Ledig läkare räddade livet på kvinnan med barnvagn
Salutorget i Åbo efter knivdådet 18.8. Foto: Jan-Ole Edberg
Den 18 augusti 2017 får Fabio Balotari ett meddelande som ingen vill få: ”Jag har dåliga nyheter för dig. Din fru har blivit knivhuggen och hennes hjärta har stannat”.
Frun är 33-åriga Lisa Biancucci. Den italienska kvinnan med barnvagn som blev attackerad av Abderrahman Bouanane i samband med den dödliga knivattacken på Salutorget i Åbo.
Biancucci har varit på den brasiliansk-finländska föreningens första möte inför hösten tillsammans med sin då snart nio månader gamla dotter Eunice. Nu är hon väg hemåt och genar över Salutorget. Hon skuffar barnvagnen framför sig då hon ser en grupp män komma springande mot henne. Hon undrar vad som pågår men fortsätter lugnt sin promenad.
Sedan går allt mycket snabbt.
Hon minns att hon ser en man rusa mot henne med en blodig kniv i handen. Instinktivt skuffar hon barnvagnen ifrån sig. Där hon befinner sig sluttar torget en aning och vagnen får god fart och rullar iväg från henne strax innan kniven tränger in i hennes kropp.
– Jag tror Eunice räddades av en ängel, en gud eller någon högre makt. Men jag tror också att jag gjorde rätt som hann skuffa iväg henne ifrån mig.
Ett av knivhuggen träffar hennes högra sida ovanför midjan och skadar lungan. Ett annat hugg går in genom hennes högra axel, kapar några nerver, trasar sönder en del av luftstrupen och skadar en artär som förser hjärnan med blod. Dessutom får hon två sticksår i den övre delen av ryggen.
Allt är över på några sekunder. Hon segnar ihop på marken mittemot Nordea på Köpmansgatan och skriker någonting på italienska. Den sista bilden hon har på näthinnan är att folk rusar till hennes undsättning och att tre kvinnor samlas runt barnvagnen. Sedan blir allt svart.
En av kvinnorna som kommit till hennes undsättning hittar hennes telefon. Via samtalslistan och Whats appen förstår hon att Fabio måste vara en nära anhörig.
Kvinnan skickar ett meddelande till honom med en kort text. Han ringer sin frus telefon och får det chockerande budskapet. Han är då på sin arbetsplats vid Åbo Universitet sedan fyra år tillbaka där han förbereder sin doktorsavhandling i ekologi.
Benen viker sig för honom och han faller ihop en kollegas armar.
När han piggnar till kör kollegan honom till torget där han tar sin dotter i famnen. Hon är lite tystare än normalt, men i övrigt verkar hon lyckligt omedveten om det fasanfulla som nyss har hänt hennes mamma.
Sedan börjar Fabios långa pina då han svävar i ovisshet över sin frus öde. Han åker till sjukhuset, men får ingen information förrän drygt fyra timmar senare. Hon lever, men är svårt skadad och ligger på intensiven.
– Jag gav aldrig upp hoppet. Inte ens då jag hörde att Lisas hjärta hade stannat. Men jag var extremt orolig. Varje gång telefonen ringde och jag såg att det var från sjukhuset, fick jag panik.
Lisa hålls nedsövd på intensiven i en vecka och tillbringar ytterligare fyra dagar där innan hon bedöms vara i tillräckligt gott skick för att flytta till en vanlig avdelning.
Så småningom inser hon vad som har hänt.
– Jag kunde inte tro att jag varit medvetslös en vecka, jag trodde det rörde sig om ett dygn eller så. Man berättade för mig att Eunice var i trygghet och att allt skulle bli bra, men att två människor dött och åtta skadats i attacken.
– Men det var först efter att jag började med terapi som jag kunde gå till bottnen med mina känslor och bearbeta den rädsla jag kände inför attacken.
Lisa hemförlovas den 5 september som det sista av offren för knivattacken. Nu börjar en lång väg tillbaka med både psykisk och fysisk rehabilitering, polisförhör och byråkrati.
Både Lisa och Fabio berömmer den finska polisens arbete som de säger ha varit både professionellt och artigt. Också sjukvården får beröm.
Som en kuriositet berättar Lisa om ett besök på en vårdcentral i Åbo där hon ska ta bort några operationsstygn. Där träffar hon en läkare. Det är samma läkare som den 18 augusti hade avslutat sin arbetsdag och cyklade hemåt då hon blev vittne till attacken. Läkaren såg den blödande Lisa ligga på marken och gav henne hjärt- och lungmassage.
