Läppträskets stränder i Karis är en arkeologisk hotspot – ovanlig metod testades i fyndjakt
Åkrarna i Läpp i Karis är för de flesta bara en vy man passerar när man färdas längs riksväg 25. Men för arkeologer är Läppträskets stränder intressanta för sina fornlämningar. Arkeologen Wesa Perttola har använt en ovanlig metod för att komma åt fynden.
Arkeogeofysik är en del av tillämpad geofysik. Man använder geofysiska mätningsmetoder för att kunna lokalisera arkeologiska konstruktioner under markytan.
– Man kan ta en titt utan att nödvändigtvis vara tvungen att gräva, förklarar Wesa Perttola, doktorand i arkeologi vid Helsingfors universitet.
I Finland har dessa metoder fått ganska lite uppmärksamhet. Det finns flera orsaker till det. En är att här finns mycket träd. Man behöver vanligtvis ett jämnt och öppet område för att mätningen ska vara snabb och effektiv och resultaten bra.
– Vi har också mycket moränjord som gör att stenmaterial kan härstamma nästan varifrån som helst.
Perttola som var en av flera talare under ett fullsatt seminarium om fornlämningarna i Läpp som Västra Nylands museum ordnade i Fokushuset i Karis på lördagen. Perttola vill göra metoden mer känd i Finland i hopp om att den skulle bli en vanlig del av det arkeologiska fältarbetet i Finland. Därför gjordes ett pilotförsök på åkern vid Läppträsket i Karis år 2020. Man använde sig för första gången av en flerkanalig markradar i arkeologiskt syfte.
– Det finns många arkeologiska objekt på det här området. Många är från järnåldern. Det var en orsak till att vi valde just Karis. Här finns också många öppna åkrar där det med stor sannolikhet finns sådant under åkerjorden som vi kan undersöka och lokalisera med markradar.
I Finland är man preliminärt intresserad av vad som finns på en meters djup, i städer kan det handla om upp till tre meter.
Kristoffer NöjdMarkradarn skickar radiosignaler ner under jorden från en sändare. När signalen möter olika gränssnitt i jordmånen reflekteras en del av signalerna tillbaka till mottagaren medan en del fortsätter vidare försvagade och reflekteras igen och igen tills signalens energi är förbrukad.
Mottagaren registrerar de reflekterade signalerna från de olika gränssnitten och deras frekvenser. Efter hand får man en mätningsprofil som visar hur det ser ut under jorden och på vilket djup de arkeologiska fynden finns.
– Vi ser inte allt men vi ser en viss typ av fenomen, säger Perttola.
När man har tillräckligt med profiler kan man skapa en kartbild av hur fenomenet ser ut ovanifrån. Då kan man rikta provgrävningarna rätt.
I Norge har man med hjälp av den här metoden hittat bland annat en vikingatida skeppsgrav och omkringliggande långhus.
Fyrhjuling med radar på släp
Under fyra dagar körde man omkring med fyrhjulingen med en markradar på släp över åkern invid Läppträsket. Man samlade in det största och mest högupplösta markradarmaterialet i Finland hittills. Samtidigt identifierade man ett 30-tal anomalier, det vill säga avvikelser som kan tyda på konstruktioner som kan antas vara gjorda av människor.
Efter att materialet hade analyserats gjorde man två år senare provgrävningar vid så kallade Billnäs jordkällare, en ö på åkern i Läpp.
Man noterade bland annat en rund stenkonstruktion som var gömd under jorden. Där grävde man en provgrop som bekräftade fyndet.
– Tyvärr hittade vi inte mycket mer än lite bränd lera. Därför kan vi inte säga något om åldern eller syftet med den men den kan ha haft med en till exempel en lada att göra, spekulerar Perttola.
Man hittade också en rätlinjig formation som vanligtvis kan tyda på en grav. I det här fallet var det dock inte fråga om en grav. Man hittade rester av kol och brända stenar och hårt packad tunn jord.
– Vi har tolkat det som en häll från cirka 300 år efter tideräkningens början det vill säga den yngre romerska järnåldern. Århundraden av jordbruk har gjort att bara hällens botten finns kvar.
Man grävde också upp en annan rätlinjig formation. Jorden var fet vilket den ofta är i gravar. Men man hittade inga rester av ben, föremål eller kol.
– Det kunde vara en människo- eller djurgrav men vi kan inte säga vilkendera. Å andra sidan är hälften av formationen ouppgrävd. Dessutom finns det fortfarande ett 20-tal anomalier kvar att kolla upp i Läpp.
Man vet inte hur en finsk fornlämning ska se ut
Ett problem med att metoden är så sparsamt tillämpad i Finland är att man inte riktigt vet hur finska fornlämningar ser ut i en markradar.
– Vi är i grundforskningsstadiet när man på andra håll i världen har använt metoden systematiskt i upp till 40 år, säger Perttola.
Men inget hindrar att man skulle göra det här i större skala.
– Fast många av våra objekt finns i skogen finns det också många ute på åkrarna. Markradar är ett bra sätt att koncentrera resurserna och inte behöva gissa sig fram var man ska gräva. Det skulle vara roligt att få markradarutrustning till Finland men den är ganska dyr. Det viktigaste skulle vara att få duktiga studerande ut i världen för att studera arkeogeofysik och förstås att de återvänder.
Vid seminariet talade bland andra också Satu Koivisto, forskare vid Lolland-Falster museum i Danmark. Hon ledde utgrävningar på boplatsen Bäljars II 2008, på andra sidan vägen från Perttolas projekt. Där hittade man spår av odling från tidig järnålder.
– Det är ett verkligt intressant objekt. Det finns en enorm fornlämningspotential kring Läppträsket med både boplatser och gravar från stenåldern framåt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.