Krogarna kallar – guidetur för besökarna på nykter krogrunda genom tid och rum i Åbo
Åbo har under de senaste åren etablerat sig som en restaurangstad på allvar.
Och det är kanske inte så konstigt med den bakgrund som staden har. Värdshus, krogar, restauranger och hak har det funnits i många hundra år – stundvis i så gott som varje kvarter.
Men hur såg krogarna ut förr? Vad avnjöts och av vem?
Det vet guiden Nina Lepokorpi som på torsdag leder en guidad promenadtur med fokus på ett urval utomhusrestauranger i Åbo.
Maria ThölixRundturen börjar vid den anrika restaurangen Pinellan, paviljongen som byggs i mitten av Porthansskvären på 1840-talet.
Byggnaden flyttas kort därefter till sin nuvarande plats närmare ån, i samband med att statyn av Porthan reses i parken. Arkeologiska utgrävningar har visat att stadens utedass tidigare funnits på samma plats.
Efter Kaisaniemi i Helsingfors, är Pinellan Finlands näst äldsta restaurang.
Pinellan är en mötesplats inte minst för konstnärer och kulturpersonligheter som varje tisdag träffas i det röda rummet.
Här tillbringar bland annat Elias Lönnrot, J. L. Runeberg och Zacharias Topelius mycket av sin tid.
Från slutet av 1930-talet finns det en bensinstation i anslutning till restaurangen som verkar i fyra decennier.
Efter millennieskiftet förfaller restaurangen med de tio doriska pelarna under flera års tid, men genomgår en grundlig renovering under 2010-talet.
Sedan i fjol går den under namnet Via Tribunali och serverar i dag äkta napolitanska pizzor.
Maria ThölixTuren går vidare längs den östra sidan av Aura å. Här har restaurangbåtarna legat stadigt förtöjda sedan 1980-talet.
Pizzakungen Dennis Rafkin är den första som öppnar restaurangbåt vid Martinsbron, men en eldsvåda bryter ut ombord och fartyget sjunker slutligen till åns botten.
Restaurangbåtarna har alla en lång historia bakom sig. De är gamla ångbåtar som har seglat de sju haven innan de finner sin lugna plats vid Auras å.
– Svarte Rudolf är till exempel tillverkad i Holland, säger Lepokorpi.
Maria Thölix”Rettika”. Det är nästa anhalt. Samppalinnas paviljong som blev klar 1865.
– I folkmun talade man om ”Rettika”, efter restaurangens grundare tobaksfabrikanten P.C Rettig som lät uppföra restaurangen vid Aura ås övre ångbåtshamn.
Miljön är på den tiden väldigt avskalad men med hjälp av inkomsterna grundas en fond och man har möjlighet att snygga upp området kring restaurangen. Med intäkterna kan man några år senare även bygga musikpaviljongen intill.
Restaurangen anses vara något extraordinärt och beröms bland annat i ÅU för sina röda och gröna sammetsinredning och sina kristallkronor.
Den schweiziska byggnaden står sig lika ståtlig i branten som alltid tidigare, men musiken strömmar lite högre i ett lite snabbare tempo då restaurangen i dag fungerar som nattklubb.
Maria ThölixGanska mitt emot Samppalinna, på åns västra sida ligger ett betydligt nyare tillskott i restaurangvärlden.
Åländska krögaren och stjärnkocken Michael Björklunds plåtbrödskedja Pub Niska har inte så många år på nacken, men historian kopplad till restaurangen sträcker sig desto längre tillbaka.
Förbudslagen träder i kraft i Finland år 1919.
Tillverkningen av alkohol förbjuds och ett totalförbud av försäljning och nyttjande av rusdrycker införs.
Men som historien förtäljer, bringar lagen föga resultat. Däremot börjar smugglingen froda.
– En stor del av spriten smugglas från tyska och estniska fartyg som ankrade vid finska kusten.
Den kändaste smugglarkungen Algoth Niska har fått ge namn åt Björklunds restaurang.
Med en kvinnlig touch
Rundturen avslutas vid Hamburger Bierhallen. Öl- och matrestaurangen som kontoristen Oscar Waldemar Aspelund grundar 1895 och som ett par år senare blir en utskänkningsrestaurang med fulla rättigheter och som byter namn till Hamburger Börs.
År 1898 anländer fröken Wallina Waltin från Stockholm och tar över restaurangen. Arkitekt Frithiof Strandell ritar en tredje våning på den befintliga byggnaden i jugendstil och hotellverksamheten inleds i början av det nya århundradet.
– Waltin ser till att anställa många kvinnor och hämtar också kvinnoorkestrar från Italien och Ungern som underhåller i Hamburger Börs sommarträdgård, uteserveringen som pryds av lagerträd.
I hennes ägo är restaurangen fram till 1940-talet då Turun Osuuskauppa grundas för att köpa Börs hotell- och restaurangrättigheter.
Och sedan dess rivs och byggs fastigheten i två repriser.
Maria ThölixNina Lepokorpi ledde också Åbosamfundets förra guidade krogrunda som tog deltagarna till Kerttulin Kievari, Uusi Apteekki, Olavin Krouvi och Teini.
Vilken är din egen favoritkrog i Åbo?
– Nuförtiden tillbringar största delen av min tid på Kimitoön, men en krog som jag har besökt flitigt är Seurahuone. Där var jag ofta på 1970- och 80-talen!
Ett femtiotal personer ryms med på torsdagens rundvandring som startar klockan 18 och är cirka en och en halv timme lång. Den andra guiden är Anja Pietikäinen.
Biljetter kan köpas på Åbosamfundets webbutik.
Karlar och öl
Under en lång tid har kvinnorna inget att göra på krogarna. De drivs av män och besöks av män.
Det spelas brädspel och kort och inte sällan hettar känslorna till medan ölen flödar – förmodligen rätt lika som ännu i dag, konstaterar Nina Lepokorpi.
– Endast i Åbo slott gick det årligen åt 700 000 liter öl under 1500-talet.
Öl är länge också den enda drycken som serveras. Till skillnad från brännvinet krävs inget tillstånd för att få sälja öl.
Det är dessutom en mycket prisvärd dryck. Då vinet gör sitt intåg är prisskillnaden kännbar.
– En kanna öl på 2,6 liter kostade 1,5 öre medan en lika stor kanna vin kostade 45 öre.
Småningom börjar man anställa kvinnlig personal, som även på vissa ställen har i uppgift att glädja männen på andra sätt än genom servering.
I slutet av 1700-talet börjar också kvinnorna besöka krogarna som kunder.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.