Krönika: TPS hyllar publiken men mätt på framgång är laget fortfarande inte
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Arkiv/Mats LundbergFör andra våren i följd spelar TPS om guldet i ishockeyligan. Vilken uppryckning och förvandlingsnummer av ett gäng som under en två månader lång period mellan december och februari endast vann två av fjorton matcher.
Då hade ett finaltips för Åbolaget tagits emot med ett hånflin. Men befälhavare Jussi Ahokas och hans puckskuta hade hela tiden riktningen klar för sig. Man visste precis när man behövde vara som bäst.
Nu är det inte längre någon som skrattar. Ja, av glädje då i så fall. I slutspelet har två starka opponenter, HIFK och Ilves, eliminerats. I de stundande finalerna väntar Tappara – den största och mäktigaste av dem alla.
TPS får igen finna sig i att vara utmanare. En lott som tycks passa de svartvita utmärkt. Hundraåringen var inte favorit mot Hifki och knappast heller mot Ilves. Lodjuren från Tammerfors hade inte varit så högt uppe i playoffträdet på 21 år, och var hungriga och motiverade att visa vad de går för.
De fixade att vinna två av hemmamatcherna i den på senhösten invigda Nokia Arena som om några veckor blir huvudarena för VM-turneringen. Men hemmafördelen i semifinalen blev de likväl av med sedan Mikael Pyyhtiä, TPS sensationsman i matchserien, utnyttjat ett friläge i förlängningen i tisdags.
Hade han inte gjort det hade vi förmodligen stått inför ett skiljemöte i morgon på annandag påsk inför gott och väl 13000 åskådare. Och TPS finalplats hade varit allt annat än klar.
Om kvartsfinalslaget mot HIFK var gastkramande dramatiskt och ovisst in i det sista, var TPS ändå så mycket bättre än Ilves att det var logiskt att den serien inte behövde fler än sex matcher.
På bortais i Åbohallen kom motståndarna över huvud taget ingenstans. De gröngula var mållösa i nästan ofattbara 175 minuter och 42 sekunder innan Nicholas Baptiste fick in en trösttrissa bakom Andrej Karejev som varit säkerheten själv mellan stolparna.
En annan grej som länge låg Ilves i fatet var att laget bara lyckades näta i powerplay. Mellan Joonas Odens 1–0 i första mötet och Marko Anttilas dito i femte matchen hann det förlöpa över 251 minuter utan en enda fullträff med fulla femmor i rinken. På samma tidsrymd hann TPS producera 14 mål. Snacka om att det bättre manskapet vann.
Med start på onsdag i Nokiahallen står alltså grundserievinnarna Tappara mellan första inteckningen i Kanadapokalen på jämna dussinet år för TPS. En nog så svår uppgift, är den ens möjlig eller ens realistisk?
Jag vill hävda att den är det. I Juuso Pärssinens första formation förfogar TPS över hela slutspelets vassaste kedja. För Ilves var trion med Pyyhtiä, Pärssinen och Markus Nurmi totalt ostoppbar. Puckarna bara regnade in bakom Marek Langhamer.
Med bara finalen kvar parkerar nämnda tre herrar på första, tredje och femte plats i poängbörsen. Nurmi har fyra mål och 13 assist, Pyyhtiä 8+5 och Pärssinen 3+8. Sex av Pyyhtiäs kassar kom i fyra matcher mot Ilves. Naturligtvis var det också han som visade vägen med sitt rappa handledsskott för 1–0 inför över tiotusen ögonpar på lördagen.
Samtidigt var det första gången på fyra år som en ishockeymatch i Åbohallen lockade en femsiffrig publik. Tränare Ahokas och hans adepter har redan i flera repriser lyft fram åskådarmassornas enorma betydelse. Unisont talas det om den sjätte utespelaren som vinner matcherna åt TPS.
Så har det också blivit. Av sju hemmamatcher så här långt har Palloseura vunnit sex, samtliga under ordinarie spel. Den enda som slutat i nederlag var den andra i Åbo mot IFK. Där drog gästerna till slut det längre strået i förlängning där Pyyhtiä några byten innan haft en puck i stolpen.
På bortais sitter segrarna med andra ord långt inne för alla motståndare. Tappara är rutinerade och vinnarvana men ändå inte omänskliga.
Sedan gammalt vet vi att ett TPS som fått upp farten är svårt att hantera. Det finns så mycket vinnarkultur innanför omklädningsrummets fyra väggar. Både Ahokas och spelarna har intygat att man ingalunda är mätta ännu. De bästa segrarna är de som fortfarande inte har erövrats.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.