Kristdemokraternas Peter Östman har uppnått sina politiska drömmar. När han valdes in i riksdagen år 2011 hade han ingen tanke på att genast axla ansvaret som ordförande för partiets riksdagsgrupp.
Ännu mindre räknade han med ett regeringsansvar under samma period, men så blev det.
— Det var som en politisk högskola för mig, jag var tvungen att ta ett väldigt stort ansvar redan från början, säger Östman när han tänker tillbaka på de tidigare valperioderna.
Under det här alldeles speciella politiska året sitter Östmans parti i oppositionen för andra gången i rad.
Det har varit annorlunda än under Sipiläs regering, då Kristdemokraterna försökte hålla en konstruktiv linje mot en regering som fick ta mycket stryk.
— En del av kritiken var berättigad, men det var också en hel del som jag tyckte var orättvis. Vårt parti gick aldrig med i kören som skällde för skällandets skull.
För tillfället söker man fortfarande sin roll i den här valperiodens opposition. Två ministrar har avgått och flera förändringar har skett under det dryga år som perioden varit i gång.
Östman säger att det känns som att oppositionsrollen ändrar från vecka till vecka.
— Men det är klart att vårt varumärke, ett parti som för en konstruktiv oppositionspolitik oberoende av vem som sitter vid makten, är en doktrin jag vill att partiet håller fast vid.

Inga unga på riksplanet

Kristdemokraterna var det enda partiet som inte fick in någon ny ledamot i förra riksdagsvalet, om man bortser från Hjallis Harkimos Rörelse Nu som inte var ett registrerat parti vid tiden för valet.
Kristdemokraternas riksdagsgrupp har en medelålder på över 58 år, och med en rekordmängd unga ledamöter i riksdagen kan den medelåldern anses vara rätt hög.
— Vi hade förhoppningar om att få tilläggsmandat. En grupp behöver alltid någon typ av förnyelse och den kommer ofta utifrån, säger Östman som själv också funderat på hur man ska få fler unga till den kristdemokratiska riksdagsgruppen.
— I ett litet parti borde stödet öka så markant att man får flera mandat per valkrets. Alternativt är det någon av oss äldre som borde dra oss tillbaka.

Är det något som du ser hända?

— Absolut. Se på medelåldern så har du svaret.

Men 62 år till exempel, det är väl ändå inte så gammalt inom politiken?

— Visst inte, om man mäter med amerikanska mått. Men det är klart att jag tycker att vi äldre ska tänka på det här. Samtidigt som vi beklagar oss över att vi inte får några unga med så måste vi nyktert analysera vår egen situation: Är det månne jag själv som är proppen?

Om man bortser från Norden är de kristdemokratiska partierna stora och ofta i ledande ställning. Ta till exempel Tysklands långvariga förbundskansler Angela Merkel som lett sitt kristdemokratiska parti genom ett otal valvinster.
Orsaken till varför de kristdemokratiska värderingarna inte vill ta fart i Finland tror Östman beror på skillnaderna mellan de politiska systemen.
Efter andra världskriget uppstod två politiska block som motpoler till fascismen och kommunismen; kristdemokrater och socialdemokrater. I Finland hade vi redan ett flerpartisystem när Finlands Kristliga Förbund, föregångaren till dagens Kristdemokrater, grundades 1958.
Östman säger att de andra partierna stämplade Kristdemokraternas föregångarparti som en ensaksrörelse redan från början.
— Man ville inte alls höra om att Kristliga förbundet hade några andra politiska åsikter än just i värdefrågorna. Det här är en stämpel som följt med ända till dags dato.
Han säger att de andra partierna vill placera Kristdemokraterna i ett fack genom att använda retoriken om att det bara är ”partiet mot homoäktenskap”.
— Den som följer debatten i plenisalen vet att det inte är fallet.

Samtidigt erkänner Östman att ideologi och politik är tätt sammanflätade och att det är nyansskillnaderna som gör att partierna är olika.
Kristdemokraterna och Östman själv håller de regionala frågorna och landsbygden högt och det finns vissa likheter med Centern. Man kan fråga sig om de här två partiernas politiska linjer och värderingar är något som engagerar unga i dagens läge.
— Sannfinländarna byggde upp sitt stöd genom missnöje. På grund av vår ideologi och för vårt samvetes skull kan vi inte använda missnöjeskortet, men vi måste engagera på kommunal nivå. Det är som att köra med diesel, det är ingen elbil som man kan accelerera snabbt med utan man kör långsamt men säkert framåt.
Huruvida partiets tidigare ordförande Päivi Räsänens uttalanden och brottsmisstankar spelar någon roll för partiets varumärke förhåller sig Östman lågmäld till.
— Jag har samma konservativa värdegrund som Räsänen, men konstaterar att Päivi Räsänen är en omstridd person som delar, hon både ger och tar. Men så länge brottsundersökningarna är i gång vill jag ogärna kommentera det desto mera.
I samma andetag vill Östman också försvara yttrandefriheten och säger att gränsdragningarna är svåra. Lagstiftningen om yttrandefriheten känns enligt honom för snäv.
Han upplever till och med att det finns tendenser att man endast vill acceptera en sorts ideologi.

Vilken ideologi är det?

— Den kommer väldigt starkt fram i synen på äktenskap och familj. Det finns en stark ideologisk agenda bakom, tänk på vad som finns inskrivet i regeringsprogrammet.

Östman hänvisar bland annat till personnummerreformen som ska förnyas så att en persons ålder och kön inte ska komma fram och anser att reformen har identitetspolitiska drag. Enligt Finansministeriets senaste rapport om personnummerreformen handlar den främst om att svara på de förnyade behoven av identifiering av personer.
Östman nämner också frågan om samkönat äktenskap.
— Ja, vi har en lagstiftning om samkönat äktenskap som man beslutat i demokratisk ordning.Men jag frågade en gång av en kollega som sitter i grundlagsutskottet och är jurist om jag fortsättningsvis får ha min syn i äktenskapsfrågan, att jag tror att äktenskapet i grunden är ämnat för man och kvinna. Han lyssnade på mig och sade att jo, nog borde du få det.
Östman känner ändå att den allmänna uppfattningen är att hans åsikt inte är giltig.
— Men trots att jag har den här synen så betyder det ju inte att jag går runt och ser ner på personer som har en annan syn. Jag vill bara förbehålla mig rätten att ha min åsikt och syn i frågan.