Körsång förenar ukrainare i Pargas – ”Vi sjunger patriotiska sånger som ger mig kraft och styrka”
I Natasha och Bo Andérs egnahemshus i Finby i Pargas är det full rulle.
I vardagsrummet leker barnen och i köket förbereder några kvinnor middagen i Henrikskyrkans församlingcentrum på kvinnodagen den 8 mars.

Då serveras det traditionella ukrainska läckerheter som kåldolmar, surkål, inlagd svamp och plättar. De närmare 300 kåldolmarna läggs i frysen, resten av menyn tillreds efter hand som man hinner.

Efter att matbestyren är överstökade ska Kalynakören öva inför morgondagens konsert i Åbo stadsbibliotek. Då har det gått två år sedan Ryssland anföll Ukraina.
Kören grundades för åtta år sedan i Helsingfors av ukrainare bosatta i Finland. I vintras tog Natasha Andér som redan sjunger i Helsingforskören, initiativ till att grunda en filial i Åbotrakten.
Nu har kören cirka dussinet medlemmar, både sådana som har bott i Finland en längre tid och sådana som flydde strax efter krigsutbrottet. På repertoaren står ukrainska folkmelodier och sånger om kriget.

För Iriyna Trytko är körgemenskapen ett sätt att i alla för en stund glömma hemskheterna i hemlandet. Hon kommer från Mykolajiv som ligger nära fronten i södra Ukraina. Nu bor hon i Reso.
– Ryssarna bombar hela regionen, också sjukhus. Alla är rädda och ingen vet hur kriget slutar.
– Jag är orolig och sover dåligt. Varje morgon då jag vaknar kollar jag vad som har hänt under natten och ringer mina släktingar för att fråga hur de mår.
Ingen vet hur kort livet är och när det tar slut.
Iryna Trytko
Trytko har aldrig tidigare sjungit i kör. Hon jobbade som jurist i Ukraina och på grund av tidsbrist och andra omständigheter blev det aldrig av att engagera sig i sångens och musikens värld.
Efter krigsutbrottet insåg hon att nu om någonsin är det dags att aktivera sig.
– Ingen vet hur kort livet är och när det tar slut. Därför kände jag att jag måste göra något som jag alltid har velat.
Också för Natalia Bondarenko är kören en viktig del av hennes nya liv i Finland
– Vi sjunger patriotiska sånger som ger mig kraft och styrka. Samtidigt kan vi presentera de ukrainska traditionerna för finländarna. Jag trivs väldigt bra i kören.

Natalia Ponomarenko bor i Pargas med fyra av sina barn och ett fosterbarn.
– Kören betyder mycket för mig, i bland känns det nästan som att vara hemma. Genom sången kan jag också föra vidare de ukrainska traditionerna till mina barn så att de kommer ihåg sitt hemland.

Söndagens konsert är det första offentliga framträdandet för kören som endast hunnit öva några veckor tillsammans.
Trots det har ingen av kvinnorna rampfeber och Natasha Andrén har redan planer för att utveckla samarbetet med kören i Helsingfors.
– Vi har ingen egen dirigent, men jag tänker att vi kunde ”låna” dirigenten från Helsingfors så att vi kan ge flera konserter och sjunga tillsammans på större tillställningar.
Kören ställer sig på rad i vardagsrummet och tar ton: ”Låt oss sjunga en sång om Ukraina. För hennes oberoende, för hennes vilja. Vi kommer aldrig att ge upp. Kämpa och vinn, besegra allt som är ont”.
Kalynakören söker en repetitionslokal i Pargas, Åbo eller S:t Karins. Om någon känner till en lämplig plats kan man kontakta Natasha på telefonnummer 044-207 7026 eller per e-post på adressen natasha@ander.fi
Programmet i Åbo stadsbibliotek börjar på söndag klockan 14. Förutom körsång blir det filmförevisning, dansuppträdanden och korta tal.
Till minnet av de ukrainska soldater som stupat i kriget hålls en tyst minut.
Middagen i Henrikskyrkans församlingssal ordnas på kvinnodagen den 8 mars klockan 18.00. Högst 50 gäster ryms med. Anmälningarna tas emot av församlingens sekreterare, telefon 040-341 72 99 senast den 29 februari.
Intäkterna från den frivilliga avgiften går oavkortade till byarna vid fronten och till sårade soldater.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.