Längtan efter en hund – eller bort
Tillsammans ska det vara vi två
Text: Minna Lindeberg
Bild: Malin Ahlsved.
Förlaget 2020.
”Tillsammans ska det vara vi två” är en bilderbok av Minna Lindeberg och Malin Ahlsved, om ett ganska ensamt barn och hens längtan efter en hund. Eller kanske handlar det snarare om en längtan bort, mot frihet.
Formuleringar som ”min längtan sitter fast i de vuxnas nej” suger in läsaren i skildringen direkt. För precis så där är det ju när man är barn. Man längtar hårt och intensivt, men det man längtar efter är omöjligt om inte föräldrar eller andra vuxna träder in och förverkligar.
Längtan efter ett eget husdjur är inget nytt motiv, vi har läst om det i otaliga skildringar.
Det är skönt att också läsa berättelser där slutet inte blir det efterlängtade djuret, det finns ingen upplösning på barnets längtan, utan den finns kvar som en stark drivkraft mot ett framtida ”en gång då allt faller på plats”.
Men det handlar också om att fly in i sin längtan, när verkligheten nu och här känns obehaglig och svår att förstå sig på. Jaget i boken är ett dagdrömmande barn som lätt kommer i kläm mellan de vuxna som inte ser, och andra barn som utnyttjar situationen.
I en stark scen bryter sig två barn in i huvudpersonens lek och förstör, men när jaget säger ifrån missförstår en vuxen och tar de mobbande barnen i försvar. Försåtet är gott, men genom att endast se och uppmärksamma en sorts lekar, och en sorts barn, skuffas det försiktiga barnet ännu mer åt sidan.
Bilderboksdebutanten Malin Ahlsved fångar ömsint stämningen i sina dämpade illustrationer. Det är vardag och det är dagdröm, men båda är lika verkliga – precis som det är för barnet som längtar. Det är tydligt att de ryska gatuhundarna som ska befrias inte bara är verkliga – de är också viktiga.
Viktiga vänner i barnets liv, när både de vuxna och jämnåriga sviker i sin oförståelse av den som har svårt för att knyta an och känna tillit.
Det är fint att få möta också ett av dessa barn i bilderboksformat, och man påminns starkt om Pija Lindenbaums Gittan som på samma sätt tar sin tillflykt i fantasiväsen när livet blir svårt. Lindeberg och Ahlsved har dock skapat sin helt egna berättelse, med vemodig grundton och en kvardröjande känsla av hopp.
Blanka Henriksson
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.