Landskapsskatten kan bli en dyr affär för skattebetalarna
Den parlamentariska kommittén för landskapsskatt konstaterade att en landskapsskatt bör införas först när det finns tillräckligt med erfarenhet av hur finansieringen i välfärdsområdena fungerar. Vad gör regeringen?
Regeringen verkar ha bestämt sig i fråga om landskapsskatten redan innan den parlamentariska kommittén var färdig med sitt arbete. För regeringen verkar kommitténs slutsatser inte väga tungt. Den nu sittande regeringen verkar vara beredd att lösa de flesta problemen genom att höja statens utgifter eller genom att i detta fall införa en ny skatt.
Regeringen har i många fall kunnat gömma sig bakom coronapandemin, då den fattat beslut om att dela ut pengar till olika ändamål. Det är ändå inte hela sanningen. Redan Sanna Marins regeringsprogram innehöll många skrivningar som ökat och ökar statens utgifter. Ett frikostigt regeringsprogram kombinerat med en kris som kräver ekonomiska satsningar, betyder att kommande regeringar blir nedskärningsregeringar, om Finlands finanser ska balanseras.
I slutet av maj var Finlands statsskuld 126,1 miljarder euro. Då den nuvarande regeringen utnämndes, i december 2019 var statsskulden 100,4 miljarder euro. Statsskulden kan mätas och bedömas på olika vis, men allmänt kan man säga att det är med framtida skatter som man kan reglera och minska statsskulden.
Regeringens budskap och utstakning att social- och hälsovårdsreformen och ändringarna i skattestrukturen inte får höja skattegraden i Finland är inte trovärdig. Motiveringarna och slutsatserna i den parlamentariska kommitténs betänkande om införandet av en landskapsskatt är övertygande.
Om regeringen tänker hålla fast vid sin linje att skattegraden inte ska höjas, samtidigt som regeringen ökar statens utgifter, kommer statsskulden att fortsätta öka.
Den nu godkända social- och hälsovårdsreformen avviker från de tidigare reformförsöken genom att politikerna nu givit de nya välfärdsområdena en öppen check. Det finns inget krav, inte ens en målsättning att reformen ska göra social- och hälsovården effektivare eller bättre.
Den parlamentariska kommittén för landskapsskatt hade till uppgift att utreda och bedöma välfärdsområdenas beskattningsrätt som inkomstkälla för välfärdsområdena. Kommitténs uppdrag kom från statsminister Sanna Marins regeringsprogram där det står skrivet att beskattningsrätten för landskapen ska beredas i en parlamentarisk kommitté.
Kommittén konstaterar i sina slutsatser att en bedömning av hur nödvändigt det är att införa en landskapsskatt bör göras vid en tidpunkt då det finns tillräckligt med erfarenhet av hur väl finansieringen av välfärdsområdena fungerar. Vidare måste man beakta att det sannolikt kommer att ske en väsentlig utvidgning av antalet uppgifter välfärdsområdena ska sköta. När detta blir klart, bör det göras en bred helhetsgranskning av offentliga sektorns uppgifter, finansieringen av den offentliga sektorn och skattetagarnas ställning.
De viktigaste argumenten för att införa en landskapsskatt har att göra med den regionala självstyrelsen, ekonomiska incitament för att styra verksamheten och finansieringen av kommande investeringar.
En av de viktigaste faktorerna som talar emot införandet av en landskapsskatt är att skatten skapar ett tryck att strama åt beskattningen av arbete. Det finns också en risk, som beror på att det redan nu finns skillnader mellan regionerna, att skillnaderna mellan regionerna växer och att jämlikheten i servicen i olika delar av landet försvagas.
De olika välfärdsområdena är skapade ur ett politiskt perspektiv. Man har inte beaktat regionernas livskraft eller deras möjlighet att erbjuda heltäckande service i framtiden. Den grova indelningen är södra och västra Finland versus norra och östra Finland.
Om staten inte går in och räddar dessa områden, genom att föra över pengar till dem, måste de kommande välfärdsområdena höja sina skatter.
Hur länge är man i södra och västra Finland beredd att medverka till att finansiera social- och hälsovården för en minskande befolkning i norra och östra Finland? Är det okej att Åboborna, via olika skatteutjämningsmekanismer, i framtiden är med och betalar för att det upprätthålls service på orter i östra Finland, vilka saknar ett tillräckligt befolkningsunderlag?
Skattetrycket kommer inte att komma endast från ekonomiskt svaga välfärdsområden. Även kommunerna kommer efter reformen att vara ännu mera olika. Flera kommuner kommer sannolikt att välja skattehöjningar i stället för skolstängningar. Efter reformen finns det inte så mycket annat än skolor att stänga i kommunerna, om pengarna är slut.
Och vad händer med kommunerna, om ännu flera uppgifter i framtiden ska överföras till välfärdsområdena?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.