Förflytta dig till innehållet

Lantgården i Reso var en föregångare som ett modernt lantbruk, men omringades av staden

Stefan Holmström
Ståtligt trähus invid motorväg
Många som susar förbi känner knappast till vad det är för ett hus som står här.

Ett par kilometer från Reso centrum står Huhko gårds karaktärsbyggnad. Det ståtliga huset känns något malplacerat där det blickar ut över motorvägen.

Det går inte att återge husets historia utan att berätta vad som fanns här först, nere vid forsen i Reso å. Här stod Finlands första kronokvarn, kanske redan på 1300-talet, men klart dokumenterad på 1400-talet. I Åbo slotts kvarn maldes spannmål mot betalning.

Själva gården nämns första gången på 1500-talet. Den var inte självständig, utan en landbogård som hyrdes ut av ägaren, Perno gård. Senare förvärvade Perno gård också kvarnen.

Gammal bild av damm och kvarnbyggnadÅbo museicentral / museiverket
Här har funnits en kvarn sedan 1300-talet. När den här bilden togs för drygt hundra år sedan producerades bara el. Nu går motorvägen exakt här.

Det finns ingen dokumentation om Huhko gårds äldre karaktärsbyggnader, men gården verkar ha varit välmående. År 1600 fanns här fler kor än på andra gårdar i trakten.

På 1600-talet hade gården flera ägare. Den första som också bodde där var sannolikt Helena Stålhandske (1651– cirka 1690), ryttmästaren Claes Ramsays änka.

Kvarndriften var tidvis utmanande. Redan på 1600-talet var ån så grund att det inte gick att skeppa spannmål till kvarnen. 1680 var vårflödet så häftigt att kvarnen förstördes. Det tog år att reparera den.

En omvälvande tid följde. Många ur adeln flyttade till städerna, medan präster, borgare och tjänstemän som en följd av friare konkurrens började driva jordbruk.

Vid den här tiden urvattnades därför begreppet ”herrgård”, som ursprungligen syftade på adliga ägor. Nu var många ”herrar” stora godsägare. Det är nu Huhko gård börjar kallas herrgård.

Ståtligt trähusStefan Holmström
Gården på husets övre sida utgör en stark kontrast till den andra sidans motorvägsmiljö.

Huhko herrgård hann drivas av flera borgare från Åbo. Den mest kända ägaren var Johan Bilmark (1728–1801), professor vid Kungliga Akademien i Åbo och på sin tid akademins mest produktiva forskare.

Bilmark köpte gården 1776. De äldsta delarna av det gula huset är från 1700-talet, så han lät kanske uppföra det. 1780 var byggnaden ändå så obetydlig att den inte ens antecknades på en ny karta, som nog noterade andra hus i trakten.

Bilmark dog utan arvingar. Han testamenterade sin egendom till akademin, skolor, fattiga och ”fonden till lantbrukets upphjelpande”.

Huset fick sitt nuvarande empireutseende då det breddades och höjdes – sannolikt senast år 1842. Då vindsvåningen reparerades hittades en tidningssida från det året.

Huhkon kartano
Det var Åboarkitekten Riitta Rasmus som fick uppdraget att iståndsätta karaktärsbyggnaden.

Huset liknar det på Hintsa herrgård, som möjligtvis ritades av Carl Ludvig Engel. Det stod klart 1837. Det antas därför att Huhkohuset byggdes om 1837–1842.

Trots nya odlingsväxter och -metoder var det svårt att få verksamheten lönsam. Gården såldes flera gånger.

”Måndagen d. 19 i denne månad försäljes genom offentlig, friwillig auktion, a Huhko hemman i Reso socken, följande egendom, nemligen åker- och körredskap, en bränwinspanna med dertill hörande kar samt diverse husgerådssaker äfwensom hwete, råg, korn, hafre, ärter och potäter samt hästar, kor och får”, lydde annonsen i Åbo Underrättelser 1846.

Ett jordras 1866 dämde upp Reso å så att kvarnen blev obrukbar för en lång tid. Verksamheten återupptogs men fortsatte bara till 1881. Senare installerades en turbin som gav el till ett sågverk och det gula huset.

Kvinna står i dörröppningStefan Holmström
Eva Juva har hyrt huset av Reso stad sedan 2014. ÅU råkade knacka på dörren precis då hon förberedde en tillställning.

Vid sekelskiftet såg det ljusare ut. Huhko gård var en av de första med slåttermaskin och också annars en föregångare som ett modernt lantbruk med mer boskapsskötsel. Den nya ladugården på 1930-talet fick automatiska vattenkoppar och mjölkningsmaskin.

När Reso växte blev det svårt att driva en lantgård. På 1950-talet upphörde boskapsskötseln, i slutet av 1960-talet minimerades odlingarna.

Reso stad tog över gården 1977. Ekonomibyggnader revs. Arkitekten Riitta Rasmus från Åbo fick uppdraget att iståndsätta karaktärsbyggnaden, som i en regionplan från 1979 beskrivs som en ”exceptionellt ståtlig landbondstuga”.

Uppdraget var inte lätt, då det inte fanns någon dokumentation. Rasmus skapade därför en interiör som återspeglar hur det kan ha sett ut på 1800-talet.

Huset fungerade länge som Reso stads representationslokaler men sedan 2014 är det cateringföretagaren Eva Juva som hyr huset.

Skyltar för cyklister och fotgängarektarStefan Holmström
Nedanför det gula huset finns den här korsningen.

Historia och natur

I ån finns gott om abborre, mört, löja och braxen. Här finns nu också en fisktrappa som låter vandringsfisk ta sig uppåt. Havsöringen stiger numera i ån. Regnbåge förökar sig också här, vilket är sällsynt. Flodkräftor trivs i den övre delen av ån.

Fågeskådare kan försöka få syn på exempelvis törnsångaren och sånglärkan eller den mer sällsynta kärrsångaren, den kanske skickligaste sångaren i Finland.

Cyklister och långpromenerare har fått en bättre rutt och en ny bro över Reso å. Det förbättrade avsnittet löper parallellt med motorvägen.

Historieintresserade kan vandra rutten ”Vaskipolku”. Förleden ”vaski” betydde förr brons eller koppar, råvara för smycken och spännen.

Rutten med järnålderstema passerar områdets viktigaste historiska objekt. Det finns skyltar men Reso biliotek säljer broschyrer för 1 euro styck med mer information.

Som kuriosa kan nämnas att det nedanför Huhko gård finns en liten skylt som pekar ut den medeltida Jakobsvägen. Den leder ända ned till Santiago de Compostela i Spanien.

Stefan Holmström
Kvarnen stod där som motorvägsbron finns nu. Den igenvuxna forsen i Huhko byggdes om till en bottendamm med en konstgjord fors ifjol.

Källor: Huhkon alueen kulttuurihistoriallinen selvitystyö (1991), Ympäristömme Raisio (1996), Reso stad, Museiverkets utgrävningsrapporter, tidningen Raisio Tiedottaa (2014). För artiklarna har skribenten också kontaktat bibliotekarie Altti Koivisto och arkeolog Jari Näränen.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter