Konserthusbeslutet verkar ena mer än splittra i Åbopolitiken

En temperaturkoll hos politiska partier i Åbo signalerar en nästan förvånansvärt stor samarbetsvilja och framåtanda.
Fullmäktigemötet i måndags var historiskt, man beslöt om nästan 100 miljoner för framtida kulturinvesteringar. Dels handlar det om Rettigska tobaksfabriken som ska bli konstnärssäte, dels fattades beslut om att bygga ett nytt konserthus för 62 miljooner.
Den senare frågan var en vattendelare i kommunalvalet i somras, nu kom beslutet med sifforrna 37–29 – och man kunde förvänta sig ett större vågsvall efteråt.
SDP röstade med enad front emot Självständighetsplan – nu ser man framåt
Socialdemokraterna som röstade emot var internt delade, men det syntes inte utåt.
– Jag är imponerad över vår grupp, säger gruppordförande Taru Pätäri. De anföranden som hölls i fullmäktige var sakliga och proffsiga, också efter att vi förlorade omröstningen.
– Demokrati är demokrati, nu ser vi framåt. Överlag tycker jag att samarbetsandan är bra, att fullmäktige verkar förstå att vi arbetar för Åbobornas bästa, vi är inte där för att plocka poäng.

Hennes företrädare som gruppordförande i SDP är Piia Elo. Hon röstade i fullmäktige emot Självständighetsplan, även om hon personligen var för det.
– Vi tar gruppbeslut och då lever jag med det. Men efteråt är det förstås lätt för mig att svälja beslutet.
– Också en del av dem i partiet som var emot platsen kunde tänka om när de såg skisserna. Det var synd att vi inte kunde visa skisserna på förhand, att endast fullmäktige fick se dem.
Vänsterförbundet hade många långa interna debatter inför måndagen
Vänsterförbundet blev slutligen tungan på vågen, då merparten av dess ledamöter röstade för ett konserthus till Självständighetsplan.
VF:s gruppordförande Mirka Muukkonen säger att frågan ledde till väldigt mycket debatt internt inom partiet. Men hon har inte fått någon känsla av att frågan skulle slå någon kil i förhållandet till andra partier.

– Jag vill samarbeta med alla partier. Även om vi hade olika åsikt med SDP i den här frågan tycker jag att vi samarbetar bra med dem i framförallt social- och hälsovårdsfrågor.
– Med De Gröna samarbetade vi kring konserthuset, säger Muukkonen.
– Det vi tillsammans med dem lyckades få till stånd var att ett område bakom Wäinö Aaltonen-museet, som nu är planerat för byggnader, i stället reserveras som grönområde.
Det här kräver ännu en skrivning i detaljplanen, nu beslöt man om allianspaketet. Men det finns enligt Muukkonen en politisk överenskommelse om grönområdet. Det hon beklagar mest med konserthusfrågan var sekretessen, det var svårt bemöta motståndarna eller tvivlarna också i det egna partiet.
– Till dem som fortfarande är besvikna och tycker att vi kunde renovera nuvarande konserthus i stället måste jag ändå säga att det är omöjligt att få ett välfungerande konserthus av det. Ett exempel, jag är 157 cm lång och där finns övningsrum dit orkestermedlemmar måste klämma in sig utan att kunna stå upprätt.
Borgmästaren: Vi diskuterade det så mycket på förhand, få har sagt något efteråt
Borgmästare Minna Arve, Saml, instämmer delvis i Muukkonens klagovers om öppenheten i processen.
– Det var en nackdel att diskussionen inte kunde föras så öppet. Jag hade verkligen hoppats att vi skulle ha kunnat visa skisser och ventilera åsikter öppet.
Efter beslutet tycker hon ändå att responsen har varit väldigt knapp – när hon på fredagen ser tillbaka på måndagens hsitoriska möte.
– Men vi diskuterade det så väldigt mycket innan och under måndagens möte.
– Att alliansmodellen följer en helt annan logik än vanliga upphandlingar, det bidrar också positivt. Man förstår att vi går in för det här och tar riskerna tillsammans med andra aktörer.
Nicke Wulff, SFP, har pejlat åsikter med ungdomar – ett ”siisti” hus, säger de
SFP:s gruppordförande Nicke Wulff har inte hört många negativa kommentarer, utom dem han läst i sociala medier.
– Att alliansmodellen har fungerat nationellt och att det är mer än arkitektritningar vi har kommit överens har inte alla tyckare ännu förstått, därför är en del kommentarer vad de är…
Men den för allmänheten stängda fullmäktigedebatten höll en ”nästan överraskande god nivå” tycker Wulff.
– Jag har också diskuterat med ungdomar, de som ska använda huset i framtiden. De tycker skisserna är ”siisti”, alltså ett snyggt hus. Att det skulle ta bort en park verkar ingen notera, det är mest ett stråk på vägen mot Idrottsparken.
Inte ens sannfinländaren Mikael Miikkola som röstade emot och principiellt har svårt att acceptera att staden ska bygga något just där vill kritisera Åbos blivande konserthus.
– Namnet på Självständighetsplan förpliktar oss. Men demokratin har talat, det rättar vi oss efter.
OECD varnade nyligen för det besinningslösa lånandet. Hur har man tänkt sig att betala tillbaka och vem betalar? Och inte kan man bygga ett konserthus utan parkeringsplatser (för publikens elbilar), och vad kostar dessa? Ska man upphäva skyddet i landskapsplanen för det gamla konserthuset och riva hela rasket? Får man göra det? Om man inte får, vem vill köpa det orenoverat? Eventuellt hamnar staden att renovera det. Mera lån alltså.
Mer eller mindre en självklarhet, då var och en fått sina krav godkända.
Samlingspartiet fick konserthuset på Självständighetsplan och Vänster-
förbundet fick Rettigs tobaksfabriksbyggnad åt staden…”Sulle, mulle”…