I finska vatten finns 1 300 vrak som kan läcka ut olja eller andra miljöskadliga substanser, uppskattar Finlands miljöcentral Syke, och man hittar hela tiden fler. Nu kartlägger myndigheterna de värsta vraken.
– Att sanera ett vrak kan betyda kostnader i miljonklassen. Vinden kan skapa problem om vraket är långt ute på havet och om där finns minor eller ammunition så kan röjningsarbetet bli svårt, säger utvecklingschef Jorma Rytkönen vid Syke.
De krigstida skeppen kan orsaka problem eftersom de kommer att rosta sönder ungefär samtidigt. Gränsbevakningens fartyg Turva är på väg mot vraket Königin Luise. Vraket var ursprungligen ett lyxigt passagerarfartyg som tyskarna byggde om till ett minfartyg. Det sjönk 1941 till följd av en rysk mina. Kvar på vraket finns minröjningsmekanik som innehåller kring åtta kilogram kvicksilver.
– Det är inte en stor mängd men kan ändå betyda en smäll för havsmiljön.

Stor risk – liten prislapp

Königin Luise är ändå inget stort miljöproblem jämfört med de värsta vraken i Östersjön. Ett av de värsta vraken är T/S Franken i Polen, det innehåller 6 000 ton turbinolja som riskerar att läcka ut. I Finland finns flera vrak med över hundra ton olja. Det kan ändå bli aktuellt att sanera vrak i våra grannvatten först.
– Om det finns värre risker i till exempel Estland så kan vi prioritera dem. Om där händer någonting så är det ett gemensamt problem. Detsamma gäller Sverige.

Nairobikonventionen ger klara direktiv för internationellt samarbete för att förhindra miljöskador om det ett skepp sjunker i dag. De finska myndigheterna måste ändå själva hantera läckage från gamla skeppsvrak. Enligt Rytkönen har det ändå inte funnits resurser att göra mer än det absolut nödvändiga de senaste åren.
– Saneringen är dyr, men låter man bli så kan det bli ännu dyrare att rycka ut varje gång det läcker lite olja.
Målet är att ta itu med de värsta problemen till ett rimligt pris. Kartläggningen av vrak går ut på att reda ut om det alls finns någonting kvar i vraket som kan läcka och hur svårt och dyrt det skulle bli att avlägsna oljan eller andra miljögifter.
– Tung olja sjunker till bottnen och kan ha läckt ut utan att vi vetat om det, säger Rytkönen.

Gränsbevakningen utför grovjobbet

Löjtnant Arthur Heickell presenterar Turva-fartygets utrustning. Där finns utrustning för oljebekämpning, ett laboratorium för att identifiera kemikalier, dykarutrustning och en handfull dykarrobotar.
– Vi kan skapa övertryck i fartyget och åka in i ett moln av kemikalier eller rök utan att utsättas för den, berättar Heickell.
Fartyget är byggt för bland annat räddningsuppdrag, polisuppdrag, militära uppdrag och till exempel för att ta miljöprover. Senast på midsommaren ryckte Turva ut för att bekämpa ett ganska stort oljeläckage sydväst om Utö. Oljan antas ha kommit från ett fartyg, men vilket har inte offentliggjorts och förundersökningen pågår fortfarande.
– Det kan finnas satellitbilder som visar hur oljan rinner ut ur fartyget, men det krävs ändå noggranna prover för att kunna bevisa varifrån oljan kommer.
 
Heickell har arbetat som kustbevakare sedan 90-talet och säger att kemikalieutsläpp däremot är ovanliga. En gång tog han prover av en kemikalie av värre sort. Företaget som skulle undersöka proverna lyckades däremot förstöra dem, så det klarnade aldrig vad det var för substans. Däremot klarnade vikten av att också låta polisen undersöka proverna.
– Jag fick bara ett samtal där de uppmanade mig att ta mig till sjukhuset direkt om jag får utslag eller andnöd, säger Heickell med ett skratt.