Fredrika Lindgren 21.10.2020 17:31

Den nuvarande utställnigen vid Makasiini Contemporary skulle man kunna säga tävlar med höstfärgerna utanför galleriet. Och som färggranna löv snurrar runt i en höstdans dansar konstverken och installationerna i Riiko Sakkinens (f. 1976) utställning runt i Makasiini Contemporarys stora galleris rymliga utrymme utan större problem.

Sakkinen bor och arbetar i Pepino och Cervera de los Montes i Spanien. Det här är hans andra soloutställning vid Makasiini Contemporary.

Själva grundtanken till utställningen föddes då Sakkinen för ett år sedan fick diagnosen NPD (narcissistisk personlighetsstörning).

Sakkinen kände sig vilsen och hade svårt att särskilja på sig själv och sin diagnos. Tanken att hans konstnärliga meriter kanske endast var vanföreställningar orsakade av NPD skrämde honom så pass mycket att han slutade måla.

Enda sättet att bryta den onda cirkeln var att konfrontera den och på samma gång analysera vad konstnärskapet betyder för Sakkinen, samt en stor skopa ironi.

Namnet på utställningen, megalomania, syftar på en av sidorna av NPD-diagnosen. Personen lider av illusionen att hen är extremt framgångsrik och unik, berättigad beröm och specialbehandling, är avundsjuk och högfärdig samt arrogant.

Dessa symptom finns också uppskrivna i akryl i verket ”Megalomania” där de omsluter den animerade karaktären SvampBob Fyrkant. Det ger en komisk och absurd bild av karaktären, eftersom det är långt ifrån hur hans personlighet porträtteras i tv-serien.

Sakkinen har skapat ett rykte om sig att blotta socioekonomiska problem i samhället genom sin konst och med sin aktuella utställning går Sakkinen ett steg längre och blottlägger inte bara sig själv som visuell skapare utan även själva konstvärlden. Detta är ytterst fascinerande eftersom Sakkinen vanligtvis undvikit att utgå från sig själv och tidigare endast analyserat fenomen i samhället i sin konst.

Tekniken är däremot välbekant och Sakkinens självmyntade konströrelse turborealism är central i alla konstverk. Sakkinen säger att turborealistisk konst bör vara aktuell och förståelig för betraktaren och Sakkinen understryker att för honom är det viktigt att betraktaren förstår och urskiljer kontexten bakom hans konstverk.

Med hjälp av karaktärer från populärkulturen och livsmedelsmarknadsföring förmedlar Sakkinen med akryl, märkpenna och blandteknik mot en naken måleriduk eller papper sina ironiladdade meddelanden. Sakkinen har dessutom en förkärlek för att anspela på motsatser och paralleller, så det kan därför löna sig att ta sig sin tid när man betraktar konstverken.

Ett fåtal installationer figurerar i utställningen och för mig sticker konstverket ”Art World is a Banana Republic” ut. Ni kommer kanske ihåg ett konceptkonstverk i form av en färsk banan upptejpad på en vägg och som sedan åts upp, väckte stor uppmärksamhet på sociala medier i slutet av år 2019?

Verket jag talar om heter ”Comedian” och är gjort av italienske konstnären och skulptören Maurizio Cattelan och fick världen att förundras över hur någon kunde betala 120 000 dollar för en banan och kalla det konst. Sakkinens hommage till detta fick mig att dra på smilbanden.

De brukar säga att om man vill ta sig fram på konstscenen och göra sig ett namn bör man vara lite av en narcissist och jag skulle säga att i så fall har Riiko Sakkinen kommit fram en god bit med tanke på hans 25 år långa karriär.

Fredrika Lindgren

Dela artikeln