Krönika: Ett uns av avund
En bubblare. Ilkka Herola (bilden) har tillsammans med Eero Hirvonen närmat sig världseliten i nordisk kombination. Foto: Wikimedia Commons
Medan Finland stakar sig vidare fram i bronsspåret, regnar det guld över Sverige vid OS i Pyeongchang som börjar vara halvvägs. Jag vet, vi ska inte jämföra oss med våra nordiska grannar, men det går inte att komma runt att nästan hela den svenska truppen har ett otroligt flyt just nu.
På torsdagen prickade 22-åriga Hanna Öberg ner alla sina tjugo tavlor och vann ett fullkomligt sensationellt guld i skidskyttarnas distanslopp, där vårt äss Kaisa Mäkäräinen trots en i övrigt hyfsad insats igen sköt för många bom för att blanda sig i tätstriden.
Natten till fredag vår tid var det dags för ett nytt blågult guldjubel då Frida Hansdotter knäckte den amerikanska jättefavoriten Mikaela Shiffrin i slalom och på hösten av sin karriär fick sin efterlängtade fullträff.
Så har det varit för Sverige de senaste dagarna. Eviga tvåor som Stina Nilsson och Hansdotter byter sina tidigare silverepitet mot guld, Charlotte Kalla kan mycket väl bli spelens skiddrottning medan den före OS okände skidskytten Sebastian Samuelsson helt otippad spurtar in på en andraplats.
Det kommer fler svenska framgångar i Sydkorea – var så säkra.
Skicrossåkaren Sanna Näslund som dominerat världscupen i vinter har inte tävlat än, Kalla och de andra damåkarna är inte färdiga med sitt och i curling har Lag Hasselblatt och Lag Edin alla chanser att knäcka Kanada och övriga toppnationer.
Vad de svenska skidskyttarna är kapabla till efter veckans prestationer kan man bara fantisera om. Inför OS snackades det blygt om att ifall det ska bli några framskjutna placeringar så är det stafettlagen som ska stå för dem.
Finland har hittills samlat tre brons. I paritet med Sverige och vinterjätten Norge är det anspråkslöst, men den blåvita truppen är i alla fall på god väg att uppfylla olympiakommitténs ungefärliga målsättning om sex–sju medaljer.
Damlejonen är inför den pirriga kvartsfinalen mot Sverige skyhög bronsfavorit bakom suveränerna Kanada och USA. De kvinnliga skidåkarna med Krista Pärmäkoski i kanonform har två stafetter och tremilen kvar.
Ytterligare chanser tillskrivs Iivo Niskanen i femmilsloppet som den här gången går den klassiska stil han föredrar. Och naturligtvis skulle det vara en ordentlig missräkning om herrhockeylaget inte slår sig in bland de fyra främsta.
Därtill finns ett par bubblare i form av Enni Rukajärvi som ännu tävlar i big air där hon i fjol åkte hem ett VM-silver, och i nordisk kombination där Eero Hirvonen och Ilkka Herola nådde var sin topp åtta-placering i den första av två individuella tävlingar på programmet. Laget går heller inte av för hackor.
Kaisa Mäkäräinens sista chans till en olympisk medalj är på lördag då masstarten avgörs. På distansen nådde hon upp till den 85-procentiga träffsäkerhet i skyttet hon haft i världscupen där hon är totalledare.
Men normala insatser räcker inte till medalj på OS där flera konkurrenter skjuter bättre än tidigare under året. Mäkäräinen är fortfarande en skidskytt i absolut världsklass även om hennes mästerskapsfacit är avgjort blygsammare än i cupen.
Så fast det med facit i hand är svårt att längre räkna in henne bland de heta medaljfavoriterna ska hon heller inte per automatik avföras från diskussionen. Mäkäräinen har trots allt sex VM-medaljer hemma i prisskåpet. Hon har dessutom en för finska idrottare ovanlig förmåga att jämt se ljust på tillvaron.
En som inte haft anledning att gräma sig över sina prestationer i OS är Krista Pärmäkoski. Inte sedan Virpi Kuitunens glansdagar har en enda av våra längdåkare klarat av att skida hem mer än en individuell medalj från samma mästerskap.
Med två brons har Pärmäkoski nu tagit det sista steget in bland de riktiga toppåkarna i världen. Att det sedan finns de som tar sig fram ännu fortare är inte så mycket att göra åt.
I torsdags efter fristilstian hade hon till på köpet den stora äran att dela platsen på pallen med barndomsidolen Marit Bjørgen som klockades för exakt samma tid. Ett fantastiskt ögonblick för Pärmäkoski som ännu inte är klar med sitt olympiska äventyr.
På lördag är hon givet ankare i det stafettlag som har ett sliver från Sotji för fyra år sedan att försvara. Med undantag för Anne Kyllönen som bytts ut mot Riitta-Liisa Roponen är kvartetten intakt.
Likväl är medaljen långt ifrån självklar. Förutom Pärmäkoski har ingen av lagkamraterna övertygat hittills. Aino-Kaisa Saarinen är vid 39 års ålder inte lika snabb som för några år sen medan frågetecken kan ristas för Kerttu Niskanens och Roponens form.
Under såna förhållanden blir sammanhållningen en viktig utslagsfaktor. Lagandan som innebär att varje åkare utöver sig själv tror på de andra blir avgörande då damerna skidar sin stafett. Precis som på söndag då det är herrarnas tur.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.