Li Andersson gick från studievärlden till politiken – nu ska hon visa vägen för den finska utbildningen
Tillbaka där det började. Li Andersson är Finlands nya utbildningsminister. Foto: Fredrik Häggman
Li Andersson (VF) var själv studerande när hon blev politiskt aktiv. Nu är det hon som ska utforma Finlands utbildningspolitik. När ÅU träffar Finlands nya utbildningsminister är det bara några stenkast ifrån Katedralskolan, där hon tog studenten, och Åbo Akademi, där hon blev politices kandidat 2010.
Riksdagen stämplade ut för sommaren i fredags, men ministrarna får semester först efter Finlandsarenan i Björneborg om två veckor. Det späckade schemat till trots har hon tid för en intervju i hemstaden, som hon ännu bor i stora delar av tiden. Det var här hon blev politiskt aktiv för lite över tio år sedan.
– Ända sedan högstadiet har jag varit intresserad av feminism och jämlikhet. Vi var ett gäng som ofta diskuterade de frågorna, börjar hon förklara på frågan om hur politikerresan började.
– Senare gick jag med i olika aktivistnätverk, som jobbade bland annat mot torgparkeringen. I något skede blev jag frustrerad på att oavsett hur man kämpar, så är det någon annan som sitter och bestämmer.
Politikeryrket var ingen självklarhet
Sju år efter att ha valts in i Åbofullmäktige för första gången är Li Andersson utbildningsminister. När Andersson själv studerade var det ingen självklarhet att hon skulle bli just politiker.
– I skolan hade jag en flummig tanke om att bli världsförbättrare av något slag, men jag tror man bestämmer sig för att bli politiker vartefter man märker att folk lyssnar på en. I mitt fall blev riksdagen ett klart mål efter att jag valts in i Åbofullmäktige 2012.
Politiskt står hon på samma bas som för tio år sedan. I medier har hon beskrivits som marxist – ett fack som hon inte är helt nöjd med att placeras i eftersom var och en tenderar att tolka in egna värderingar i begreppsdefinitionen – men hon håller fast vid den marxistiska analysen av konflikten mellan arbete och kapital.
Slutledningen är, i förenklad form, att kapitalet borde beskattas hårdare.
– Jag har lärt mig massor och fått bättre självförtroende, men åsikterna är de samma. Jag kommer inte på någon fråga där jag skulle ha känt att jag måste ändra åsikt.
Li Andersson
Gör: Utbildningsminister, riksdagsledamot, partiordförande för Vänsterförbundet sedan 2016.
Ålder: 32
Medievanor: HS, TS och ÅU
Semesterplaner? Göra en utlandsresa och vara i Åbo. Ska också tillbringa tid i min mammas hemtrakter i Sideby i Österbotten, där vi bygger en gemensam sommarstuga.
Läste senast: Riot Days: om Pussy Riot och tiden i fängelse av Maria Aljochina. Ska skriva ett förord till den finska upplagan.
Är bra på: Att läsa snabbt.
Är inte bra på att: Städa.
Det bästa regeringen Sipilä gjorde: Försöket med basinkomst var en väldigt bra tanke.
Vad hade du varit om du inte var politiker? Världsförbättrare.
En naturlig post
Utbildningsministerrollen kommer naturligt, både i fråga om erfarenhet och politisk vision. I Anderssons filosofi är utbildningen nyckeln till välfärd.
– Jag brukar säga att allt kommer tillbaka till utbildningen.
Det avspeglas i regeringsprogrammet. Utgifterna för bildningshelheten ökar med 261,5 miljoner enligt regeringsprogrammet. Pengarna ska bland annat höja andelen unga som avlägger högskoleexamen till 50 procent år 2030.
Utbildningen löser Finlands stora utmaningar
Andersson kopplar utbildningen till två stora utmaningar för Finland de kommande åren: polariseringen och de strukturella omvälvningarna på arbetsmarknaden.
– Utbildningen är helt central i de här frågorna. Den måste möjliggöra ökad social mobilitet, men de senaste åren har utvecklingen gått i motsatt riktning.
– Samtidigt ökar kunskapskraven, oavsett yrke. Arbetsplatserna där det räcker med grundutbildning minskar systematiskt.
Det är här frågan om förlängd läroplikt kommer in i bilden, de kommande årens stora utbildningsreform. Regeringen vill höja läroplikten till 18 år, ett förslag som VF helhjärtat ställt sig bakom.
– Min generation ser det som en självklarhet att inte kunna jobba på samma ställe eller med samma sak hela sitt yrkesliv. Det blir därför allt viktigare att ha goda inlärningskunskaper, om man vill eller behöver sadla om. Det är ju egentligen det viktigaste lär oss i skolan – hur man lär sig.
Förslaget har fått kritik för sin höga prislapp, kring 100 miljoner per år. Är det det mest effektiva sättet?
– Tittar man på andra stadiets utbildning i dag så har man, trots alla möjliga projekt såsom ungdomsgarantin, inte lyckats minska antalet som avbryter sin utbildning. Bara 40 procent av dem som bara har grundutbildning är sysselsatta senare i livet.
