Kulturfonden utreder om Pargas kunde ha ett administrativt kulturhus
Sören Lillkung besökte bland annat Jan-Erik Anderssons hus på Hirvensalo under sitt regionbesök i Åbo på torsdagen. Foto: Anja Kuusisto
Planerna är i sin linda.
Men Pargas kunde bli säte för ett administrativt kulturhus där Svenska kulturfonden är spindeln i nätet.
Att kulturhuset är administrativt betyder som namnet säger att det är något av en kansliadress för olika organisationer med utbildning och kultur som gemensam nämnare.
Huset får gärna bli en smältdegel för idéskapande hjärnor, låter fonddirektören förstå.
– Nu talar vi uttryckligen om administration, ett organisationshus, säger Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden.
– Vi har redan kontaktat flera aktörer som kan vara intresserade av samarbete, men om det finns fler som reagerar är det bara att kontakta oss, säger fondens regionala ombudsman för Åboland och Åland, Åsa Rosenberg.
Huset måste inte vara ett nybygge
Ombudsmannens kansliadress i Åboland finns också nu i Pargas, på Strandvägen 24.
Och satsningen på ett kulturhus behöver inte handla om att bygga nytt.
Det är också möjligt att något befintligt hus kan uppfylla önskemålen.
– När vi sedan talar om kulturhus för verksamhet vet jag att önskemål finns på många plan, både i Åbo och i Pargas, säger Lillkung, medan man på Kimitoön har Villa Lande som jag har förstått fungerar väldigt bra.
ÅST är ett utmärkt kulturhus
I Åbo verkar några föreningar igen i Gillesgården men den samlande adressen för det svenska finns inte på samma sätt som förr, funderar Lillkung, och Åbos situation överlag är väldigt annorlunda än Kimitoöns och Pargas, där han ser Pargas idrotts- och ungdomsgård, Piug, som en slags motsvarighet till Villa Lande.
– Jag tycker Åbo har ett utmärkt kulturhus på svenska, nämligen Åbo svenska teater.
– ÅST är ett av de bästa teaterhus jag någonsin besökt, säger Lillkung, och kring det kunde man spinna vidare och få mer nätverk, skapa ett ställe där man vet att svenskan hörs och finns.
– För det är ju vår utmaning i Åbo, att komma ut och synas i den tvåspråkighet som för finlandssvenskar i Åbo är väldigt naturlig.
Tvåspråkigheten är naturlig i Åbo
Lillkung trivs i Åbo och är insatt i den tvåspråkiga verklighet han talar om.
När han besöker skolan hans dotter går i, Cygnaeus i Åbo, har han reagerat på hur mycket finska barnen talar på rasterna.
– Så ser livet ut här, de är så fullständigt tvåspråkiga, på ett annat sätt än vad jag är, skrattar Lillkung.
För kulturfondens satsningar är den tvåspråkiga vardagen av intresse, till exempel har kulturarbetet i språköarna Tammerfors, Uleåborg och Lahtis fått speciell uppmärksamhet.
Det rimmar väl också med Lillkungs tankar kring hur fonden ska arbeta: man ska tänka på helheter och ge plats för olikheter.
Väljer vi att se på Svenskfinland som en helhet ingår också de svenska språköarna i helheten, men olikheterna mellan det finlandssvenska kulturlivet i Helsingfors, Tammerfors eller till exempel Houtskär – där Lillkung vistas sommartid – är stort.
Idéerna finns ofta i Svenskfinlands olika regioner
– Vi behöver ge olikheterna plats och svängrum, och ta vara på idéerna, och de finns faktiskt väldigt ofta i regionerna, säger Lillkung.
Det var i somras han tog över som vd för Svenska Kulturfonden och redan nu kan väl sägas att det här är fonddirektören som trivs i Svenskfinland.
Han tänker se till att synas också utanför fondens huvudkontor i Helsingfors och i går gjordes det första regionbesöket i Åbo.
Österbotten och Åland har han besökt tidigare.
Ett annorlunda vardagsrum och ett hem öppet för konstutövning; det ingår i Jan-Erik Anderssons koncept för huset på Hirvensalo. Foto: Anja Kuusisto
Besökte Jan-Erik Andersson hus på Hirvensalo
I Åbo ingick bland annat träffar med arbetarinstitutets rektor, med ÅU:s vd och med konstnären, arkitekten Jan-Erik Andersson i hans hem, lövhuset på Hirvensalo.
Huset i sig kunde användas som ett praktexempel på vad Lillkung efterlyser.
– Man måste våga vara genuin och icke-normativ, då föds de bästa idéerna. I konst och kulturkretsar är det ofta så att utövarna sneglar på de stora stjärnorna, och tänker att man vill vara som dem.
– Så var det för mig själv också, som operasångare. Man vill vara lika bra som förebilderna, men det som riktigt bär ända fram är när kvaliteten och det genuina går hand i hand.
Att bedöma vad som är toppkvalité och vad som är genuint kan vara svårt, medger Lillkung utan omsvep.
”Fonden lyssnar och lär” under 2019
Ett tema för Svenska kulturfonden under 2019 kommer att vara ”Fonden lyssnar och lär”.
Det låter som ett väldigt nytt grepp. Lillkung tar ändå inte äran åt sig, han säger att planerna på temaåret fanns redan innan hans tid.
Men det kan hända han ändå på något sätt omsätter det nya temat i praktiken redan nu – i ett samtal kring kaffebordet hemma hos Jan-Erik Andersson.
Andersson berättar om AmosLab, det vill säga Anderssons pågående samarbetsprojekt med konstnären Jan Weckman och professor Bengt Kristensson Uggla, och just där och då är det uppenbart att fonden lyssnar och lär.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.