Dan Lolax 18.12.2017 14:42

En säkerhetsfråga. Gjorde Helsingin Sanomat rätt när den publicerade en artikel som byggde på militära hemligheter? Den frågan debatteras just nu, och utreds av Centralkriminalpolisen. ÅU-foto

Frågor om nationell säkerhet, pressfrihet och nya spaningslagar blev högaktuella igen i lördags när Helsingin Sanomat publicerade en artikel om underrättelsetjänstens Signalprovanstalt.
Artikeln byggde delvis på hemligstämplat material, vilket fick som påföljd att Centralkriminalpolisen inledde en brottsutredning.
Misstanken gäller röjande av statshemlighet och polisen har genomfört en husrannsakan hos Laura Halminen, en av journalisterna bakom artikeln.
Li Andersson, Vänsterförbundets ordförande och riksdagsledamot från Åbo, säger att det är klart att ett brott begåtts, men kritiserar dem som pekar ut Helsingin Sanomat som den huvudskyldiga.
Brottet gäller läckandet av material som inte ens ministrar har tillgång till, säger Andersson.
– Jag upplever inte att det finns något i Helsingin Sanomats artikel som hotar Finlands säkerhet, men underrättelsetjänsten oroar sig för vilka andra dokument som tidningen har tillgång till.
Andersson säger att polisens utredning är principiellt viktig. Dels för att källskyddet – det vill säga Helsingin Sanomats rätt att inte avslöja hur de fick tillgång till de hemligstämplade dokumenten – kommer att testas.
Dels för att polisen redan, i och med husrannsakan, påverkat journalisters förutsättning att arbeta.
Hon tror att i grund och botten handlar det här om underrättelseväsendets och militärens ställning i Finland.
Nya spaningslagar, som också omfattar det civila samhället, skulle ge myndigheterna tillgång till stora mängder information om finländska medborgare.
Därför är det befogat att fråga om medborgarna kan lita på att myndigheterna lever upp till sitt ansvar, säger Andersson.
Förutsättningarna för att ställa den frågan har försämrats i och med de senaste dagarnas utveckling, befarar hon.
– Jag måste ärligt säga att politiker och medier har ett stort ansvar för att öppet redogöra för vad de nya lagarna betyder. Det handlar om att balansera en befogad oro för den nationella säkerheten med pressfrihet och medborgarnas behov av information om lagarna och deras konsekvenser. Det handlar om stora tekniska helheter som är svåra att förklara, och kritiken mot lagarna tenderar att drunkna i en allmän diskussion om nationell säkerhet. Problemet med Helsingin Sanomats publicering är att den troligen förstärker den diskussionen. Eventuellt har polisens husrannsakan en motsatt effekt och lyfter fram pressfriheten igen.
Andersson tycker att beredningen av de nya lagarna i sig varit en öppen process. Den har hon inga invändningar mot. Däremot ser hon en oroväckande trend i hur medier allt oftare utsätts för politisk påtryckning.
– Jag reagerade på att försvarsminister Jussi Niinistö (Blå) snabbt gick ut och använde ord som ”ofosterländsk”. Något har förändrats i förhållandet mellan medier och politiker. Det är en farlig trend men jag vet inte vad den beror på.

Vad handlar det om?

• Lördagen 16.12 publicerar Helsingin Sanomat (HS) en artikel om underrättelsetjänsten i Finland.
• Artikeln bygger delvis på dokument som är klassificerade som hemliga.
• Publiceringen möter hård kritik, bland annat av president Sauli Niinistö och försvarsminister Jussi Niinistö (Blå).
• HS försvarar publiceringen genom att bland annat hänvisa till de nya spaningslagar som riksdagen förväntas ta ställning till nästa år.
• Tidningen motiverar också publiceringen med att hemligstämplandet av material är som vilka myndighetsbeslut som helst.
• Centralkriminalpolisen inleder en brottsutredning med rubriceringen röjande av statshemlighet.
• Söndagen 17.12 ger HS kritikerna delvis rätt och säger att publiceringen borde ha motiverats bättre.
• Polisen gör en husrannsakan hos Laura Halminen, en av journalisterna bakom artikeln.
• Enligt HS kom polisen till Halminens bostad tillsammans med brandkåren, som kallats till platsen då en hårddisk som Halminen försökt förstöra börjat ryka.

Stefan Wallin (SFP), åboländsk riksdagsledamot, säger att under hans tid som försvarsminister förekom inga läckor av det slag som avslöjades i lördags.
I och för sig så hårdbevakade Helsingin Sanomat försvarsfrågor också då, och ibland förekom artiklar som byggde på information från inifrån försvarsförvaltningen.
– Men det var ingen information som äventyrade försvaret och Finlands säkerhet.
Upplever du att säkerheten har äventyrats nu?
– Det hela är en sorts tvåstegsraket. Det första steget är att Helsingin Sanomat kommit över hemligstämplad information, en del har den inte publicerat och Alpo Rusi har rätt när han säger att det betyder att det finns personer på tidningen som har mera information än statsrådet. Det andra steget är att Helsingin Sanomat publicerat hemligstämplad information. Det är förkastligt.
(Artikeln fortsätter efter bilden.)

Av olika åsikter. Stefan Wallin (SFP) kritiserar Helsingin Sanomat. Li Andersson (VF) betonar pressfriheten. ÅU-foto

Enligt Wallin kan man med vanlig journalistik bevaka den nya spaningslagstiftningen, som den omfattar det civila samhället. I stor utsträckning har Helsingin Sanomat och andra medier också gjort det.
I det här fallet köper han trots allt inte tidningens förklaring att informationen publicerades med tanke på de nya lagarna.
Hans bedömning är att lagstiftningen använts som en ursäkt för publikationen och att tidningen inte levt upp till mottot ”frihet under ansvar”. Men han vill inte föregå den pågående brottsutredningen.
– Jag vill inte heller att det här används för att ifrågasätta pressfriheten. Men Helsingin Sanomat har gjort ett misstag.
Att det finns en läcka inom underrättelsetjänsten är väl trots allt det stora problemet?
– Så är det. Vare sig det handlar om företagsvärlden, statsförvaltningen eller försvarsmakten så innebär hanteringen av hemliga dokument ett stort ansvar. Kedjan är bara så stark som den svagaste länken. Det enda som krävs är att det finns tillfälle och motiv att läcka.
Wallin tror att publiceringen leder till att såväl statsförvaltningen som försvarsförvaltningen ser över hanterandet av hemliga dokument.
Det finns ett stort antal personer som hanterar rödstämplade papper, men han tror inte att det problemet ligger i antalet. Snarare kan det handla om hur man gör sig av med hemligstämplat material.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln