Lasse Kärkkäinen revolutionerade knarkhandeln i Finland – hans beslagtagna bitcoin är nu värda över 13 miljoner euro
Lasse Kärkkäinen arbetade som IT-chef och skötte knarkhandeln vid sidan om. Foto: Linnea de la Chapelle/SPT
– Jag visste ingenting om knarkhandel, hade ingen aning om hur den fungerar, och så kommer jag och klarar mig så här bra, så något måste jag ha gjort rätt.
Lasse Kärkkäinen, 35 år, ser inte ut som en brottsling. Han är inte stor och tatuerad, han går inte klädd i läderväst och han bär inte tjocka guldkedjor runt halsen.
Under hela den tid som han smugglade droger från Nederländerna och sålde dem på tor-nätet över hela landet fortsatte han att jobba som it-chef på ett företag. Hans olagliga rörelse, Douppikauppa, är i dag närmast legendarisk i undre världen för att ha revolutionerat knarkhandeln i Finland.
– Det började mot slutet av 2013. Jag följde med ett diskussionsforum på tor-nätet och där pratades mycket om att smuggla droger till Finland. Jag blev intresserad av ämnet och skapade användarnamn på Silkkitie och Silk Road 2.0, och konstaterade att prisskillnaden mellan Finland och Nederländerna var enorm, berättar Kärkkäinen.
Silkkitie och Silk Road 2.0 var två numera nedlagda marknadsplatser på tor-nätet.
Idén om att börja sälja på Silkkitie kom under hemresan när jag började räkna ut hur många doser drogerna ger.
Silkkitie riktade sig uttryckligen mot den finska marknaden medan Silk Road 2.0 var global. Båda två användes för att sälja droger. Användargränssnittet var som på vilken som helst laglig webbhandel, men valutan var bitcoin.
– Jag såg ett problem och funderade på lösningar. Efter att ha följt med diskussionerna ett tag började det verka rätt enkelt att smuggla droger.
Kärkkäinen reste med egen bil till Belgien och Nederländerna vid årsskiftet 2013–14 för att besöka EU-parlamentet och delta i ett it-event. Det var i samband med den resan som han bestämde sig för att pröva sina vingar som knarksmugglare.
– Jag tänkte inte så mycket på återförsäljning eller dylikt i det skedet. Tanken var att köpa ett större lass och därefter inte göra det igen. Men som vi vet så gick det inte så.
Skapade profilen ”Douppikauppa”
Det första lasset köpte han via Silk Road 2.0. Där ingick 100 ecstasy-tabletter, 250 gram amfetamin, 100 2C-B-tabletter och 1 000 LSD-lappar. Han packade drogerna i lukttäta påsar och slängde påsarna i bakluckan och återvände till Finland genom Baltikum. Totalt kostade drogerna kring tiotusen euro.
– Idén om att börja sälja på Silkkitie kom under hemresan när jag började räkna ut hur många doser drogerna ger.
När han kom hem skapade han en ny profil på Silkkitie under namnet Douppikauppa. De första beställningarna kom redan första veckan och därefter började pengarna rulla in.
Det första lasset gick på tre månader och gav nästan 40 000 euro i bitcoin enligt rättegångshandlingarna. Därefter började verksamheten expandera.
Traditionell knarkhandel bygger till stora delar på personliga kontakter och mellanhänder. En finansiär i Finland beställer ett lass med droger som levereras av försäljarens kurirer.
Därefter distribueras drogerna till återförsäljare som distribuerar dem vidare till andra återförsäljare eller direkt till kunderna. Varje mellanhand tar sin beskärda del av vinsterna och håller kontakt med personerna som ligger under och över i kedjan.
Bättre business utan mellanhänder
Det som Kärkkäinen gjorde var att skära bort mellanhänderna. Det första och andra lasset sålde han på egen hand. Köparna köpte och betalade drogerna på Silkkitie och Kärkkäinen skickade dem per post.
Detta gjorde att hans vinstmarginal ökade avsevärt och behovet av personliga kontakter föll bort. Då drogerna i Nederländerna dessutom kostade bara en bråkdel av vad de kostar i Finland blev förtjänsterna stora.
Det andra lasset var betydligt större än det första och innehöll bland annat 25 gram kokain, 1 500 LSD-lappar, 1 kilo amfetamin, 2 000 ecstasy-tabletter, 500 2C-B-tabletter. Återigen gick drogerna på kring tre månader och sammanlagt sålde de för nästan 160 000 euro i bitcoin.
