Längtan till landet(?)
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I onsdagens ÅU kunde man läsa om att inflyttningen till Pargas och Kimitoön är större än någonsin – eller åtminstone än på väldigt länge. I artikeln berättade man från Pargas sida stolt att det är den ökade marknadsföringen som gett resultat och i Kimitoön hade man lite samma tankar.
Det är ändå svårt att komma från tanken att det framförallt är coronaepidemin som har gett den ökade flykten till småstad eller landsbygd en skjuss.
I flera år har trendspanare talat om att allt fler yngre vill bo på landet och i och med att stadens lockelse med restauranger, nattliv och kulturutbud har försvunnit så har steget blivit mindre att ta.
I utbyte får de som flyttar ut – i artikeln nämns att det är många småbarnsfamiljer – mer familjenära tjänster, närmare till naturen och mera lugn och ro.
Ur ett finlandssvenskt perspektiv får de dessutom som flyttar till Pargas och Kimitoön dessutom mer sannolikt använda sitt modersmål oftare.
Och visst får jag erkänna att jag också har funderat på samma sak som så många i min generation. Att skippa storstadens jäkt och flytta ut på landet – till mörkret där man ser stjärnorna, någonstans där det är hyfsat långt till grannen så att gårdsfesten inte måste föregås av ursäktande lappar i brevlådan.
Men för att flytta ut på landet så krävs förstås ett alternativ som höjer livskvaliteten för just mig. För egen del handlar det om en bra kompromiss mellan ensamheten på landet och närheten till stan. Det handlar också om att hitta ett betydligt billigare alternativ rent ekonomiskt, så att jag i min relativa isolering ska ha råd att antingen sätta pengar på sådant jag trivs med – eller rentav gå ner i arbetstid för att få mer tid att, tja, till exempel plocka svamp.
Men där finns också önskemål om närhet till havet, en gammal och lite charmig byggnad och någon slags byagemenskap i närheten med meningsfulla aktiviteter i närheten. Utöver det ska också de krav som resten av familjen anser har på förhöjd livskvalitet uppfyllas.
Det är inget lätt pussel, och kravlistorna på förhöjd livskvalitet ser olika ut för olika familjer. För att inflyttningstrenden i Pargas och Kimitoön ska hålla i sig måste kommunerna lyckas hitta ett sätt att möta de önskemål som finns hos unga som vill flytta från stan.
Om de lyckas med det, så vem vet – om tio år kanske den här Åbobon bor på landet istället.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.