Lätt att le då man får skapa i lera
KÄRLKOLL. Julia Ajanko, Aras Jarjis och Dorota Bankiewicz studerar resultaten från senaste kurskväll.
– De här är intressanta att se, för det blir kanske inte riktigt hur man tänkt sig, säger Julia Ajanko.
Det är första gången Ajanko ser sin granngröna vattenkanna efter glasyrbränningen.
På bordet ligger de andra kursdeltagarnas skålar, ljusstakar, fat och muggar – i alla tänkbara färger: Gröna, bruna, blå, röda. Och fler ska de bli.
Nagubon Ajanko tänker redan på nästa version. Hon kavlar ut ny lera på bordet, skissar upp hur lerplattan ska skäras, och så är hon i full fart med det hon kallar sitt ”vattenkanneprojekt”.
Arkiv/Stefan Holmström Nu väntar kärlen på att deltagarna i Åbo arbis keramikkurs ska ta fram sina penslar. Därefter blir det glasyrbränning.
RESULTAT. När man arbetar med keramik ska man vara redo på att former och färger lever, säger Julia Ajanko och Maria Peräsalo.
– Oj, den här är sned. Nå, den får bli en testbit, säger Åbobon Maria Peräsalo om det som skulle bli ett vackert glasunderlag, men som har krökts i ugnen.
Testbitens vackra mönster är ändå en fullträff.
– Jag har haft spetsdukar som jag har kavlat i leran, säger Peräsalo.
Nästa steg är att Peräsalo testar hur mörk färg kan få spetsmönstret att accentueras innan den slutliga färgen penslas på. Slutresultatet, efter glasyrbränning, ser hon sedan nästa torsdag.
– Allt man lär sig kommer genom misstag. Det är bara att göra på nytt, på nytt, på nytt, säger Aras Jarjis.
Jarjis är lärare för den första keramikkursen på svenska i Åbo på väldigt länge. Det är faktiskt cirka trettio år sedan en sådan har ordnats här. Jarjis betonar betydelsen av att få lära sig keramik på eget modersmål: Det är mycket man ska hinna snappa upp av allt det som sägs under en kväll i keramiksalen.
Eftersom alla deltagare är inne i lite olika faser, händer massor samtidigt. Det gäller att vara alert, exempelvis då det gäller färgläggningsmetoder: Ska man pensla eller doppa, behövs det målartejp för maskering eller kan man kanske doppa bara en del av föremålet? Och hur många minuter ska färgen torka innan man kan gå vidare, så det inte blir fingeravtryck?
ARBIS. Efter en lång mediekarriär får Aras Jarjis nu igen arbeta med konst.
– Många köper färger men jag blandar själv. Det går till på samma sätt som jag gjorde då jag själv studerade, säger Jarjis och rör om i en bytta.
Koboltoxid ger blått, järnoxid ger rött, räknar han upp. Så pekar han på en liten petroleumblå keramikkula som är fastsatt i en av färgbyttorna. Den visar hur färgen kommer att bli efter glasyrbränning i 1060 grader.
Jarjis är lärare också vid Kombi i Pargas. Där leder han kursen keramik för hela familjen, något han gärna skulle ordna i höst också i Åbo.
– En kurs för både barn och vuxna kan ge en gemensam hobby.
I och med keramiken har Jarjis, ursprungligen från Italien, återvänt till sina rötter. Som ung studerade han fem år vid ett konstinstitut i Perugia och fortsatte sedan med konststudier på universitet. Därefter blev det ändå mediebranschen, först i Italien, senare Finland och många år på Hufvudstadsbladet som tecknare, AD och videojournalist
– Jag hade aldrig undervisat då jag sades upp 2014. Men istället för att deppa, så…
Jarjis har sedan dess hunnit leda kurser i kakeltillverkning, pastellmålning och illustration i Pargas, lärt ut videoteknik i Åbo och pastellmålning i Helsingfors. Pargasbo är han sedan 2015.
DOPP. Varför pensla när man kan doppa? Här ovan är det femåriga Minea Blomster som pysslar med mamma Minna.
Kvällens yngsta deltagare var femåriga Minea Blomster. Det här var inte första gången hon skapade i lera.
– Minea har fått testa drejning i Åbo stads äventyrspark, säger mamma Minna och visar en video där Minea sitter vid drejskivan.
Det finns mycket att lära sig, säger Minna, där hon sitter på knä på golvet och tillsammans med Minea doppar en av sina skapelser i mörkröd färg.
På bordet ligger ett grönt föremål, som tyvärr krympte oväntat mycket i ugnen. Det var tänkt som en present, men nu får Minna kanske tänka om.
– Vad är bättre än att kunna pyssla tillsammans på det här viset?
I andra ändan av rummet sitter en koncentrerad Jennie Koivunen. Hon har flera idéer, bland dem en gåva till sin pojkvän.
PETNOGA. Jennie Koivunen formar det som ska bli små kaktusar..
Egentligen ville han inte ha något, så därför får det bli en så uttänkt grej att han inte kan tacka nej, berättar hon.
– I kväll tänkte jag ändå göra endast kaktusar.
Den här gången visar sig leran ställa till med bekymmer.
– Jag undrar om vi har annan lera den här gången. Den spricker så lätt, säger Koivunen och håller upp en bit lera.
Och jo, kvällens lera visar sig vara tysk, berättar Jarjis. Förra veckan var den spansk. Alla har de lite olika egenskaper. Den tyska leran lär bli skinande vit i ugnen.
FÄRGGRANT. Att dreja visade sig vara verkligt svårt, medger Dorota
Bankiewicz, som här blandar färg för sitt nästa föremål.
Enligt arbis kursbeskrivning ska deltagarna lära sig grundläggande teknik, såsom ringling, kavling, tumning och drejning.
– Friheten att göra vad man vill är det bästa, svarar Åbobon Dorota Bankiewicz, som rör om i ett ämbar med röd färg.
Hon är inte ännu säker på hur hon ska göra med det lilla kärl hon gjorde förra gången. Ska det bli svartvitt eller behöver de svarta ränderna en annan kontrastfärg?
– Jag har varnat mina vänner för att de alla ska få presenter som är tillverkade på kursen, skrattar hon.
Vännerna har å sin sida skämtat med henne om hur fint det måste vara att dreja. De tycker det måste vara en lika stor upplevelse som i åttiotalsfilmen ”Ghost”, i scenen där Demi Moore drejar en kruka tillsammans med Patrick Swayze, skrattar Bankiewicz.
– Att dreja visade sig vara verkligt svårt. Det är inte alls som i ”Ghost”!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.