– Hon räddade mitt liv, säger Lisa.
Ett annat sammanträffade som Lisa minns var när hon och Fabio var på väg för att beställa nya glasögon i stället för dem som hon hade tappat bort i samband med attacken.
Då möter de en kvinna som kommer fram till Lisa och kramar henne. Kvinnan berättar att hon var på torget och såg hur Lisa fick första hjälpen.
– Hon gråter och säger att hon är så lycklig att se mig. Hon berättar att hon har tagit hand om mina glasögon och gett dem till akutvårdarna. Senare hittar vi glasögonen på sjukhuset.
Under sin tid i Finland har Lisa engagerat sig i flyktingfrågor och de asylsökandes situation. Hon har deltagit i demonstrationer mot utvisningar och hon har gjort sin arbetspraktik vid Röda Korsets boende för ensamkommande flyktingbarn.
Att den misstänkta gärningsmannen var en marockansk asylsökande har inte fått hennes inställning till asylsökande eller flyktingar att ändras.
Attacken måste fördömas, men på ett sätt är gärningsmannen också ett offer, säger hon.
– Det som gärningsmannen gjorde var horribelt och hemskt och han förtjänar att sitta i fängelse. Men han hade aldrig fått en chans i livet och i mitt hjärta hoppas jag att han finner frid. Jag har en kristen inställning och har inga problem att förlåta honom för vad han gjort. Man kan inte döma en hel folkgrupp för något som en enskild person gör.
Hon tror att Bouanane var en desperat ensamvarg och inte en del av ett organiserat terrornätverk.
När jag träffar Lisa och Fabio i deras hemtrevliga tvåa i Åbo är det svårt att förstå att det endast gått drygt fyra månader sedan attacken. Nyktert och utan dramatik berättar de om händelsen som för alltid kommer att prägla deras liv. När Lisa pratar tittar Fabio kärleksfullt på henne, medan han emellanåt matar Eunice som nyss vaknat ur sin eftermiddagssömn.
De har inte följt med nyhetsrapporteringen kring knivattacken, utan koncentrerar sig på att leva ett så normalt liv som möjligt.
Lisa klarar av att sköta dagliga sysslor i hemmet, ta hand om Eunice och gå ut och handla. Men det händer fortfarande att hon blir rädd och orolig då hon ser folksamlingar eller någon som springer, om det så må vara någon som endast har bråttom till bussen. Det enda fysiska menet är att hon inte kan lyfta sin högra hand så högt hon skulle vilja, och därför har hon varit tvungen att ge upp sina tai chi övningar.
Men med rätt fysioterapi är utsikterna goda att hon ska bli helt återställd inom ett par, tre år.
– Lisa är en otroligt stark person. Hon har återhämtat sig snabbare än någon kunde tro och vi är lyckliga tillsammans, säger Fabio.
I likhet med många andra som varit med om extrema händelser eller nära döden upplevelser säger de sig ha blivit starkare och fått ett annat perspektiv på livet.
– Det känns som om vi klarar av vilka utmaningar som helst i livet. Vi har varandra, vår dotter och vi är en familj. Man uppskattar livet på ett nytt sätt.
Framtiden är ännu ett oskrivet kapitel för dem. De har gett det här året tid innan de bestämmer sig för om de stannar i Finland eller söker sig till Italien eller kanske Brasilien därifrån Fabio är hemma.
Lisa har i alla fall bestämt sig för att endast göra saker som hon mår bra av och som ger henne glädje.
– Tidigare kunde jag göra något bara för att det var lätt, eller för att det gav mig ekonomisk trygghet, men som egentligen inte betydde något. Nu vill jag fokusera på sådant som är meningsfullt för mig och min familj. Jag tror att händelsen har hjälpt mig att växa som människa, både privat och yrkesmässigt.
Förundersökningen kring attacken väntas bli klar kring månadsskiftet januari-februari och åtal ska väckas senast den 28 februari. Bouanane är misstänkt för två mord och åtta mordförsök begångna i terroristiskt syfte.
På grund av Lisas engagemang för asylsökande och flyktingar har hon utsatts för trakasserier och hot på sociala medier och vill därför inte vara med på bild i intervjun.
HÄR SAMLAR VI ALLA ARTIKLAR OM ÅBOATTACKEN
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.