Kul med handboll på hobbynivå – ÅIFK laddar för en fortsättning i damettan
I goda vänners lag. Emelie Berglund, Linda Sipola och Anna Harri har njutit av varje ögonblick i handbollsettan. Alla tre år öppna för en fortsättning i höst. Foto: Mats Lundberg
HANDBOLL. Åbo IFK:s damlag kan se tillbaka på ett tudelat första år i division 1. Förra veckan avslutades säsongen med en knapp förlust hemma i Samppalinna mot Atlas.
– Det är klart att det är roligare att vinna än att förlora matcher men för vårt ganska ålderstigna lag är inte resultaten det viktigaste. Allt handlar om att träffas och ha kul i handbollens tecken, säger Anna Harri.
Någon utnämnd tränare har man inte haft på hela säsongen. Vem som helst som haft en taktisk eller träningsmässig metod att testa har fått komma till tals. Den linjen har man också framöver tänkt följa.
Värt att följa upp
För en fortsättning blir det av allt att döma i höst. Det här är en alldeles för rolig grej att ge upp efter bara en säsong.
– Lyckas vi bara få ihop tillräckligt många spelare kommer vi att lira också nästa år. Man behöver inte vara något proffs för att vara med. Vem som helst som tycker om att spela handboll är välkommen att träna med oss.
Under mellansäsongen kommer laget inte att hålla några hallträningar. Var och en får ansvara för den egna konditionen över sommaren.
– När hösten närmar sig samlas vi igen för ett träningspass i veckan. Det får räcka med det. Vi har alla jobb eller studier att tänka på i första hand. Matcherna kräver också sin tid och det får inte bli för allvarligt.
I år spelade laget totalt 15 matcher. Bortamötet med Dicken Oldies i början av februari blev aldrig av då IFK inte lyckades skrapa ihop fullt lag och tvingades ge walkover.
Sammansvetsat kompisgäng
All FM-serierutin som flertalet av spelarna besitter räckte för att kompisgänget skulle kvalificera sig för den övre slutserien. Väl där blev det bara en seger. Tredje platsen efter den enkla grundserien blev en slutlig femte plats.
– I början var motståndet lite enklare och vi radade upp vinster. Efter det gick det sämre men inte deppade vi ihop för det. Med tanke på att flera av oss inte spelat på flera år tycker jag att vi snabbt utvecklade ett fungerande samspel, säger Linda Sipola som vaktade målet i alla matcher utom några enstaka.
– Annika Kurki gav mig lite avlastning efter jul och det är jag jätteglad över. Förhoppningsvis kan flera målvakter dela på ansvaret nästa säsong.
Anna Harri tycker att det har varit skönt att spela utan press. Under många säsonger var hon en av de tongivande spelarna i FM-serien men nu har hon lagt elitkarriären bakom sig.
– Tidigare förväntades det att man skulle gå ut och leverera varje kväll. Så är det inte längre. Nu handlar det enbart om att träffas som en familj och ha kul. Det är förstås fortfarande roligt att vinna matcher även om resultaten inte spelar så stor roll.
En del otursamma skador förhindrade lagets framfart speciellt under säsongens andra halva. Varken Julia Degerth eller Helen Keto kunde fullfölja säsongen som det var tänkt.
Varje match en upplevelse
Grankullafostrade Emelie Berglund är nöjd med sin säsong i nästhögsta serien.
– Tempot är lite långsammare än i FM-serien men flera lag håller ändå klassen. Ingen motståndare är ändå omöjlig att besegra. Också fast vi inte rådde på alla i år.
– Själv har jag njutit av varje match jag spelat. Jag studerar här i Åbo men nog finns det tid över till annat också. Att spela handboll med det här gänget är hur kul som helst.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.