Kyrkoherde: "Att präster inte längre bor i prästgården speglar individualismen i samhället"
Kyrkoherde Harry S. Backström intresserar sig för prästgårdarnas roll för församlingen och hur den har förändrats.
Kyrkoherde i Väståbolands svenska församling, Harry S. Backström, har själv hunnit bo i tre prästgårdar. Han disputerar idag med en avhandling inom teologi om prästgårdarnas förändrade betydelse och funktion i Finland. Men hans intresse för de gamla husen har inte stannat vid ett teologiskt och kyrkohistoriskt perspektiv.
Förra året tog han en kandidatexamen i träteknologi vid Helsingfors Universitet, med en avhandling om prästgårdar ur ett byggnadsteknologiskt perspektiv.
– Församlingen har många fastigheter, så den utbildningen hjälper också i arbetet, konstaterar Backström.
Men detta är bara några av Backströms utbildningar. I bagaget har han också en magisterexamen i utvecklingspsykologi som han gjorde parallellt med teologistudierna. Han blev både teologie magister och politices magister från Åbo Akademi år 2008. Men innan det hade han länge jobbat med ledarskapsuppgifter inom skogsbruk och skogsindustrin. Han har också en ingenjörsexamen inom den branschen.
– I början av min livsbana var jag en teknokrat och var väldigt intresserad av maskiner. Men när jag fick mera att göra med människor märkte jag att människor egentligen är intressantare, berättar Backström.
Leila Warén-BackströmHoutskär prästgård. Huset är byggt år 1874 och kaplanen i Houtskär kapellförsamling bor där. Harry S. Backström som skrivit en doktorsavhandling om prästgårdar anser att det finns ett stort värde i att prästen bor kvar i prästgården så att församlingsmedlemmarna vet var de hittar prästen. Foto: Leila Warén-Backström
I fråga om prästgårdar lyfter Backström fram just den sociala funktion inrättningen haft, och vad som går förlorad när präster inte längre bor i prästgården.
Prästgården har haft en viktig funktion för samhörighen och gemenskapen i kyrkan. Församlingsmedlemmarna vet vart de kan gå om de behöver prata med prästen. Prästen kan också inhysa till exempel samtalsgrupper eller hålla kyrkkaffe i prästgården.
– Numera är prästen inte mera anträffbar på prästgården och församlingsmedlemmarna vet inte ens alltid var prästen bor, konstaterar Backström.
Numera ingår inte längre boendeplikt när en ny pastorstjänst tillsätts och allt fler präster vill välja sitt boende själva. I Borgå stift finns fortfarande 13 tjänster med boendeplikt men fem har fått befrielse från boendeplikten.
– En del vill vara mer privata och till exempel köpa ett eget hus som andra människor i samhället, säger Backström.
Själv bor han och hans fru inte längre i prostgården i Pargas. Frun jobbar i Kimitoön och därför valde de att flytta till Sagu så att båda har ungefär lika lång väg till arbetet.
– Det är inte idealiskt, men omständigheterna krävde det.
Backström ser att nedmonteringen av prästgårdsinstitutionen speglar privatiseringsprocessen i samhället i stort.
– Vi ser en ökad pluralism och fragmentisering i hela samhället. Den enskilda människans trygghet och känsla av att tillhöra ett sammanhang försvinner.
Backström frågar sig om kyrkan ska gå samma väg som resten av samhället eller om kyrkan borde försöka bevara det fysiska rum för gemenskap som prästgårdarna stått för.
– Kyrkans verksamhet står och faller inte med prästgårdarnas funktion, men deras minskade betydelse är en bild av utveckling i övriga samhället som inte till alla delar är positiv.
Därför är Backström glad över att försäljningen av prästgårdar verkar ha avstannat i Borgå stift. På 1970-talet började en stor försäljningsboom av prästgårdar. 90-talets ekonomiska depression bidrog också till försäljningsivern och då såldes många prästgårdar till undermåligt pris.
Dragsfjärds prästgård. Byggd på 1950-talet har denna prästgård lite annan stil än de flesta andra prästgårdar. Huset är nu uthyrt på den privata marknaden. Foto: Leila Warén-Backström
Backström ställer sig kritisk till hur lättvindigt prästgårdarna såldes under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
– Jag frågar mig, har försäljningen gett en bättre ekonomi och hur har de pengarna använts? Man har förlorat något, men vad har man fått istället?
1970 fanns det 116 prästgårdar i Borgå stift, nu finns det 64 kvar. Sedan 2015 har det inte sålts en enda prästgård i stiftet.
– Jag är glad över att församlingarna nu har verkat hitta förnuftigare användning för kyrkogårdarna än att sälja ut dem, säger Backström.
Församlingar har bland annat gjort om prästgårdarna till församlingshem eller arbetslokal för anställda eller hyr ut dem som festlokaler.
I Åboland har de flesta prästgårdar behållits i församlingens ägo. Bara en kyrkoherdebostad har sålts i regionen och det var den i Västanfjärd i Kimitoön som såldes så sent som år 2014. Några kaplangårdar har sålts tidigare.
Disputationen äger rum idag klockan 13 i auditorium Salin, Axelia, Biskopsgatan 8, Åbo.
Harry S. BackströmAktuell med: Disputerar idag inom praktisk teologi vid Åbo Akademi med avhandlingen ”Prästgårdens ekonomi, kultur och teologi”.
Född: 1957 i Esse, Pedersöre.
Familj: Frun Leila Warén-Backström och vuxna barn.
Arbete: Kyrkoherde i Väståbolands svenska församling sedan 2012.
Utbildning: Ingenjörsexamen i skogsbruk och skogsindustri år 1992, magister i utvecklingspsykologi och magister i teologi från Åbo Akademi år 2008, kandidatexamen i träteknologi år 2017.
Tidigare arbeten: Bland annat ledarskapsuppgifter inom skogsindustrin och jobbat med omhändertagna barn, kaplan i Dragsfjärds kapellförsamling och tf kaplan och tf kyrkoherde i Houtskärs kapellförsamling.
Prästgårdar i Åboland
Prostgården i Pargas, uthyrd till flyktingfamilj.
Nagu prästgård, uthyrd till två familjer.
Korpo prästgård, där kaplanen i Korpo kapellförsamling bor.
Iniö prästgård, där kaplanen i Iniö kapellförsamling bor.
Houtskär prästgård, där kaplanen i Houtskär kapellförsamling bor.
Kimito prästgård, som används som mötes- och samlingslokal. Diakonin har också arbetsrum där.
Dragsfjärd prästgård, uthyrd på den privata marknaden.
Hitis prästgård, där ingen bor för tillfället efter att den tidigare kaplanen gick i pension och inte ännu fått en stadigvarande efterföljare.
Västanfjärd kyrkoherdebostad såldes år 2014.
I Pargas såldes kaplansgården 1987 och en prästgård i Parsby i Pargas brann ner år 1996.
Åbo svenska församling har ingen prästgård. Några av de finska församlingarna har en prästgård, min ingen präst bor i dem.
Prostgården i Pargas. Här bodde Finlands första ärkebiskop Jacob Tengström. Huset är nu uthyrt till en flyktingfamilj. Foto: Leila Warén-Backström
Det är främst beskattningen och inte individualismen