Kvinnor med begränsad frihet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ett ungt par reser på semester från Finland till en populär destination i Sydeuropa.
Efter en chartervecka bland alla andra turister på stränder och i stekande sol återvänder de hem.
I sitt handbagage har de en stor kasse med kläder.
När de landar i Finland igen har kvinnan bytt om och klätt sig i helt andra kläder.
Kläder som hon förväntas bära när hon är tillbaka i sin vardag igen, men under hela semesterveckan utomlands har de legat nedpackade.
Där har de inte behövts, där har hon varit en bland andra unga kvinnor.
Nu är det dags att ta dem på sig på nytt, med allt vad det innebär av att samtidigt gå in i ett förväntat mönster igen.
Medpassageraren på flyget tänker att veckan i södern bortom vardagen var paret väl unnad.
Helsingin Sanomat har de senaste dagarna skrivit flera artiklar om hur kvinnor i olika åldrar begränsas i vårt land, med hänvisning till familjens rädsla för att förlora sitt anseende.
Två systrar med rötter i Irak, som är aktiva inom Åboföreningen Daisy Ladies, säger att så kallad hederskontroll är mycket vanligt förekommande i Finland.
Av samma åsikt är ett flertal av de finländare med invandrarbakgrund, som tidningen har intervjuat.
Samtidigt påpekar skribenten att ordet hedersvåld är mycket problematiskt. Det finns inget hedervärt med våld.
Forskaren Satu Lidman säger till Helsingin Sanomat att det inte bara handlar om fysiskt våld.
En stor del av det hedersrelaterade våldet är psykiskt och handlar om kontroll, speciellt av unga kvinnor.
Men tidningen har också intervjuat en yrkeskvinna i trettioårsåldern.
Hon har strikta hemkomsttider och bor hos föräldrarna.
Någon pojkvän eller manlig vän är inte aktuell enligt familjens syn på hennes liv, så honom träffar hon i smyg, utan deras vetskap.
Samtidigt är hon rädd för vad som skulle hända om föräldrarna eller någon manlig släkting får nys om det.
När hon var yngre har fadern hotat döda henne om hon gör något som skadar familjens anseende eller rykte.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är kvinnor i en del familjer med invandrarbakgrund som kontrolleras av familjens och det egna samfundets normer och förväntningar.
Helsingin Sanomat listar Jehovas vittnen, romer och gammellaestadianer som samfund där gällande regler också begränsar kvinnornas liv.
Det är också viktigt att minnas att det inte heller är länge sedan som det i Finland sågs som en stor skam att vilken som helst ogift kvinna blev gravid.
Föräldrarna kunde förskjuta henne, barn utan fäder adopterades bort direkt från sjukhussängen efter förlossningen.
Helsingin Sanomat påminner också om att en kvinna så sent som på 1960-talet i Finland inte kunde gå ensam, utan manligt sällskap, på restaurang.
För dagens kvinnor låter det helt osannolikt. Kan det faktiskt ha varit så illa?
Vi har lyckats komma vidare.
Sexualupplysning har minskat oönskade graviditeter, utbildning har bidragit till upplysning och ökad jämställdhet är ett återkommande mål.
Det är viktigt att komma ihåg att hedersrelaterat våld inte bara är en fråga för kvinnorna.
Det är i högsta grad en fråga för männen som håller fast vid den kontroll deras samfund har tilldelat dem.
Därför är det också viktigt att utbilda pojkar i jämställdhetsfrågor redan från unga år.
I dagens Finland kan ett tänkesätt där mannens eller det egna samfundets heder kör över kvinnan inte vara acceptabelt.
Gemensamt för de intervjuade kvinnorna är att de vill vara som alla andra. De vill ha samma rättigheter som andra finländare har och kunna klä sig som de vill, ha vilka hobbyer de vill och träffa vem de vill.
Utbildning är en nyckel till förändring.
De intervjuade betonar också betydelsen av blandade boendemiljöer, där den egna etniska gruppen inte är så stor.
En del kvinnor har vågat bryta sig loss och blivit förebilder för andra.
Om vi vill undvika ett parallellsamhälle där flickor och kvinnor inte har samma frihet som andra, något som bland annat Helsingfors biträdande borgmästare Nasima Razmyar, vars familj kommer från Afghanistan, har varnat för, måste vi åtminstone lyssna på dem som vågar tala om det hedersrelaterade våldet.
Det kan kännas främmande – kan det verkligen vara så illa?
Att bryta sig loss kräver mod – och bland annat stöd från det omgivande samhället.
Det är inte bara de utsatta kvinnorna eller flickorna som berörs.
Också exempelvis lärare, personal inom småbarnspedagogiken, eftisledare och elevvårdspersonal borde veta vad de ska göra om de upptäcker hedersrelaterat våld eller förtryck.
Som den polis, som HS, har talat med säger: det räcker inte med en ökad medvetenhet och att finländska myndigheter bli bättre på att identifiera problemen, det måste finnas redskap för att hantera dem också.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.