Krönika: Populär eller framgångsrik?
Konfetti över vinnaren. Skidåkaren Iivo Niskanens guldlopp i hemma-VM vägde som väntat tyngst då sportjournalisterna utsåg fjolårets främsta idrottsman i Finland. Foto: Urheilugaala
IDROTTSGALAN. Inte särskilt överraskande står fortfarande skidåkningen högt i kurs då sportjournalistkåren i Finland röstar fram vilka idrottare och tränare som bör premieras för sina fjolårsinsatser på idrottsgalan.
Att Iivo Niskanens flygande lopp över 15 kilometer klassiskt med intervallstart vid hemma-VM i Lahtis skulle bli svåröverträffat kändes givet redan på förhand. Av bara farten utsågs hans tränare Olli Ohtonen till årets tränare 2017.
Sedan starten 2008 har längdåkarna tre gånger vunnit dragkampen om sportjournalisternas gunst. För Niskanen var det andra gången han segrade i röstningen om årets idrottsman. 2015 delade han priset tillsammans med kumpanen Sami Jauhojärvi tack vare OS-triumfen i sprintstafetten året innan.
Vinteridrottarna är överlag populära vid tillställningar av det här slaget. På årets tio i topp-lista ryms utöver Niskanen två längdåkare och skidskytten Kaisa Mäkäräinen med.
Lägg till det något oväntade valet av Mari Laukkanen som i publikens ögon stod för det mest minnesvärda idrottsögonblicket då hon i Holmenkollen i mars vann sin första världscupseger i skidskytte. Det som folk speciellt fastnade för då de lade sina röster var att det skedde dagen efter landslagets skjuttränare Asko Nuutinens bortgång.
Jag hade utan vidare trott på Niskanens guldlopp inför en euforisk hemmapublik skulle räcka även i den omröstningen. Men just här betydde de döda mer än de levande och gesten från allmänheten var både känslosam och rörande.
Å andra sidan har historien visat att årets idrottsögonblick långt ifrån alltid är synonymt med den mest framgångsrika idrottaren. I denna kategori smäller ett viktigt mål ofta högre än en VM- eller OS-medalj. För fyra år sen fastnade Teemu Pukkis kvalmål borta mot Spanien på näthinnorna. Trots att fotbollslandslaget aldrig var i närheten av något slutspel.
Rafflande blev det när Otto Ohtonen utropades till årets tränare. Guldtränaren vann med endast en rösts marginal till basketlandslagets mångårige coach Henrik Dettman.
Basketentusiasterna blev ändå inte lottlösa – långt därifrån. Då galakvällen i Helsingfors summerades vid 22-tiden på torsdagskvällen hade basketen lagt beslag på inte mindre än fyra utmärkelser.
Lauri Markkanen, nyckelspelare i landslaget och sedan hösten också i klassiska NBA-klubben Chicago Bulls, utsågs både till årets unga idrottare och genombrottsman. Vidare tog Dettmans adepter hem den prestigefyllda kampen om årets lag medan basket-EM röstades fram till årets fenomen inom idrotten.
Hartwall-arenan var i det närmaste fullsatt vid var och en av Finlands matcher i gruppen där laget förlorade endast mot slutliga europamästarna Slovenien. Förlängningssegrarna över Frankrike och Polen skapade rena rama hysterin kring landslaget.
På sätt och vis var det befriande att ingen ishockeyspelare eller spjutkastare tog sig in på topplistorna.
Fjolårsvinnaren, paraidrottaren Leo-Pekka Tähti med en meritlista som ingen annan, var över huvud taget den ende friidrottaren som kom på tal. Trots ännu ett globalt guld på favoritdistansen 100 meter dalade han fem placeringar i prislistan och fick nöja sig med en sjätteplats.
Tvåa i kategorin årets idrottsman blev för övrigt tennisspelaren och dubbelspecialisten Henri Kontinen. I par med sin autraliske medspelare John Peers blev han för ett år sen i Melbourne den förste finländare att vinna en grand slam-titel.
En antiklimax då vi dagen efter nås av nyheten att paret i årets upplaga av Australian Open åkt ut redan i andra omgången efter förlust mot ett fullkomligt okänt par med placeringarna 208 och 398 på världsrankingen.
Åboregionen uppmärksammades med ett tungt pris då fotbollsföreningen Kaarinan Pojat premierades som årets förening. En stor fjäder i hatten för S:t Karins-klubben som i år firar jämna 60 år.
Likt många föreningar på mindre orter är KaaPo en plantskola med särskild inriktning att fostra unga spelare. Damlandslagsspelaren Juliette Kemppi, TPS mittfältare Niklas Blomqvist och före detta Intermålvakten Magnus Bahne inledde samtliga sina karriärer i KaaPo.
Också Sverige höll sin tv-sända idrottsgala i veckan. För andra året i rad tillföll ”folkets pris”, det så kallade Jerringpriset ryttaren Peder Fredricson. Precis som i fjol utbröt ett ramaskri då namnet på vinnaren tillkännagavs.
Mediarepresentanter och olika idrottsprofiler irriterar sig över att ridsporten för tredje gången inom den senaste sexårsperioden drar det längsta strået i kampen med i deras ögon framgångsrikare idrottare som simmaren Sarah Sjöström och golfaren Henrik Stenson.
Vad de glömmer liksom alla andra som tycker att Jerringpriset förvandlats till ett skämt är att det är fritt fram för alla att rösta hur många gånger man vill på sin kandidat. Uppenbarligen har det gått bättre hem hos hästfolket än inom övriga sporter.
Röstkupp eller inte så har priset mindre att göra med själva idrottsprestationen som Radiosportens officiella motivering fortfarande lyder. I stället handlar det om att vara populär i den egna kretsen och i det avseendet lirar Peter Fredricson i en egen division.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.