Låt de unga träffas och studera tillsammans med andra – vi ska akta oss från att helt och hållet omvandlas till grå skärmprickar
”Jag gillar en blandning av distans och närvaro.”
Det är det alternativ som har fått flest röster, 271 stycken eller drygt hälften av svaren, i Svenska Yles högst informella webbfråga (26.3.2024) om man föredrar distansstudier eller närstudier på plats.
Frågan är i högsta grad relevant, för det finlandssvenska universitetet Åbo Akademi kommer att förändra sin undervisning från och med nästa läsår (Svenska Yle 26.3.2024).
Det handlar om att effektivera användningen av resurser och samtidigt minska personalens arbetsbelastning.
Obligatoriska kurser som har färre än fem deltagare kan till exempel i stället ordnas som gruppträffar där de studerande diskuterar med varandra. Ett annat alternativ är att ordna vissa kurser bara vartannat år.
Valbara kurser med få deltagare kan slopas.
Är utgångspunkten att effektivera resursanvändning är distansundervisning och webbkurser ett frestande alternativ.
Och alla tycker säker att det är väldigt praktiskt ibland att inte behöva ta sig någon stans för att ändå kunna delta i en kurs eller en föreläsning, som kanske till och med ordnas flera hundra kilometer bort, på annan ort.
En webbföreläsare sitter vid sin skärm och kan ha oändligt många åhörare, en åhörare vid sin skärm är anonym och kanske bara en grå prick på föreläsarens dator.
Men vi ska akta oss från att helt och hållet omvandlas till grå prickar med våra initialer i.
Det är naturligtvis rimligt att ett universitet eller en annan utbildningsanordnare satsar på kurser med många deltagare. I ett läge när allt och alla måste prioritera allt knappare resurser kan man knappast kräva något annat än ett effektivt tänkande.
Samtidigt bör man komma ihåg att många unga fortfarande lider av pandemisviterna då skolor och andra naturliga träffplatser stängdes och då alla fick ha, eller utsattes för, minimalt med sociala kontakter.
Distansstudier är bra ibland, men unga människor bör få studera tillsammans med andra största delen av tiden.
ÅA-professorn i kyrkohistoria Päivi Salmesvuori säger till Svenska Yle att hon tycker att nätkurser och läskurser är supertråkiga.
– Det är ju som om man skulle ordna en brevkurs.
Hon betonar att det också behövs interaktion mellan lärare och studenter.
Och mellan studerande och andra studerande, ja, med andra människor, helt enkelt.
Det är också viktigt att komma ihåg att många både yngre och äldre ungdomar mår bra av klara och tydliga rutiner.
I en anslutande artikel som Svenska Yle publicerar (26.3.2024) säger både yrkeshögskolan Arcadas rektor och rektorn för Svenska Handelshögskolan, som har verksamhet i både Helsingfors och i Vasa, att man inte har några planer på att minska närundervisningen genom att till exempel ordna fler kurser på distans.
Hankens rektor Ingmar Björkman lyfter fram hur viktigt det är att de studerande träffas.
Vid Hanken är omkring femton procent av kurserna webbkurser, medan de övriga ska bygga på närstudier.
Också vid yrkeshögskolan Arcada säger rektorn Mona Forsskåhl att man undviker att kurser helt och hållet görs på distans. Målet är att de studerande ska vara i skolan.
Det borde gälla såväl tredje som andra stadiets undervisning.
Föräldrar till yrkesskolestuderande kan förundras över att antalet självstudiedagar i veckan är så många, medan en förälder till en gymnasieungdom har svårt att förstå hur det går att bli student då antalet veckotimmar är färre än vad det yngre syskonet i grundskolans lägre klasser har på sitt schema.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.