Mikael Heinrichs 09.11.2021 10:00

En fullsatt kyrka i Nagu fick i söndags efter sjöfartssöndagens högmässa bevittna en litet annorlunda operation då Pontus Lindberg, själv ättling till den verkliga briggen Aids skeppsredare, ur ett hemligt fack i miniatyren som Åke Sandvall byggt, plockade ut tre kuvert.

Efter högmässan fortsatte man med sopplunch i församlingshemmet, där ett sjuttiotal intresserade samlades för att höra mera om 50-årsjubilerande kyrkskeppet Aid och om dokumenten.

– I båtens lastrum fanns tre kuvert som ”barlast”. Ett av dem var ett följebrev där min far, Per-Axel Lindberg, berättade om materialet som han i huvudsak under sent 1960-tal och 1970-talets början samlat ihop, sedan fanns det två kuvert med maskinskrivna dokument som utgör helheten ”Svunna tiders sjöfart i Nagu socken del I och II, säger Pontus Lindberg.

Oskar Lindberg

Diger historik låg inne i fartyget

Dokumenten består av en omfattande utredning om segelsjöfartens historia i Nagu från mitten av 1800-talet fram till 1910-talet då ångfartygen tog över.

Sjökaptenen Per-Axel Lindberg från Thoras i nordvästra delen av Storlandet kom innan kyrkskeppet överläts överens med Sandvall och församlingen om att deponera sjöfartshistoriken i fartygsmodellen och bevara den ”för kommande generationer”. Efter att Susanne Westerby påmint Nagu kapellförsamling om skatten som Aid ruvade på, började församlingen och Nagu hembygdsförening fundera på att plocka ut dokumenten.

Enda som kände till hemliga mekanismen

Kyrkskeppets 50-årsjubileum kändes som det rätta tillfället att öppna den hemliga luckan. Pontus Lindberg är veterligen den enda som kände till exakt hur den hemliga mekanismen för att få upp luckan fungerade, eftersom skeppsbyggaren Sandvall visat det för honom för drygt 50 år sedan. Vissa rykten hade till och med låtit förstå att det inte alls finns något gömt inne i kyrkskeppet.

Aaro Söderlund

– Materialet består av en kartläggning av alla fartyg som byggdes och ägdes ömsesidigt av Nagubor, som ett led i att minska på den enskilda gårdens ansvar om fartyget förliste. I dokumenten finns detaljerade uppgifter om fartygens lastkapacitet, segelföring och eventuella motorer, befälhavare samt förteckningar över alla delägare.

Ett fartyg kunde gott och väl ha upp till 30 delägare, vilket betyder att en stor del av Naguborna hade någon form av andel i den tidens sjöfart.

– Det är säkert också en av orsakerna till att söndagens begivenheter intresserade så många, säger Pontus Lindberg som själv assisterat sin far i insamlandet av materialet genom att åka runt från gård till gård på Nagulandet.

Efter insamlandet av materialet fortsatte Per-Axel Lindberg bearbeta materialet i Åbo som pensionär, med stor hjälp av Sjöhistoriska museet vid Åbo Akademi.

Kommer att publiceras i någon form

Nu kommer ättlingarna att tillsammans med församlingen och Nagu hembygdsförening i en gemensam arbetsgrupp att fundera på i vilken form historiken på närmare 350 sidor maskinskriven text samt fotografier görs offentlig.

– Tanken är utan vidare att den ska publiceras i någon form och jag tror att det finns ett stort intresse för dokumentationen, eftersom den berör så många Nagubor vars förfäder varit aktiva inom sjöfarten – antingen som delägare, redare, kaptener, styrmän eller besättning, säger Lindberg.

Ett av Per-Axel Lindbergs önskemål som framförs i följebrevet är att det insamlade materialet inte används i kommersiellt syfte.

– Det står klart att materialet ska publiceras, men de tekniska och finansiella utmaningarna måste vi först lösa.
Materialet var i gott skick efter 50 år i ”tidskapseln”, omsorgsfullt inpackat i silkespapper och välbehållet.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln