Krönika: Uppdukat för semifinal
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”I sin fjärde och sista storturnering som lejontränare verkar det äntligen som Lauri Marjamäki hittat rätt balans mellan sina stjärnor och spelfilosofi.”
Rekordman. 17 poäng i ett och samma turnering. Sebastian Aho har redan innan slutspelet visat prov på en aldrig tidigare skådad effektivitet hos en finländsk VM-spelare. Foto: Suomen Jääkiekkoliitto
Finland vann sin grupp och fick en önskemotståndare i första slutspelsmatchen i ishockey-VM i Danmark. På torsdag går Lauri Marjamäkis lejon upp mot Schweiz – ett landslag som Finland aldrig förlorat mot sedan direkta utslagsmatcher infördes i mästerskapen.
Därmed inte sagt att schweizarna blir en munsbit som Lejonen slukar med hull och hår då stunden är inne. Tidigare i turneringen har alplandets söner visat att man kan bjuda hårt motstånd oberoende vem som ställer upp på andra sidan.
Ändå går Finland upp som solklar favorit i sista matchen i Herning. För vinnaren väntar en resa till Köpenhamn där medaljkamperna avgörs. Förlorarna återvänder hem.
Onsdagen var vilodag för samtliga åtta lag som fortfarande är kvar i turneringen. I dag då VM börjar på riktigt ska detta antal halveras till fyra.
Skönt att Lejonen får stanna kvar i Boxen där de efter sju matcher känner sig hemtama. Och att det blev en spelledig dag mellan den granna uppvisningen mot USA och kvartsfinalen.
Fulladdade batterier
Med förra veckans två debacle mot Danmark och Tyskland i färskt minne känns det tryggare. De blåvita plumparna har kommit då man spelat matcher två dagar efter varandra. Den håglösa insatsen mot tyskarna präglades mycket av storsegern över Kanada kvällen innan. Det fanns inte tid att ladda om.
I VM handlar mycket om att vinna rätt matcher. Det är en förmåga som vårt unga lag verkligen demonstrerat. Både kanadicker och amerikaner hamnade hopplöst på efterkälken då duracellkaniner som Sebastian Aho, Kasperi Kapanen och Eeli Tolvanen skruvade upp farten.
Särskilt Aho är ett energiknippe utöver det vanliga. Carolinas blott 20-årige forward behövde endast gruppspelet för att förpassa Petri Kontiolas finländska toppnotering på 16 poäng från hemmaturneringen 2013 till historierullorna.
Aldrig tidigare skådad effektivitet
På sju matcher hittills har Aho hunnit med nio mål och åtta assist. Inte en enda gång har han lämnat rinken utan poäng. Han avslutade storstilat med ett hattrick mot USA och svarade också för den livsviktiga kvitteringen mot Tyskland. Utan den fullträffen hade gruppsegern legat utom räckhåll.
Med en någorlunda normal blåvit insats i kvartsfinalen ska det oerhört mycket till för Schweiz att överraska oss. Visst, laget har sex NHL-spelare i sina led men bara åkstarka backen Roman Josi är av samma dignitet som våra profilmän.
I sin fjärde och sista storturnering som lejontränare verkar det äntligen som Lauri Marjamäki hittat rätt balans mellan sina stjärnor och spelfilosofi. Han har släppt handbromsen och öppnat det offensiva spjället. Resultatet har varit häpnadsväckande.
Bara USA, mycket tack vare tretton fullträffar mot blåbärens blåbär Sydkorea, nätade oftare än Finland i gruppspelet. Våra 38 mål ger ett snitt på nära 5,5 per match. I en tid då alla lag kan försvara är det ett alldeles lysande facit. Framför allt imponerar de totalt elva målen mot nordamerikanerna.
Chans att förbättra ryktet
Bara Marjamäki inte förfaller i gamla synder och beordrar ett långsammare tempo med burskydd och mycket spel i mittzon, kan han lämna sin post med ett gott eftermäle. Överlag har hans mannar visat upp en imponerande defensiv då det behövts, men lagets styrka ligger i offensiven.
Om man utgår från att Schweiz på ett eller annat sätt får ge sig väntar en kittlande semifinal mot antingen Kanada eller Ryssland. Vill man förlänga önskelistan vore det manna om ryssarna skickar ut Lönnlöven. Det skulle förbättra oddsen för en drömfinal mot Sverige på söndag.
Trots klara 5–1 över Kanada förra veckoslutet misstänker jag att det blir svårt att besegra dem två gånger i samma turnering. Kanadensarna har tidigare visat en otäck förmåga att rätta till misstag de begått innan mot en given motståndare.
Halvtröga ryssar
Ryssland förefaller sakna en del spetskompetens som Alexander Ovetjkin, Jevgenij Malkin, Nikita Kutjerov och några till kunde ha gett dem. I tisdagens gruppfinal mot Tre Kronor såg de tröga ut. Backarna gav ett sävligt intryck och målvaktsjätten Vasilij Kosjetjkin hade problem i förflyttningarna.
Kort sagt, en motståndare som skulle passa Aho & c:o riktigt väl. Men vi är inte riktigt där ännu. Nummer ett på den aktuella prioriteringslistan är att eliminera Schweiz. Och sedan att gilla läget vem som än kommer emot.
För de danska värdarna slutade turneringen i djup besvikelse. En seger över Lettland i sista omgången hade inneburit avancemang och en kvartsfinal mot Sverige. Av det blev intet. Andris Dzerins sköt tidigt matchens enda mål.
En nation som Lejonen enkelt avfärdade med 8–1 i upptakten återfinns därmed i kvarten för första gången på nio år. Däremot blev det tidigt respass för dem som åsamkade oss problem i gruppen. VM har många ansikten.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.