Krönika: Ett svårgripbart nederlag
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Finns mer att ta. ”Bara” sex poäng på fyra matcher. TPS-fostrade Mikko Rantanen har tvingats stå i skuggan för flera lagkamrater i VM-upptakten. Foto: Suomen Jääkiekkoliitto
Årets ishockey-VM i Danmark hade avverkats nästan helt utan skrällar då plötsligt värdnationens kelgrisar på onsdagskvällen inför en fanatisk hemmapublik i Boxenarenan i Herning tillfälligt satte stopp för det finländska segertåget.
2–3-nederlaget mot ett stjärnbestyckat danskt lag var en överraskning men ändå ingen jätteknall. Inte desto mindre reser förlusten en del frågetecken inför gruppspelets avslutande matcher. Speciellt som Lejonens återstående motståndare inte utgörs av blåbär som Sydkorea, Lettland och Norge.
Kanada, OS-sensationen Tyskland och ett i vanlig ordning mycket talangfullt USA blir betydligt svårare att knäcka på vägen fram mot kvartsfinalerna som avgörs på torsdag.
För dit ska vi väl ändå tro på att Finland tar sig utan riktigt stora mankemang. Visst, fler poäng krävs, men ändå inte så många. En vinst över ett Tyskland som så här långt inte imponerat borde säkra slutspelsplatsen.
Lätt kvart svår att undvika
Sedan handlar det förstås också om att få en så fördelaktig opponent som möjligt i den åttonde matchen. Sannolikt måste Lejonen vinna alla sina kvarvarande matcher för att i kvarten undvika Sverige, Ryssland eller Tjeckien.
Det lär bli svårt. Speciellt som vi känner till att vårt folkkäraste landslag brukar ha svårt att kuva transatlanter. I OS gick det på tok då vi i ödesmatchen ställdes mot Kanada.
Idel ädel NHL-adel
Då var förstås inte NHL-adeln tillgänglig som nu. Men det gäller minst lika mycket konkurrenterna som oss själva. Connor McDavid, Leon Draisaitl och Patrick Kane står ungefär lika högt i kurs som våra profiler Sebastian Aho, Teuvo Teräväinen och Mikael Granlund.
Går man händelserna i förväg och sneglar lite på playoffträdet märker man att samma förhållande gäller för lagen i den andra gruppen. Tre Kronor kryllar av fullblodsproffs och tjeckerna fick nyligen in två klasspelare från Boston.
Ryssland har kryddat sin redan pålitliga KHL-flotta med sex killar från Nordamerika. Så hur man än vänder och vrider på steken inser man att det inte blir lätt att överleva kvartsfinalen.
Finland har fått slicka såren efter att den danska dynamiten briserat under två spellediga dagar. Kanske var det bra att komma ner på jorden igen efter tre inledande sjumålssegrar som snabbt orsakade en lätt hybris i hemlandet.
Inget mittemellan
Det blir lätt så då Lejonen spelar VM-hockey. Bra insatser, också då motståndet är allt annat än högkaratigt, höjs till skyarna. Särskilt som man har en kedja som samtidigt producerar 26 poäng med hisnande +27 i plusminusstatistiken.
Nu ska vi väl ändå inte tro att all magi runnit av Ahos formation bara för att det blev förlust mot Danmark. Men lika klokt gör vi att i fortsättningen inte räkna med några trettonpoängskvällar som mot Lettland.
Det finns också potential som inte helt kommit till sin rätt i den på pappret ledda förstakonstellationen med Åbofostrade Mikko Rantanen som center mellan Mikael Granlund och Kasperi Kapanen.
Inget lag går hela vägen i ett VM med bara en produktiv enhet. Att lagkaptenen Granlund i de två senaste matcherna sammantaget varit Finlands främste spelare är ett gott tecken.
Kravet eller rättare sagt förhoppningarna på Sebastian Aho nådde sfäriska proportioner efter tjugoåringens tio poäng förra veckoslutet. Nu finns det dem som misstänker att han tappat all form efter totalt ”bara” 1+1 mot Norge och Danmark.
Så är det att vara ledande lejon i VM-tider. Det finns inget som är ganska bra. Hellre tar folk till superlativer, endera positiva eller negativa, då prestationerna analyseras.
Ett par lag för många
16 lag i herr-VM har varit Internationella hockeyförbundets praxis sedan 1998. Så länge de små nationerna bjuder upp till kamp mot jättarna, och nångång rentav får dem på rygg, är det ingen som klagar.
Efter debutanten Sydkoreas, Österrikes och Vitrysslands tillkortakommanden hittills i turneringen, är det många experter som flaggar för att antalet lag i första divisionen borde skäras ner.
Därför kom Danmarks andra seger över Finland på VM-nivå (2010 åkte vi dit mot dem med 1–4 i premiären) som en skänk från ovan för IIHF. Nu får organisationen som värnar om att bredda intresset för pucksporten världen över en läglig andhämtningspaus.
Att det just drabbade Lejonen ingick förstås inte i våra ritningar, men i en generös värld har vi råd att bjuda på det. Når Finland kvartsfinal och rentav vinner på torsdag är det ingen annan än nördarna som kommer ihåg smäleken de danska hockeykrigarna utsatte oss för häromkvällen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.