– Det involverade ganska mycket fixande. Jag måste planera min dag så att jag kunde sköta packandet och postandet. Jag var på jobbet till tre fyra-tiden, varefter jag tog mig hem, mätte upp drogerna, packade dem i lukttäta påsar, skrev adresser, postade breven och städade undan innan min flickvän kom. Hon visste ingenting om mina affärer.
Lasse Kärkkäinen sitter för närvarande på en öppen anstalt som tillåter honom att studera på Aalto-universitetet på vardagarna. Foto: Linnea de la Chapelle/SPT
En av orsakerna att Kärkkäinens handel blev så populär var att han satsade på kundservice. Beställningarna kom fram på några dagar och varorna var de rätta. Kärkkäinen gick så långt att han lät testa sina varor på ett laboratorium i Spanien, som har samma utrustning som Centralkriminalpolisen. Kunderna var nöjda och Douppikauppas rykte växte.’
– Jag hade 1 700 positiva recensioner på Silkkitie. Gänget gillade att jag hade betydligt bättre produkter och större urval än resten och dessutom till rimliga priser, även om jag i början kritiserades för att vara dyr. Men det berodde på att mitt amfetamin inte var utspätt och räckte längre.
Mellan andra och tredje lasset insåg Kärkkäinen att han inte längre klarade av att driva verksamheten på egen hand.
Vid det laget hade han kring femtio beställningar per dag och att sköta dem tog betydligt längre tid än den halva timme som han hade över efter jobbet som it-chef och tiden som han tillbringade med flickvännen. Han beslöt att rekrytera hjälpredor.
– Jag ordnade en offentlig rekrytering på tor-nätet och bad om ansökningar. Så läste jag ansökningarna och diskuterade vidare med några av de mest lovande kandidaterna. Det som jag fäste uppmärksamhet vid rekryteringen var bland annat kandidaternas livssituation och hur väl de kunde skriva. Jag fick några ansökningar av personer som skrev rakt ut att de använde droger dagligen. De gick inte vidare.
Till slut rekryterade Kärkkäinen tre personer som han aldrig träffade personligen. En av dem greps senare, de två andra är fortfarande okända. Kärkkäinen slutade sälja direkt till köparna och sålde i stället till sina underhuggare. Leveranserna ordnades med hjälp av så kallade terränggömmor.
– Jag ville gå vidare i mitt liv och koncentrera mig på andra saker. Efter det sålde jag partier på hundra gram eller mera medan mina underhuggare skötte detaljhandeln.
Greps i slutet av april 2016
Överlag var Kärkkäinen intresserad av att överlåta hela verksamheten till någon annan. Det tredje lasset som han köpte i Nederländerna i juli 2014 blev det största och sista, och innehöll bland annat 10 kilo amfetaminpasta, över 11 000 LSD-lappar, 11 000 ecstasy-tabletter, 200 gram kokain, 3 kilo MDMA-kristaller och en rad andra exotiska produkter.
Drogerna packades i en kappsäck som Kärkkäinen levererade till Tyskland där han stuvade den i sina föräldrars segelbåt. Båten seglades hem till Finland av Kärkkäinens yngre bror, men Kärkkäinen hävdar att brodern inte visste att kappsäcken innehöll droger.
Åklagaren värderade det tredje lasset till 1,2 miljoner euro på finska marknaden, men enligt Kärkkäinen är det långt ifrån vad han tjänade, bland annat på grund av att en del av drogerna förblev osålda.
Polisen grep Kärkkäinen i slutet av april 2016. Orsakerna till hans fall är två. För det första lyckades amerikanska FBI spåra Silk Road 2.0, komma över all information som fanns där och lägga ner sajten i november 2014. Kärkkäinen hade köpt droger via sajten under sitt första besök i Nederländerna och en del av kommunikationen med försäljaren hade varit okrypterad – senare använde han andra sajter.
FBI fick inte reda på Kärkkäinens identitet, men däremot att han var finländare och att han hade bott på ett hotell i ett visst område. En genomgång av hotellen gav en lista på finländska gäster som levererades till finska tullen.
För det andra blev Kärkkäinens bror fast med ett betydande lass droger då han och en annan person anlände med färjan från Sverige till Gustavs i Egentliga Finland. Kärkkäinen har i rätten förnekat att han visste vad hans bror sysslade med, men rätten ansåg att de hade handlat i samförstånd.
Polisen hittade Kärkkäinens dator
Gripandet av brodern och uppgifterna från FBI ledde till att polisen gjorde en husrannsakan hemma hos Kärkkäinen och hittade hans lager.
Dessutom hittade polisen Kärkkäinens bokföring. Det tog sex veckor för polisens tekniker att bryta sig in i Kärkkäinens dator, men när det till slut lyckades var det en guldgruva.
