ÅU 31.10.2019 18:02

Plåga mig. En skicklig Pekka Strang spelar masochist och sensibla Krista Kosonen är sadisten.

Koirat eivät käytä housuja
Finland 2019
3/5 stjärnor i betyg
Regi: J-P Valkeapää
Manus: J-P Valkeapää, Juhana Lumme
I rollerna: Pekka Strang, Krista Kosonen, Ilona Huhta, Jani Volanen, Oona Airola
1:46 F16

Juha är kirurg. Han har fru, dotter och sommarstuga. En olyckshändelse, och hustrun dör. Sorg och skuldkänslor, ännu ett decennium senare. Juha (Pekka Strang) är psykiskt tom, han opererar men tonårsflickan får långt klara sig själv.
Som födelsedagspresent får dottern en piercing i tungan. Ateljén för tatueringar och dylikt är samtidigt ett institut för sadomasochism. Juha kolliderar bokstavligt och plågsamt med domina Mona (Krista Kosonen).
Den finska filmen ”Koirat eivät käytä housuja” är en film man måste beundra, för det filmatiska handlaget. Men svårare att tycka om; människosynen, det makabra. Svåra men beundransvärda av samma orsak var J-P Valkeapääs två tidigare långfilmer ”Främlingen” och ”De har flytt”. Valkeapää är en originell och skicklig bildberättare och hans visuella virtuositet når nu nya höjder. Egna manus är alltid en risk.
Filmen berättar om att hitta tillbaks, till livet, till förälskelsen. Men vägen är stenig. Filmen är till formen en romantisk komedi med galghumor; utan vanlig romantik och humorn är svår att se i plågan. Juha märker att hans ångest lindras av smärta; helst vill han dö, för en minut.
Mona med egna skrynklor på själen klarar av att vara sadistisk, till en viss gräns, till exempel att dra ut en tand, utan bedövning, i en lång och detaljerad scen…
Att dö, en smula, att glömma, blir en tvångstanke. Illustrerad i bild med ett minimum dialog. Med skådespelare som lever sig in i rollerna, i smärtan, utan minsta nyans av att vara teatraliska; de litar på bilden och sig själva. På filmen.
Att tonårsdottern (Ilona Huhta) blir lite bortglömd är i helheten lite störande.
Två människor med ett stort hål i själen möts och lär sig via stor och ömsesidig smärta komma överens, se en gemensam framtid; så är romantiska komedier uppbyggda.

En ökänd familj. © 2019 Metro-Goldwyn-Mayer Pictures Inc. All Rights Reserved.

Övriga premiärer

The Addams family
USA 2109
2/5 stjärnor i betyg
Regi: Greg Tiernan, Conrad Vernon
Manus: Matt Lieberman
Svenska röster: Felipe Leiva, Frank Dorsin, Lina Hedlund
1:28 F7

Familjen Addams (skapad av Charles Addams) härjade på trettiotalet i serietidningar, på sextio- och sjuttiotalet som teveserie och in på nittiotalet som långfilmer, med Angelica Huston och Raul Julia som mor och far.
Den funktionella familjen trivs i närheten av skuggornas rike, släkten är värst ty den består av zombier. Galghumor (barnen äskar att hänga och begrava varandra) för hela familjen. Men den nu aktuella animerade versionen vet inte vems ben den ska bita; orkar inte ens skälla.
Addams har hittat sitt drömspökslott och hela gänget plus släkt och vänner flyttar in. Men dimman som dolt kråkslottet skingras och kan nu med avsky beskådas från den nya staden i dalen. I den staden är alla normala. En rasistisk arkitekt med ett gult hårsvall och eget teveprogram har gjort sig rik på väljarnas bekostnad.
Filmen är riktad till barn och betonar överdrivet hur viktigt och riktigt det är att förstå och komma överens med de annorlunda. Misstänksamheten är ömsesidig; Addams isolerar sig från de annorlunda som anser sig normala, barnen får undervisning hemma. Men var hitta en tonårsflicka som hålls hemma?

Doctor Sleep
USA 2019
2/5 stjärnor i betyg
Regi: Mike Flanagan
Manus: Stephen King, Mike Flanagan
I rollerna: Rebecca Ferguson, Ewan McGregor, Jacob Tremblay med flera
2:32 F16

En av historiens bästa skräckfilmer ”The Shining”, skriven av Stephen King och regisserad av geniet Stanley Kubrick, kom 1980. Filmen ”Doctor Sleep” börjar där, med lilla Danny traumatiserad efter det pappa gjort familjen i ett avlägset hotell. Hopp till 2011; Danny är alkoholiserad och traumatiserad med röster i huvudet. Han besöker AA, får jobb på ett hospis där han övertygar döende att hädanfärden är att somna. Därav Doctor Sleep. Dan får telepatisk kontakt med en flicka som behöver hjälp, bistånd i kampen mot tusenåriga människor som livnär sig på folk med den inre rösten, ”shining”. En tand- och tanklös skräckfilm. Återskapandet av Overlook hotel med Redrum, tvillingflickor, yxor och labyrinter är löjligt och påklistrat. Och det som finns mellan början och slutet är likgiltigt så länge den onda klanen består av mähän och de med ”shining” är totalt överlägsna; lite skräck i en skräckfilm tack. Helst psykologisk skräck som i ”The Shining”. Jag medger att första tredjedelen av de 2 och en halv timmarna är snygg och intressant film, inte mer.
Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln