Sofia Sjö 20.06.2021 10:59

Vad skulle du göra om du plötsligt en dag såg en mystisk mustaschklädd man gå omkring och gräva hål i kvarterets fotbollsplan? Det är en fråga som Saga och Mikael får ta sig an i ”Mikael, jag och Karlssonligan”.

Saga och Mikael är två snabbtänkta 11-åringar som inte drar sig för att försöka lösa mysterier och de för med läsaren på ett riktigt äventyr. Men vad är det mustasch-mannen söker efter?

Gömmer det sig en härlig skatt, ett stort rymdskepp eller kanske något äckligt som man helst inte vill tänka på under fotbollsplanen? Den som vågar följa med Saga och Mikael på deras äventyr får veta.

Boken kan kanske bäst beskrivas som ett skrivexperiment. Bakom projektet står språkönätverket, en förening som arbetar för svensk småbarnsfostran och grundläggande utbildning på flera finska orter i Finland, bland annat Tavastehus, Lahtis och Jyväskylä. Böcker på svenska blir speciellt viktiga för barn på de här orterna.

Mikael, jag och Karlssonligan, berättas det i en sluttext, har kommit till så att man tillsammans hittat på karaktärer och beslutat vem man vill fokusera på. Jolin Slotte har skrivit det första kapitlet och olika språköskolor har sen i tur och ordning fortsatt berättandet. Bilderna har Jenny Wiik gjort i enlighet med elevernas önskemål.

Det blir med utgångspunkt i den här beskrivningen inte helt klart vilken roll Slotte haft i skrivandet, men texten har ett enhetligt och läsarvänligt språk och berättelsen en rätt klar ram som säkert kan tillskrivas textförfattaren.

Att det funnits många idéer och idékläckare bakom boken syns i att berättelsen ibland drar åt lite olika håll, men tydligast syns det här ändå i det som bäst kan beskrivas som en händelsedriven berättarglädje.

Det finns inga tråkiga kapitel i boken, utan berättelsen rör sig snabbt framåt från första till sista kapitlet och boken är svår att sätta ifrån sig mitt i. Illustrationerna ger även de liv åt både berättelse och karaktärer och bjuder på flera humoristiska scener.

Med lite mera genomarbetning och styrning hade texten kanske kunnat bli aningen fylligare. Karaktärerna är levande och roliga, men speciellt huvudkaraktärerna Saga och Mikael hade det gärna fått berättas lite mera om.

Läsaren erbjuds några små glimtar av deras långa vänskap och inblickar i deras personligheter, men här hade ändå funnits rum för mera utveckling. Det är inte heller helt klart vem boken riktar sig till. Saga och Mikael är 11 år, men berättelsen passar kanske bäst för en lite yngre läsarkrets.

Som ett gemensamt skrivexperiment är Mikael, jag och Karlssonligan är ändå ett fint slutresultat och kanske får vi lära känna Saga och Mikael bättre i möjliga fortsatta skrivprojekt.

Sofia Sjö

Dela artikeln