– Jag hade bokfört alla affärer och transaktioner. Så här i efterskott borde jag ha låtit bli att göra det, men jag var intresserad av hur verksamheten utvecklades.
Myndigheterna lyckades även spåra Kärkkäinens bitcoin-konto. I och med att han fortsatte jobba under hela sin kriminella karriär hade han inte haft behov av att ta ut vinsterna. Totalt beslagtog polisen nästan 1 700 bitcoin. Vid tidpunkten var de värda kring 650 000 euro, men med dagens kurs är de värda över 13 miljoner euro.
– Jag tänkte aldrig vad jag skulle göra med pengarna. Jag visste att jag inte kunde röra dem på en lång tid eftersom det fanns risk att jag skulle åka fast. Tanken var att sluta med affärerna och låta bitcoinen ligga.
Lasse Kärkkäinen dömdes till 11 år 6 månaders fängelse för bland annat fem grova narkotikabrott, två fall av smuggling och medhjälp till grovt narkotikabrott i Egentliga Finlands tingsrätt. Hans bror dömdes till 9 år och 6 månader. Åbo hovrätt lindrade Kärkkäinens straff till 10 år och 6 månader och broderns till jämnt 9 år.
Kärkkäinens bitcoin dömdes förlorade till staten och dessutom ålades bröderna att ersätta brottsnyttan för nästan 530 000 euro, varav broderns andel var 140 000. Kärkkäinen förlorade sin ägarbostad, bil och annan egendom.
Han är missnöjd med hur tingsrätten beräknade brottsnyttan, som också var en av de huvudsakliga punkterna i hans överklagan till hovrätten.
– Handläggningen i hovrätten var inte rättvis, eftersom hovrätten inte behandlade mitt huvudsakliga besvär som hade med brottsnyttan att göra. Jag tycker att det rättvisa hade varit att ta mina bitcoin, som vid tidpunkten för domen hade täckt hela brottsnyttan, men inte sådan egendom som jag skaffat genom lagligt arbete.
På öppen avdelning på Sveaborg
Efter gripandet har Kärkkäinen fått bekanta sig med flera fängelser. Värst var tiden under förundersökningen då han hade kommunikationsförbud i åtta månader. När kommunikationsförbudet tog slut fick han veta att flickvännen hade gått vidare.
I våras flyttade Kärkkäinen till den öppna avdelningen i Sveaborgs fängelse i Helsingfors. Sedan dess har han fått återuppta sina studier på Aalto-universietet.
– Jag började studera 2002, men kom strax in i arbetslivet. Jag var nästan färdig med min kandidatexamen när jag blev gripen, jag hade bara två veckor kvar på en kurs i svenska. Den gjorde jag klar i fängelset.
Nu jobbar han på sin diplomingenjörsexamen i it. Hans slutarbete handlar om artificiell intelligens inom byggnadsteknik. Målet är att ta examen nästa vår och börja jobba.
– I januari 2021 har jag möjlighet till övervakad frihet på prov och i juli samma år blir jag villkorligt frigiven. Därefter återstår ännu tre år av straffet.
Någon fortsättning på sin kriminella karriär planerar han inte.
– Det var en spännande grej, men jag har potential att jobba med betydligt intressantare saker. Efter min examen hoppas jag få jobb inom it-branschen med uppgifter som relaterar till artificiell intelligens, säger han.
Tor-nätet
Tor-nätet är ett anonymt nät som fungerar på internet.
Anonymiteten innebär att trafiken på tor-nätet inte kan spåras.
Tor-nätet används bland annat av journalister och dissidenter i länder där staten övervakar internet.
Därtill används tor-nätet av kriminella.
Polisen är numera rätt bra på att genomföra utredningar på tor-nätet och flera olagliga marknadsplatser har lagts ner, bland annat Silkkitie.
Detta har ändå inte stoppat droghandeln, som ökar för varje år.
Henri Forss/SPT
Instämmer fullständigt med Libbe och Bo-Erik.
Jag är helt av samma åsikt som Bo-Erik. Varför ha en sån artikel om en okänslig egoist? Hur tänker ni? Tror ni de drogberoende ungdomarnas föräldrar tex gillar att läsa en sån artikel om langaren. Som på något vis sätter honom i ett positivt ljus. En som inte verkade skänka en tanke på dem som köpte hans ”varor” och deras beroende. En med ”goda recensioner”! Nej, detta var bland de smaklösaste juttuna ever i er tidning.
Otroligt onyanserad artikel om Kärkkäinens droghandel! Den upplever jag som en hyllning för kreativ droghandel utan ett endaste ord om vilka konsekvenser som denna handel har lett till för användarna!