KONSERTEN: Åboland möttes i musikens tecken
Jubilerande Åbolands sång- och musikförbunds 100-årskonsert samlade både sångare, instrumentalister och publik från hela Åboland.
Ett aktivt och nytänkande lokalt sång- och musikförbund kan i tider då kulturens roll och värde ofta lyser med sin frånvaro i den politiska och samhälleliga diskussionen bidra till att skapa gemenskap, mening och värdefulla möten.
Det kan låta flummigt och marginellt, men låter sig också mätas i utgifter relaterat till hälsa, välmående och sysselsättning, med mera.
Åbolands sång- och musikförbunds 100-årsjubileumskonsert
- förbundsdirigent Anna Johnson
- Mikaelskyrkan 17.3
Mikaelskyrkans organist Marko Hakanpää inledde konserten med verklig kalasmusik! I Robert McF. Adamsons Triumph March var piporna registrerade i positivspelsliknande klanger och musiken lockade fram bilder av glad marknadskänsla och cirkus.
Efter den ovanligt lekfulla inledningen med stora klanger var det kanske otacksamt för Blåslaget att ta över, men i Joseph Baumanns Mignonnette fanns passager i samma stämning som Hakanpää en stund tidigare hade trollat fram från orgelläktaren.
De kring tretton blåsarna bjöd också, nog så passande under en 100-årskonsert, på musik av Fredrik Pacius, ofta kallad finska musikens fader.
Kvarnsång ur operan Prinsessan av Cypern var arrangerad av dirigenten Mikko Lagerspetz, liksom också Ludwig van Beethovens Guds lov i naturen. Den sistnämnda klingade mest fullödigt och förde in stämningen mot högtidligare frekvenser.
Närproducerad vokalmusik
Åbo Sångarbröder Musices Amantes är en av ÅSMF:s nio medlemsensembler, en grupp sångare deltog med en egen avdelning under ledning av dirigenten Tommi Penttinen.
Trots några mindre harmoniska överraskningar i Leevi Madetojas klassiker Hän kulkevi kuin yli kukkien klingade den mycket njutbart, medan de rörligare och nästan perkussiva stämmorna i en engelsk folkvisa lite försvann i kyrkans generösa akustik.
ÅSMA-sångarna sjöng också närproducerad vokalmusik. Mångsysslaren Sam Fröjdö är en av flera som tonsatt Edith Södergrans text Noktyrn (”Silverskira månskenskväll, nattens blåa bölja…”), här klingade musiken nog så njutbart.
I krigsfärgade osäkra tider behövs röster och klanger om hopp och mänsklighet.
Nyligen 90 år fyllda Pargas Amatörorkester hör till ÅSMF:s äldre medlemmar. För jubileumskonserten var PAO förstärkt med ett antal proffsmusiker, något som ofta ger både nytta, nöje och inspiration.
Orkestern inledde med Jean Sibelius Impromptu för stråkorkester. Förbundsdirigenten Anna Johnson styrde frasering, tempo och klanger med säker hand, från de första tonerna var det en njutning.
Enkel men utmanande
I konsertens huvudverk, norska Ola Gjeilos moderna klassiker Sunrise Mass, fick stråkorkestern sällskap av den samlade jubileumskören. Musiken bygger på de traditionella mässtexterna, kompositören beskriver musiken som en metafor för en människas utveckling från barndom till vuxen.
Den inledande satsen klingade sfäriskt skönt. Körsatsen är enkel men samtidigt utmanande, då Kyrie eleison, Christe eleison sjungs i enskilda stavelser från de olika stämmorna. Effekten var stor då stämmorna till sist samlades i texten.
Ett skirt orkesterparti inleder andra satsen, stråkarna målade upp morgondimman innan soluppgången. Kören kom in sjungandes Glora in excelsis Deo, när lovsången fortsatte i Laudamus Te var sångarna märkbart engagerade vilket genast märktes i den rika körklangen.
I credots trosbekännelse ligger både orkester och kör i ödesmättat lågt register. Satsen är krävande speciellt för orkestern, men intensiv också för kören. Orken i körleden bar inte riktigt satsen ut, ett avslutande amen saknade en starkare laddning för att balansera den långa satsen.
Med Sanctus återgår musiken till den inledande satsens musik, nu med ett violinsolo över körstämmorna, ett solo som symboliserar den enskilda individen.
En koral och ett innerligt sista musikaliskt och textligt upplösande Dona Nobis pacem avslutade mässan.
Välgjord helhet
Här blommade klangerna igen fram från både kör och orkester på ett sätt som visade på välgjort förberedande arbete och stort engagemang i stunden bland alla på scen.
Förbundsdirigenten Anna Johnson med verksamhetsledaren Rosi Djupsund, styrelsen och flera frivilliga ska ha stort tack för jubileumsårets musikaliska höjdpunkt i en välfylld Mikaelskyrka.
I krigsfärgade osäkra tider behövs röster och klanger om hopp och mänsklighet. Det behövs musik som Sunrise Mass, det behövs upplevelser som ÅSMF:s 100-årskonsert.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.