Kurragömma med Sven D.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En gång blev jag illa behandlad av mina lekkamrater, vi lekte kurragömma och jag var den som skulle stå och räkna, sedan leta. Det fanns regler för var man inte fick gömma sig. Eivors pappa hade rödflaggat några ställen, ett var för farligt, ett annat ville han hålla fritt från rådd, ett tredje förbjöd han bara för att han kunde.
Vi struntade i instruktionerna. Och E:s pappa följde i praktiken aldrig med vad vi gjorde.
Jag var i åldern då man kanhända är som mest rättskaffens, innan världen lärt en om skenheligheten och dess många skepnader. Jag hade problem med att göra avsteg från överenskomna regler, i sagornas värld, som var min främsta referens, kunde det gå mycket illa om man tog sig friheter. Dessutom var det svårt och obehagligt att ensam klättra upp på vinden i uthuset, förbjudet område. De som gömde sig flinade när jag sökte bara på de föreskrivna ställena.
När detta såg ut att upprepa sig än en gång räknade jag med klappande hjärta till hundra, eller mumlade nånting en stund, ropade HUNDRA, hoppade upp på cykeln och trampade hem, berättade för mamma.
Texter som kräver en öppen läsning värjer sig många för.
Hon sa inget av det där med den som sig leken ger, och så vidare, det är ju skitprat. Hon citerade en rad i ”Fänrik Stål”, det var ”Sven Dufva”: ”Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå”. Och så fick det vara bra med det.
Jag visste ju inte att det var en saga av Runeberg, för jag läste inte ”Fänrikarna”, som jag ett par decennier senare hörde litteraturvetare kalla dikterna, familjärt, som ett slags släktforskning. Men jag hoppade till när jag första gången såg raden i sin kontext, mindes precis det mamma sa till mig den där kurragömmadagen.
Då hade jag en dunkel känsla av att jag vunnit, men väl till mods kände jag mig inte. Och jag blir inte väl till mods av dikten ”Sven Dufva”, som man också kan läsa som en berättelse om en person med intellektuell funktionsvariation som utan vidare offras i krig.
Sen håller man ett svulstigt tal över honom. Värsta raden: ”Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt”. Det syftar på ”Den kulan visste var den tog”, och det som följer, passagen om huvud (dåligt hos Sven D.) och hjärta (Svens var gott), som många kan utantill än i dag.
I R:s teatraliska hjältedikter ligger ironin tätt intill dramat. Men störande är att läsningarna ofta rövas på sina aspekter. Så var det när ett urval trycktes i oss i skolan. Så kan det vara än, och därför brukar Runebergsfirande med eftertanke inte ta risker utan undviker de här dikterna.
Att Runeberg själv igen skulle börja användas som kupévärmare för nationalismen är väl osannolikt. Och de riktigt mörka och våldsbenägna nationalisterna som ännu kan skylta med patoslyrik har ingen användning för R:s berättande dikter, de är för långa och vindlande.
Dikt överhuvudtaget lever i dag mest på avgränsade arenor (där den ibland älskas nästan ihjäl). Texter som kräver en öppen läsning värjer sig många för utanför dem, det är en förlust. Det är därför extra skönt att man i Runebergsdagens litterära prisregn i år premierat diktgenren stort. Jag hurrar för det.
Som student hade jag reservfyrk instoppat i ”Fänrik Stål”, jag visste att ingen skulle röra den boken i hyllan. Inte för att jag trodde att vännerna skulle knycka pengarna, men nån hade kanske velat låna. Kreditkort kände vi inte, så vi vippade varandra, alla betalade tillbaka, räntan var noll.
Fast en jag lånat till var undantaget. Har ingen aning om var hen bor och lever i dag, men det behövs ingen kurragömma, sedeln är efterskänkt!
Exemplaret av ”Fänrikarna” förkom i en flytt. Hoppas upphittaren hade bruk för stålarna, om där fanns några, och inte heller ignorerade dikterna. ”Sven Dufva” kan ge perspektiv också om man behöver ta avstånd från vissa aspekter. Läsning är ju orientering mer än någon annan lek.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.