Låt inte skammen slå rot – permitteringen är inte ditt fel
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under våren har antalet permitteringar skjutit i höjden då företag känt av coronaepidemins effekter. Bara inom mars månad ökade antalet arbetslösa inom Åbo med 2700, och många som haft en stabil jobbsituation är mitt i allt utan arbete.
Personligen vet jag inte hur det är att bli permitterad. Däremot vet jag hur det är att plötsligt bli av med jobbet.
Innan jag började på ÅU hade jag nämligen ett jobb som det visade sig att jag inte var så värst bra på, och jag blev uppsagd på kort varsel. Det var definitivt ett hårt ekonomiskt bakslag, men värre var ändå skammen som slog rot.
Vårt arbete är en central del av vår identitet. Vi tillbringar ju trots allt en stor del av vår vakna tid på jobbet. Så för mig kändes det som att en väsentlig del av det som definierar mig plötsligt raderades. Jag hade en stark känsla av otillräcklighet, som om det arbete jag gjorde inte hade något större värde.
Jag kan föreställa mig att permitterade upplever samma känsla av otillräcklighet, speciellt om man blivit permitterad medan andra på arbetsplatsen ännu fått jobba kvar.
För några månader sedan var allt frid och fröjd på jobbet, och nu har arbetsgivaren konstaterat att ens tjänst inte är väsentlig eller inte kan prioriteras.
Kalendern har plötsligt tömts, och i hjärnan surrar ”tänk om”-frågor. Tänk om jag hade undvikit permittering bara jag hade jobbat lite hårdare? Tänk om jag valt fel bransch att jobba i? Tänk om jag inte är kapabel att hitta ett annat jobb?
Jag tror ingalunda att det är en universallösning, men det som hjälpte mig att komma över min arbetslöshetsskam var att vara ärlig med både mig själv och andra. För då jag öppet pratade om min situation märkte jag att många bekanta upplevt något liknande och kunde relatera.
Jag trodde min arbetslöshet var en anomali, men det visade sig att många upplevt skam över antingen oväntade uppsägningar, arbetslöshet eller permitteringar.
Så om du som permitterad kämpar med känslor av osäkerhet och otillräcklighet, prata om det! Prata med din familj, din terapeut eller dina permitterade kollegor. För faktum är att du inte är ensam just nu: det finns massor med permitterade gelikar som sitter i precis samma båt som du, och som oroar sig över precis samma saker som du.
Vi behöver prata med varandra mera än någonsin förut, för att normalisera den bisarra vardagen och motverka skammen. Det tål att upprepas: Kom ihåg att du inte är ensam. Det är inte ditt fel att du permitterats.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.