Li Andersson delar sin tid mellan Helsingfors och Åbo. Hemstaden är mindre stressig, men ändå tillräckligt stor, tycker hon. Foto: Fredrik Häggman
Arbetsro för dem som jobbar på fältet
Andersson tar över i ett läge där hon anser att utbildningssystemet i stora drag är välmående, men plågat av nedskärningar och reformer.
– Kombinationen blir tung för dem som jobbar inom utbildningen. Jag vill stärka de strukturer som vi redan har och ge dem som jobbar på fältet arbetsro. Vi behöver inga stora läroplansreformer.
Hon är missnöjd med flera av de reformer som gjordes under den förra regeringsperioden, men ser inte någon poäng med att riva upp de beslut som redan fattats. Ett exempel är ökningen av antalet obligatoriska studentexamensämnen från fyra till fem.
– Jag stödde inte förslaget om att öka antalet obligatoriska ämnen, men det är ett typexempel på en fråga där det vettigaste nu är att avvakta och utvärdera effekterna.
Finansieringen är den stora frågan
Knäckfrågan sedan regeringsprogrammet presenterades har varit hur paketet ska finansieras. Utgiftsökningen på 1,2 miljarder euro balanseras till 730 genom höjda punktskatter och minskat företagsstöd, men 300 miljoner ska kompenseras genom en ökning av sysselsättningen från 72 till 75 procent. I runda slängar 60 000 jobb.
– Det viktigaste är att hitta jobb åt undersysselsatta grupper, att göra det lättare för arbetsföra unga kvinnor och kvinnor med invandrarbakgrund att hitta till exempel deltidsarbete. Det gäller också långtidsarbetslösa, som kan ha svårt att hitta heltidsarbete utan stöd genom lönesubventionering.
Ger lönesubventionering och bättre möjligheter till deltidsarbete 60 000 nya jobb?
– Det är förhoppningen, men alla de stora satsningar man gör på utbildningen, vägnätet, infrastrukturen har också sysselsättande effekter.
Om målet inte nås kommer regeringen att se över de nya utgifterna. I ett sådant läge skulle VF också jobba för ändringar i skattepolitiken.
Skattepolitiken bär ingen vänsterprägel
Skattepolitiken hör nämligen till de saker som VF fick tumma på. Andersson medger att inkomstsidan av regeringsprogrammet inte är vänsterorienterad.
– Det var svårt att gå med på, eftersom vi hade velat se en mer ambitiös skattepolitik. Det vägs upp av utgiftssidan, som bär en tydlig vänsterprägel.
Vilka frågor hade ni inte kunnat kompromissa med?
– Vi hade lovat att slopa aktiveringsmodellen, att inte gå med på nedskärningar i grundtryggheten, att säga nej till NATO och att bevara kollektivavtalens allmänbindande funktion.
Senast VF satt i regeringen lämnade man den halvvägs. Vad talar för att den här regeringen håller ihop?
– Basen är ideologiskt mer enhetlig. SFP är ett högerparti, men det finns många kärnfrågor i fråga om utbildning och jämlikhet där vi har samma syn. Det står helt tydligt i programmet att vi ska göra politik som minskar inkomstklyftorna.
Studentsvenska ingen självklarhet
En punkt ur programmet som fick medieuppmärksamhet är återinförandet av obligatorisk svenska eller finska i studentskrivningarna. I programmet är det formulerat som en målsättning.
När jag nämner återinförandet av studentsvenskan skakar Andersson på huvudet och ställer ner sin kaffekopp, för att sedan uttrycka sig i mer försiktiga ordalag:
– Det jag tror att vi gör nu är en utredning om huruvida det är möjligt. Kravnivån för studentexamen höjdes i våras och om vi nu lägger till ett språk som obligatoriskt ämne så ökar stressen ytterligare. Men programmet, som jag och VF också skrivit under på, visar tydligt vad regeringens vilja är.
Lärde sig finska först efter gymnasiet
Tidigare har Andersson uttryckt irritation över att hon kunde växa upp som i en så enspråkigt svensk bubbla i Finland. Finska lärde hon sig ordentligt först efter gymnasiet tack vare en finskspråkig pojkvän.
– Det uttalandet står jag fast vid fortfarande. Man borde ha ett mycket större utbyte mellan språkgrupperna i skolan, hobbyer och idrottsverksamhet.
Du har också kritiserat den Taxellska paradoxen. Håller du fast vid det?
– Den Taxellska paradoxen har ju kommit att handla mycket om skolfrågor. Jag tänker mig samarbete på ett annat plan. Orsaken till att debatten blev så hård är att det blev diskussion om huruvida man ska vara under samma tak eller inte, men det tycker jag inte är huvudsaken. Man borde fundera mer över samarbeten mellan daghem och skolor, kanske gemensamma kurser vid gymnasierna. Ett utbyte måste finnas.
Li Andersson har på bara några år blivit en av de mest lyskraftiga politikerna vi har i Finland. Hon nämnde att hon tillhör en generation där man inte förväntar sig att jobba med samma sak hela livet. Jag avslutar därför med att fråga om hon räknar sig själv till den skaran.
– Hela livet vet jag inte, men jag har inga planer på att byta bransch den närmaste tiden. Man måste känna att man kämpar för rätt saker, och det gör jag fortfarande.
För mycket undervisning och forskning
på engelska i Finland. För lite undervisning och forskning på Östersjöspråk och på övriga nordiska språk.