Kråkkärret före Kimitoön då vaccinationsordningen görs om?
Ska coronavaccinationerna riktas till de områden där spridningen är värst?
Frågan har seglat upp till en av de coronapolitiskt mest akuta.
Ledande sakkunniga verkar vara överens: Vaccinationsordningen behöver omprioriteras. Invånare i Vanda löper betydligt större risk för att smittas än invånare i Suomussalmi. Med tanke på sjukvårdens bärkraft är det därmed förnuftigt att vaccinera snabbare där nyttan är störst.
Regeringspartiet Centern har dock redan meddelat att man – åtminstone tills vidare – motsätter sig en förändring i vaccinationsordningen.
I Åbo har 4493 personer smittats av corona sedan pandemins början. Nästflest smittfall i Egentliga Finland har S:t Karins med 461 fall, följt av Salo med 429 och Reso 344.
I Pargas har 92 personer fått smittan, i Kimitoön 65.
Tidningen Turun Sanomat presenterade den 4 mars siffror över hur coronaspridningen fördelat sig stadsdelsvis i Åbo under tiden mars 2020- februari 2021. Överlägset flest fall har bokförts i området Kråkkärret-Svalberga.
Under den hittills värsta månaden, januari 2021, bokfördes 251 fall av coronasmitta i Kråkkärret. Det är mera än i Pargas och Kimitoön på ett helt år.
Att smittspridningen är värst i socioekonomiskt utsatta områden följer ett internationellt mönster. Svagt integrerade utrikesfödda invånare drabbas hårt i världens metropoler.
Därför finns det egentligen ingen anledning att höja på ögonbrynen åt siffrorna i Kråkkärret som är en av Åbos mest invandrartäta stadsdelar. Huvudstadsregionen noterar att 40-50 procent av de coronasmittade i mars 2021 är utrikesfödda eller har invandrarbakgrund.
Tidningen Dagens Nyheter i Stockholm presenterade igår en kartläggning över de hittills avlidna i covid-19 i Sverige. Låginkomsttagare, lågutbildade och utrikesfödda från vissa länder är starkt överrepresenterade bland de cirka 13 000 avlidna.
Den största riskfaktorn är dock ålder. De flesta döda, 72 procent, finns i åldersgruppen 80 år och äldre.
Finland närmar sig med god fart ett av de första målen med coronavaccinationerna: att skydda de äldre. Redan nu noteras en nedgång i dödstalen i covid, vilket antas ha att göra med att så många äldre har vaccinerats.
Men vem står i tur efter 70-plussarna?
Den nationella expertgruppen för vaccinationsfrågor (KRAR) gick i torsdags ut med en rekommendation om att beakta det regionala epidemiläget då det gäller de fortsatta vaccinationerna.
Det betyder i klartext att huvudstadsregionen, Nyland och Åboregionen borde prioriteras framom till exempel Kajanaland eller norra Savolax.
Bättre riktade vaccineringar minskar belastningen på sjukvården i värst drabbade Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Belastningen på sjukvården har som bekant varit ett av de främsta argumenten för allt striktare restriktioner.
Bollen ligger just nu hos Social- och hälsovårdsministeriet: Hur ska man beakta vaccinationsexperternas nya rekommendation?
Frågan är ingalunda så självklar som ett rent kliniskt förhållningssätt ger vid handen.
Bland andra Annika Saarikko, ordförande för Centerpartiet, motsätter sig avvikelser från den hittills regionalt jämlika modellen där vaccinationen av coronavårdspersonal och 70-plussarna åtföljs av riskgrupperna 1 och 2.
Däremot öppnar hon för möjligheten att se över vaccinationsordningen efter att också riskgrupperna vaccinerats.
Det blir knappast aktuellt att ställa Kråkkärret mot Kimitoön då man eventuellt ska ändra på vaccinationsordningen.
Tankeleken åskådliggör dock det politiska dilemma som en koncentration av vaccinationerna för med sig. I Sverige motsatte sig oppositionsledaren Ulf Kristersson (Moderaterna) kraftigt ett förslag om att socialt utsatta skulle prioriteras i vaccinationsordningen.
Det går att plocka billiga politiska poäng på att förfasa sig över att storstäderna – där smitta sprids snabbast bland utrikesfödda – ska gå före vaccination av ”hederligt folk” ute i regionerna. De invandringsfientliga vädrar morgonluft.
För beslutsfattarna gäller det – som vanligt – dock att hålla huvudet kallt. Expertisen verkar enig om att riktade vaccinationer i de hårdast drabbade landskapen ger bäst utdelning också nationellt.
Att därav följer anklagelser om att indirekt gynna utrikesfödda invånare tvingar helt enkelt till att ta debatten – som ska handla om socioekonomi och inte hudfärg.
Utbildning och inkomst är stora markörer för hälsa, sjuklighet och död. Covid-19 är inget undantag, säger svenska epidemiologen Karin Modig i Dagens Nyheter.
Pellervo ekonomiska forskningsinstitut lyfte i en rapport (12.3 2021) fram en arbetskraftsinvandring på minst 5000 – 10 000 personer per år som en central faktor för en ekonomisk tillväxt i Finland fram till år 2040. Finansminister Matti Vanhanen (C) har lyft fram siffran 10 000.
Att önska sig ett Finland utan invandrare är alltså inte enbart etiskt tvivelaktigt utan uppenbarligen helt orealistiskt.
I stället ger smittspridningsstatistiken återigen orsak till att se över integrationsåtgärderna.
Den kastar dessutom ett ljus över följderna av socioekonomisk polarisering – och visar (som vanligt) på att ett samhälle är lika starkt som sin svagaste länk.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.