Förflytta dig till innehållet

Labradoren Laku gör vardagen tryggare för 7-åriga diabetikern Niila

Niila Keskinen kan drabbas av häftiga blodsockersvängningar, då hypohunden Lakus känsliga nos kommer väl till pass. Foto: privat

Labradoren Laku blir uppspelt då ÅU:s reporter anländer till caféet där vi bestämt träff.

— Det är bäst om du kan ignorera honom, tipsar matte Unna Toropainen, och tillägger att på grund av coronan har Laku inte tränats i cafémiljö på länge och är därför extra ivrig.

På sitt genomvänliga, labradortypiska sätt hade han gärna delat ut några slickningar.

Väst betyder hund på jobb

På ryggen bär Laku en väst med texten ”Hypohund” och ett märke som talar om att man inte ska röra honom. Lakus livsuppgift är att signalera då Toropainens son, 7-åriga Niila Keskinens blodsocker stiger för högt eller för lågt.

Svart hud med vit och blå väst ligger på en sandväg

Labradoren Laku har en blå och vit väst på sig då han är på jobb. Foto: Emilia Örnmark

Familjen bor i S:t Karins, men Niila går i ettan i Steinerskolan i Åbo. Laku, som är uppfödd på Kimitoön, är dock inte med i skolan. Att ansvara för en hund hela dagen vore för mycket för ett barn.

Niila fick sin diabetesdiagnos då han fyllt fyra år, även om familjen visste långt tidigare att diagnosen skulle komma.

— Beskedet kom ändå som en chock, säger Toropainen.

Sonens diabetes är en ovanligare och mer utmanande sort, som innebär att blodsockret snabbt kan sjunka eller stiga. På bara tio minuter kan värdena gå till en farlig nivå. Det här gör förstås vardagen extra tuff.

Niilas glukossensor ger hela tiden värden och en prognos om vart värdena kan vara på väg, men den ligger efter med ungefär fem minuter.

— Apparaturen hänger inte med vid snabba blodsockerras, medan Laku aldrig skulle missa en sådan situation. Hunden reagerar direkt, och vi hinner agera innan kraschen blir farlig.

— Laku gör vår vardag tryggare, utan honom skulle vi ha fler farliga situationer, konstaterar Toropainen.

Lakus favorituppgift

Även om Niila och Laku inte råkar vara bredvid varandra i hemmet, eller om Niila skulle sova eller duscha sköter Laku sin uppgift.

Att upptäcka blodsockersvängningar är dessutom Lakus favoritsyssla. För honom är det ett trick med ett belöningssystem som gör honom konstant taggad för uppgiften.

— Han får broilerpålägg för det här, det får han aldrig annars, säger Toropainen.

Laku markerar blodsokersvängningar med att fånga Niilas uppmärksamhet. Funkar inte ihärdiga försök går Laku vidare till Toropainen, som ser till att sonen snabbt får antingen snabba kolhydrater eller insulin.

— Efter det stannar Laku kvar för att vakta. Fast det är något han kommit på själv.

Hur många markeringar Laku gör per dygn varierar. Senaste dygn blev det sex gånger. Trots hund och apparatur skapar denna speciella diabetestyp farliga situationer i vardagen, eftersom värdena kan ändra så snabbt.

Laku är i dag två och ett halvt år och har jobbat som hypohund i ett år. Utbildningen startade då han var 11 veckor gammal.

Doftmolekyler är signal att börja jobba

Det som skiljer hypohundens uppdrag från andra träningsformer är att det här inte går enligt kommando. Den inövade doften är hundens signal att börja jobba.

— Hunden är en vanlig hemmahund, men då den får dessa speciella doftmolekyler i nosen reagerar den, förklarar hundutbildare Elisa Forsman.

Två personer sitter på huk vid en hund i väst

Hundtränare Elisa Forsman från Hypokoirat-föreningen och Unna Toropainen med hunden Laku. Foto: Emilia Örnmark

Hon rekommenderar att hypohundarna också har andra hobbyer. Lakus hobbyer är vardagsträning, att lära sig nya tricks, att vara i skogen och så älskar han att simma.

— Med Niila leker Laku kurragömma i skogen, berättar Toropainen.

Pojke står vid en sittande hund i en skog

7-åriga Niila Keskinen leker gärna kurragömma i skogen med hypohunden Laku. Foto: privat

Tidskrävande med hypohund

Att ha en arbetsduglig hypohund, som ska klara ett nivåtest vartannat år, är tidskrävande.

Hundens kunskaper ska upprätthållas, till exempel måste den tränas i att vistas på allmänna platser, samtidigt som den har fokus på sin primära uppgift.

Dam ger med handen kommando åt en hund som är uppmärksam och ligger nerEmilia Örnmark

Laku och Unna Toropainen tränar ofta för att upprätthålla kunskaperna och skaffa nya. Foto: Emilia Örnmark

Utgifterna för utbildningen av en hypohund får man än så länge inte någon ekonomisk hjälp från staten med.

— Visst är det en satsning, men all utbildning för hundar kostar. Det är ändå ett lågt pris att betala om det kan rädda livet på mitt barn.

Genom utbildningen har Toropainen dessutom fått en gemenskap och ett stödnätverk som hon skattar högt.

LÄS OCKSÅ:

Hypohunden utbildas tillsammans med sin familj

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter