Kritik finns, men industrin och invånarna i Pargas tror på dialog
Industrin möter staden. Det har Pargas levt med och utvecklats med. Dagbrottet på 70 hektar ligger intill centrum, och så gör också Kalkhamnen (i bild) med Nordkalk och Webers verksamhet. Foto: Anja Kuusisto
En varm försommarkväll men de framställda stolarna i fullmäktigesalen i Pargas fylls bra. Ortsbor som berörs av storindustrins närvaro i centrum är åhörare, talare är fabrikschefer från Nordkalk, Weber och Finnsementti, samt stadens miljövårdschef.
Innan de två timmarna tänjts ut in på den tredje har invånarna hållit lika mycket låda som industribossarna. De senare har mestadels fått lyssna till annat än lovsång.
De får höra hur vistelsen på hemmaterrassen i Skräbböle eller Pjukala stundvis är omöjlig på grund av oljud, hur buller från Kalkhamnen väcker någon i Munkviken sex på söndagsmorgonen, hur långtradare dundrar förbi på Kalkvägen, hur vissa fraktfartyg förstår sig på sjövett i trånga sund medan andra inte gör det alls – utan brassar på så att stränder och båtar i trånga Tervsund och Våno sund lider.
Debatten hålls saklig och frågor bemöts – om inte med en lösning, så med ett löfte om att åsikten har hörts och att frågorna ska föras vidare.
– Det är ofrånkomligt att industrierna för ljud och att deras verksamhet dammar. Det krävs miljölov för verksamheten och Närings-, trafik- och miljöcentralen är övervakande myndighet, vår roll är att ge utlåtanden till dem, förklarar Carl-Sture Österman från Pargas stad i inledningen.
Stadens symbios med industrierna tydliggörs under debatten, Österman hinner besvara flera invånarfrågor medan industrins representanter får fylla på med detaljerna.
Så finns det också flera publikröster som framhåller att även de bor nära intill, men inte störs av vare sig buller eller damm, det finns publikröster som säger att man vänjer sig med buller och det finns dem som tackar Finnsementtis miljöchef Ulla Leveelahti för att hon besvarar epost och telefonsamtal.
Invånarförening såg debattbehovet
Det är invånarföreningen i Munkviken som tog initiativet till den veterligen första diskussionskvällen någonsin mellan storindustrin och invånarna i Pargas, och alla verkar applådera initiativet.
Föreningens ordförande Mona Lehtonen säger att föreningen som sådan inte tar ställning, det får enskilda invånare göra.
– Och det har vi försökt i många år, säger Harry Grönfors, som bor i ett radhus i Munkviken. Men vad kan en enskild invånare i förhållande till en stor industri?
– Vi lider av bullret från Kalkhamnen och av långtradartrafiken längs med Kalkvägen. Jag har aldrig någonsin sett en långtradare bromsa in vid en skyddsväg, och där finns daghem, seniorboende och bostäder nära, säger Grönfors och fortsätter:
– Vissa problem kanske inte går att lösa men det här är ett problem som borde ha en lösning, det finns en annan rutt, via Skärgårdsvägen och Cementvägen till industrierna.
Trafikbuller och damm
Tidigare har Finnsementtis fabrikschef Tommy Ranta förklarat att all deras trafik använder just den rutten, Skärgårdsvägen och Cementvägen. Men det är trafiken till och från Nordkalks kalkfabrik och Weber, som ligger bredvid varandra intill Kalkhamnen, som delvis använder Kalkvägen.
Någon i publiken påtalar att lastbilar och långtradare kör så att kalkdammet yr.
Nordkalks enhetschef Gert Wahtera förklarar att det sannolikt då handlar om bilar som kör jordbrukskalk, men att slutna bulktransporter är normen i dag.
Fartyg drar upp svall och stränder
Att inte en enskild trafikant överlastar sin bil är svårare för Nordkalk att övervaka – och lite motsvarande problematik uppstår när fartygstrafiken diskuteras.
Wahtera lovar ytterligare en gång ge det holländska rederiet en reprimand, vars fartyg kör så hårt i de trånga sunden.
– Trafi säger att det inte är något problem fixa hastighetsbegränsningar dit, om vi samlar en namnlista med folk som vill ha det, säger Curt-Johan Paetau, som påtalar fartygsproblemet. Men den vägen vill vi helst inte gå.
Det är stora trafikmängder både till havs och på landsvägen som här talas om. I introduktionerna som industriernas representanter höll i början av debatten har Finnsementtis Ranta förklarat att enbart deras transporter är omkring 40 långtradare i dygnet, året om.
Byggandet i Finland beroende av Pargas
Men så är också hela byggindustrin i Finland väldigt beroende av cementtillverkningen i Pargas:
– Två tredjedelar av all cement som används i Finland produceras i Pargas, berättar Tommy Ranta.
Finnsementti hade sommaren 2017 problem med dammutsläpp och det tog in på hösten innan man hittade problemet, ”och kunde ändra styrparametrarna så att filterbortfallen ändrades”, förklarar Ranta.
Ett nytt textilfilter ska installeras till fabriken år 2020 och förväntas bli en stor förbättring. En motsvarande filterförbättring gjordes vid Nordkalks kalkfabrik år 2016.
– Vi har haft mer kontakter kring bullerstörningar än vanligt det senaste året, 10 stycken, säger Ranta. Vi har jobbat med en extern firma för att kartlägga orsaken.
– Under drift är det väldigt svårt att åtgärda, vår ugn är inte något man stänger av med en knapptryckning, utan korrigerande justeringar måste göras vid årsstoppet.
Att sänka buller-och utsläppsnivåer är ett kontinuerligt utvecklingsarbete, det poängterar samtliga industrirrepresentanter och ingen verkar ifrågasätta det.
Motsvarade kvällen förhoppningarna?
När diskussionskvällen avrundas vänder jag mig till Munkvikenborna Harry Grönfors och Tiina Näsman, som lagt fram flera kritiska synpunkter: Gav kvällen det de hade hoppats på?
– Först inte, men medan fler och fler talade tycker jag faktiskt de lyssnade, säger Näsman.
– Det blev bättre, jo, säger Grönfors, det här var en bättre metod än när en enskild invånare försöker säga något.
Medan bullerfrågor diskuterades bad också Kurt Ekström om ordet. Han presenterade sig som en invånare i Simonby, är också ordförande för bygg- och miljönämnden i Pargas, (SFP). Han sa så här:
– Ända till oss i Simonby hörs det ibland att vi har industri på orten. Men jag tänker till exempel på hur det har gått på Kimitoön och jag tänker så här: Den dagen det är tyst på byn, den dagen är det verkligen illa ute med oss.
Nya hamnplaner för Finnsementti
- Under debatten fick också invånarna en förklaring till varför fraktfartygstrafiken har ökat till Kalkhamnen, det vill säga den inre av industrihamnarna i Pargas, en hamn som ligger precis intill gästhamnen.
- Förklaringen är att Finnsementtis hamn (som ligger snäppet längre bort från centrum sett) år 2016 uppdagades ha en spricka, och hamnen har sedan dess inte kunnat användas alls i samma utsträckning som tidigare – vilket Nordkalk annars gärna hade gjort, sa enhetschef Gert Wahtera.
- Den kalk som Nordkalk importerar och den sidosten som Nordkalk bryter i Pargas, och som skeppas ut, anlitar nu Kalkhamnen. Nordkalk jobbar hårt på att också sidostenen ska utnyttjas och de allra senaste åren har man lyckats sälja mer sidosten (istället för att fylla upp den så kallade hundbanan med den). En stor del av den sålda sidostenen transporteras bort landvägen, men speciellt till de baltiska länderna säljs också sidosten som lastas i Kalkhamnen och fraktas med fartyg. Det är ofrånkomligen en bullrande verksamhet.
- För Finnsementtis del är ett hamnbygge på kommande, och ansökan om ett muddringslov är inlämnat till NTM-centralen.
- Muddringslovet är inte ännu beviljat. Planen är att dumpa muddermassorna i farleden väster om Långholmen, och under debatten väcktes också frågor kring det, och om hur havet och fisket mår då. Dumpningsstället är dock så djupt och mängderna sådana att Finnsementti tror på ett kommande lov – högst sannolikt med vissa villkor kring utplantering av fiskyngel med mera.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.