten igen och fånga sin egen fisk och förhoppningsvis bidra till den åländska utterstammen.
– Enligt Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är uttern inte längre rödlistad i Finland, men den är det i Sverige, säger Pernilla Hägglund.
Hon matar Otis med lax i små bitar som hon serverar med en stor pincett.
– Han äter fet fisk nu, men om någon månad ska han få magrare fisk, säger hon.
När hon har fiskätande djur inne för rehabilitering brukar hon få hjälp från fiskbutiker.
– De skänker fisk eller ger rabatt. Och så får vi förstås stöd från Viltrehab Ålands medlemmar, säger hon.
– Och så har de sagt från Djurens ö och Skansen att jag borde skaffa leksaker åt honom.
– Uttrar tycker om att leka.
Susanna Skogberg
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.