Krönika: Den svårflirtade publiken
Minskat underlag. Hos de mest inbitna TPS-anhängarna är hockeylaget fortfarande hårdvaluta. Men överlag sjönk publiksiffrorna jämfört med fjolåret. Foto: Mats Lundberg
Ishockeysäsongen i Åbo är till ända efter den lindrigt uttryckt snöpliga förlusten i bronsmatchen hemma mot HIFK förra fredagen. Ilari Filppulas puck dansade på mållinjen i förlängningen innan motståndarna avgjorde med ett slumpskott i följande byte.
Vd:n Mika Eskola, som lämnar sin post efter årets säsong, ger laget en åtta på en tiogradig betygskala för insatsen i år. Det ligger nära sanningen. Om andraplatsen i grundserien förtjänar en nia och slutspelet en sjua så landar medeltalet på åtta.
Mycket gjordes rätt men uppenbarligen inte allt. Medan konkurrenter som Tappara och HIFK växte i playoff, krympte TPS successivt efter serielunken. Laget fick för första gången på åtta år spela om medalj, men i semifinalen tog bensinen slut.
Äktenskapet med den kräsna Åbopubliken fortsatte trots mycket goodwill – bland annat den berömvärda hbtq-kampanjen – i samma hjulspår som tidigare.
Jämfört med förra säsongen sjönk uppslutningen på lagets hemmamatcher både i grundserien och slutspelet. I medeltal besökte 120 personer färre Åbohallen under årets serie. I slutspelet blev tappet avsevärt större – hela 1657 åskådare mindre per match.
TPS hem ute i Artukais är alldeles tydligt för stort att tjäna som skådeplats för ligamatcher numera. I grundserien understiger täckningen 50 procent av arenans totala kapacitet. Även då laget som i år slåss om medalj fylldes de röda läktarna endast till 58,7 procent under slutspelet.
För de danska VM-arrangörernas skull får man hoppas att tillströmningen blir bättre då landet för första gången står värd för högsta divisionen. Det kommer den med största sannolikhet också att bli.
Redan dryga veckan innan första nedsläpp har 300000 biljetter till de 64 matcherna sålts. Av dem har 45 procent sålts till utländska besökare.
I själva verket är Danmark med sitt geografiska läge optimalt för att ordna hockey-VM. Alla européer som vill följa matcherna på plats kan göra det på tämligen kort resavstånd.
De nordiska jättarna Sverige och Finland kommer garanterat att ha många tillresta supportrar på ort och ställe. Det samma gäller för Tyskland, Schweiz, Tjeckien, Lettland och Norge. Och ryssarna kommer alltid på bred front för att sluta upp bakom sitt landslag.
De finska Lejonen spelar sina gruppmatcher i Herning, beläget på centrala Jylland. Går allt som planerat under ständigt hårt kritiserade Lauri Marjamäkis sista turnering vid rodret blir det spel om medaljer i Köpenhamn 19-20 maj.
Trots en i vanlig ordning lång rad nej tack från proff som TPS-fostrade duon Rasmus Ristolainen och Artturi Lehkonen, erfarna Valtteri Filppula, Jussi Jokinen och målvakten Mikko Koskinen, är de finländska förväntningarna som alltid högt uppskruvade.
Några NHL-stjärnor, Mikael Granlund, Sebastian Aho, Teuvo Teräväinen och inte minst Mikko Rantanen – ende finländaren som snittat över en poäng den gångna säsongen – förstärker ändå lejongardet. Från Mikko Koivu väntar lagledningen tålmodigt på besked.
Oberoende hur den slutliga truppen kommer att gestalta sig, så är det upp till bevis för tränare Marjamäki och hans stab. Den ännu sittande Lejonkungens tidigare tre stora turneringar innehåller egentligen bara en riktigt lyckad match, kvartsfinalen mot USA i Köln för ett år sedan.
Allt annat under Marjamäki-epoken har mer eller mindre resulterat i sågningar i medierna hemma. Starkast kritik utöver de klena framgångarna har den föråldrade 1–3–1-fällan i mittzonen varit föremål för.
Med all rätt. Den tidigare offensiva ishockeyn som sedan Curre Lindströms dagar kännetecknat många finländska landslag har ersatts av något mycket tråkigare. Då Lejonen också mot motstånd där man ska föra matcherna ligger och lurpassar, tryter tålamodet för publiken i tv-sofforna.
Skulle resultaten hävda motsatsen vore mycket förlåtet, men så har inte skett. En enda fullträff på tre matcher i World Cup hösten 2016, ett generande 1–5-nederlag mot Frankrike i förra VM och smärtsamma 0–1 mot ett Kanada utan NHL-spelare i OS-kvarten i februari, är mycket att smälta på en gång.
I VM i Danmark antar Finland på nytt rollen som utmanare till de stjärnspäckade svenska, ryska och kanadensiska lagen. Lite glans finns framför allt på forwardsidan i Marjamäkis trupp.
Bland backar och målvakter är frågetecknen desto fler inför EHT-turneringen i Sverige där den sista gallringen sker.
En som konkurrerar om en VM-plats är TPS Vancouverlån Olli Juolevi. 20-åringen var en av få Åbospelare som höjde sig i slutspelet där han var lagets fjärde främste poängplockare bakom Ilari Filppula, Oula Palve och Éric Perrin.
Juolevi skulle behöva en VM-turnering för att förbättra sina aktier att spela i NHL nästa säsong.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.