Lamt intresse för sockerbetor hos odlare i Åboland – Sucros söker nya odlare med ljus och lykta
Sucros vill utöka sockerproduktionen vid sockerbetsfabriken i Säkylä. ÅU-foto
Sucros som tillverkar socker av inhemska sockerbetor i sin fabrik i Säkylä har tappat odlare.
Trots ihärdiga kampanjer har företaget inte lyckats få tillräckligt många kontraktsodlare för att sockerfabriken, som är landets enda, ska nå upp till sina produktionsmål.
De senaste åren har fabriken producerat i snitt 70 000 ton socker om året bortsett från i fjol då torkan gjorde att produktionen rasade till 50 000 ton.
Målet är att öka produktionen till 100 000 ton. Nås inte målet finns det risk att produktionen läggs ner.
Sucros har värvat folk som fått i uppdrag att kontakta potentiella odlare.
– Målet är att vi ska få 200 nya odlare, säger odlingskonsulent Sakari Malmilehto.
Han är medveten om att intresset för sockerbetsodling har svalnat.
Odlarna har blivit färre
Ännu för några år sedan hade Sucros 700 kontraktsodlare.
I dag har de minskat till drygt 600.
I Åboland har intresset minskat klart de senaste åren.
I Kimitoön har antalet odlare minskat till ett 20-tal medan det finns endast tre sockerbetsodlare kvar i Pargas.
Mikael Lundström är en av de tre odlarna i Pargas.
Hans nuvarande odlingskontrakt med Sucros går ut nästa år.
– Efter det vet jag inte vad som händer. Det är osäkert om jag fortsätter, säger Lundström, som odlar sockerbetor på 10 hektar.
Han anser att priserna borde var vara högre för att det ska bli mera lönsamt och attraktivt att odla sockerbetor.
– Sockerbetsodlingen är resurskrävande jämfört med spannmålsodlingen. Det krävs kostsamma investeringar i maskiner, betorna ska besprutas och upptagningen är arbetsdryg. Med tanke på det här borde priserna vara högre än vad de är i dag, säger Lundström.
Arkiv/Jan-Ole EdbergUpptagna sockerbetor samlade på hög. ÅU-foto
Han jämför med situationen i början på 2000-talet då producentpriserna enligt Lundström var betydligt högre än i dag.
– Sedan dess har priset man får per skördad ton nästan halverats. Det är säkert en bidragande orsak till att många odlare har slutat, säger han.
Helena Fabritius, verksamhetsledare i producentorganisationen SLC Åboland, är inne på samma linje.
– Lönsamheten spelar en stor roll för många, säger hon.
Fabritius har diskuterat möjligheterna till sockerbetsodling med flera jordbrukare, också med unga odlare. Men ingen av dem hon diskuterat med har nappat på förslaget.
– De svarade att det är för arbetsamt och att det inte lönar sig, säger Fabritius.
Hon säger också att odlingsförhållandena och logistiken också spelar in.
Dessutom krävs det investeringar i maskiner.
– Arealerna med sockerbetsodlingar är inte så stora i Åboland, och odlingarna är ofta utspridda på flera ställen. Det här ställer krav på transporter och att det finns plats invid åkern där man kan förvara sockerbetorna efter att de tagits upp.
Hon tror att sockerbetsodling skulle intressera fler jordbrukare om de fick bättre betalt.
– Jag tror att det är här skon klämmer, säger Fabritius.
Viktigt med egen sockerproduktion
Hon hoppas ändå att Sucros når upp till sina mål.
– Det är viktigt att vi har en egen sockerproduktion även om vi inte är självförsörjande. Det är också smartare med tanke på klimatet att vi producerar vårt socker själva i stället för att importera det från utlandet, säger Fabritius.
Sockerbetsodlare Thomas Lindroth i Kimito är förvånad över det svaga intresset för sockerbetsodling i regionen.
Enligt Lindroth lönar det sig att odla sockerbetor.
Han anser att dagens producentpriser är försvarliga och ser inga större problem med att nå lönsamhet i betorna.
Själv odlar han sockerbetor på 30 hektar tillsammans med sin sambo.
– Sockerbetorna ger bättre lönsamhet än spannmålsodling. Med tanke på det är jag förvånad över att inte flera odlare satsar på sockerbetor, säger Lindroth.
Sockerbetsodlingarna minskar då odlarna blivit färre. Nu söker Sucros nya odlare för att kunna trygga den inhemska sockerproduktionen. ÅU-foto
Han säger också att det är lättare att nå lönsamhet i en sockerbetsodling jämfört med att odla spannmål.
En normalstor spannmålsskörd ger inte lika god lönsamhet som en stor sockerbetsskörd.
– Det behövs en betydligt större spannmålsskörd för att man ska nå upp till samma lönsamhetsnivå som för sockerbetorna, säger Lindroth.
När det gäller investeringar i maskiner säger Lindroth att en man kan spara kostnader genom att skaffa maskiner i bolag men en eller flera odlare.
– Man kan också odla sockerbetor så att entreprenörer sköter maskinarbetet. Då behöver man inte investera stort för att komma igång med odlingen. Det är dessutom möjligt att uppnå lönsamhet på det viset, säger Lindroth.
Lindroth tänker fortsätta att odla sockerbetor och skulle gärna utvidga odlingsarealen om han bara hade möjlighet.
Tror du att Sucros når upp till målet att öka produktionen till 100 000 ton om året?
– Vi måste tro på det. Annars finns det risk att den inhemska sockerproduktionen läggs ner.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.