Mikael Heinrichs 17.04.2021 09:00

Annandag påsk, sen eftermiddag, Malmö stadion. Två klassiska svenska klubbar, IFK Malmö och Åtvidabergs FF tågar in på gräset. Bland de 22 spelarna finns en ung lirare som kanske intresserar ÅU:s läsare extra mycket. 20-åriga Jonatan Guseff, ursprungligen från Kimito, som fått sin tidigaste fotbollsfostran i KSF, är med i Åtvidabergs öppningselva.

68 minuter senare leder ÅFF på bortaplan tack vare ett självmål i den sjätte matchminuten med 0–1 och Guseff byts ut. Fyra minuter senare kvitterar IFK matchen som också slutar 1–1.

Hemresan på 400 kilometer blir plötsligt en hel del tyngre för ÅFF.

Fem dagar senare är det hemmapremiär på Kopparvallen mot FC Trollhättan och Guseff är igen i öppningen. Den här gången blev det bara en halvlek och pausens 0–2 står sig ända till slut. ÅFF har inlett säsongen med en pinne på två matcher efter avancemanget.

Förra säsongen spelade Guseff tre matcher i A-laget. Under gymnasieåren var det U17- och U19-lagen som han främst höll till i.

– Skillnaden jämfört med division 2 är stor. Träningspassen är mycket tuffare nu och matcherna är på en helt annan nivå. Dessutom är resorna betydligt längre, eftersom Åtvidaberg ligger rätt långt norrut i den södra zonen, säger Guseff.

Fotbollsgymnasiet lockade

Guseff flyttade redan som 16-åring till Sverige för att gå fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg, faktiskt tillsammans med en annan spelare som under sommaren kommer att bli bekant för den åboländska fotbollspubliken. Det är Ingåkillen Daniel Enqvist som inför den här säsongen skrev på för Pargas IF i Tvåan – men det är också en helt annan historia.

Flyttlasset rent spelmässigt gick då från S:t Karinsklubben KaaPo, där han spelade i A-pojkarnas FM-serie under sin sista säsong. KSF lämnade han bakom sig redan innan tonåren.

För Guseff har gymnasieäventyret utmynnat i ett A-lagskontrakt och ett avancemang från den fjärde högsta nivån efter förra säsongen. ÅFF – som spelade Allsvensk fotboll ännu säsongen 2015 – gjorde ett bottendyk i Division 2 södra Svealand i fjol, men traditionerna är stolta. Klubben upplevde sin storhetstid på 1970-talet, då bruksortens lag vann två SM-guld (1972, 1973) och två cupmästerskap (1970 och 1971).

Högre upp i banan

Spelpositionen har också förändrats med åren, efter att ännu i KaaPo ha spelat främst som högerback och ytter har han de senaste åren hittat sig allt högre upp i banan. Ibland på mittfältet – och nu i division 1 södra har han inlett båda matcherna som forward.

– Förra säsongen spelade jag ännu längre ner, men nu har det blivit minuter i anfallet. Jag vet inte riktigt var jag spelar bäst, men mångsidigheten är förstås en konkurrensfördel för mig och något som tränaren uppskattar.

Ingen dans på rosor

Ett A-lagskontrakt med en klubb i svenska division 1 är inte precis så glamouröst som man kan tänka sig, utan det handlar om att jobba heltid och träna vid sidan om.

– Jag jobbar till fyra varje dag och vi har träningar fyra gånger i veckan. Matcherna spelas i huvudsak under veckosluten.

Trots att han är nöjd med att få spela så mycket som möjligt i ÅFF, utesluter han inte en flytt uppåt (eller hemåt till Finland) i framtiden.

– Just nu är fokus på den här säsongen och att ÅFF ska säkra kontraktet så tidigt som möjligt. Klubben vill etablera sig på den här nivån igen.

Klassisk bruksklubb

Peter Calén

Åtvidaberg är en liten bruksort i Östergötlands län med omkring 11 500 invånare. Hemmastadion Kopparvallen har en maxkapacitet på 8 000 åskådare, men just nu är det soffbiljetter och streamat som gäller. Inte heller här släpps publik in på läktarna – i alla fall ännu.

– Klubben är stor för hela byn, det märks. Då man går i affären kan man bli stoppad av folk som vill snacka fotboll och över lag är stämningen väldigt familjär.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln