Kommunernas Via Dolorosa?
Den politiska hösten kör i gång i kommunerna. De nya fullmäktigeförsamlingarna ska konstituera sig de närmaste veckorna. Just när kommunerna får upp ångan, kommer fokus att flyttas till de nya välfärdsområdena.
Om 16 månader förvandlas kommunerna från supermarketar inom lokal (i vissa fall regional) offentlig service till lokala butiker med ett mera begränsat utbud av offentlig service.
Den enskilda konsumenten av offentlig service märker knappast genast någon skillnad, men för kommunerna, som mister drygt hälften av omsättningen, kommer förändringen att bli stor. När det ekonomiska rörelseutrymmet halveras, kommer många av de funktioner som blir kvar i kommunerna att påverkas.
En sak som av någon orsak verkar vara oklar är att kommunernas uppgifter inom social- och hälsovården försvinner i sin helhet. På basis av diskussionen inför kommunalvalet är det uppenbart att alla inte förstår hur stor förändring kommunerna står inför.
Någon kan med rätta påstå att kommunerna också i framtiden har ansvar för kommuninvånarnas välbefinnande och det förbyggande arbetet inom vissa sektorer. Dessa uppgifter är ändå relativt diffusa och kan tolkas på många olika vis. Förbyggande arbete är viktigt, men genast då det blir knappt med resurser, tar man endast hand om de mest nödvändiga funktionerna.
Kommunerna har också haft andra viktiga åligganden än att lokalt arrangera den offentliga servicen. Kommunerna har under årens lopp blivit starka lobbyister i frågor som gäller utvecklingen av den egna kommunen och regionen. Kommer kommunernas pondus som korridoruppvaktare i regionala och nationella frågor att minska, då kommunernas verksamhetsområde krymper?
Kommunernas kommande roll och uppgifter har diskuterats överraskande lite. Fokus har varit på de kommande välfärdsområdena. Då välfärdsområdesval ska arrangeras redan i januari 2022 och de nya välfärdsområdena inleder sin verksamhet de närmaste veckorna kommer blickarna fortsättningsvis att vara riktade mot de nya välfärdsområdena.
Lagstiftningen om reformen av social- och hälsovården och bildandet av välfärdsområden träder i kraft gradvis och startade 1 juli i år. Välfärdsområdenas verksamhet ska inledas så snabbt som möjligt efter att lagarna trätt i kraft. Verksamheten ska starta inom två månader från att införandelagen trädde i kraft. Om välfärdsområdena inte tillsätter ett temporärt beredningsorgan innan slutet av augusti, lägger finansministeriet fram ett förslag om tillsättande av ett temporärt beredningsorgan.
Kommunerna kommer tillfälligt att hamna i en besynnerlig dubbelroll. Kommunerna ska vara med och bygga upp välfärdsområdena, samtidigt som de ska skapa en egen ny och annorlunda framtid. Även personalen kommer att delas in i olika kategorier, de som blir kvar, de som flyttar till välfärdsområdena och de som inte vet vad som kommer att hända.
Kommunernas fortsatta existens handlar främst om skola och dagvård. Samhällsteknik- och planering finns också med, men utan skola och dagvård blir kommunerna marionetter inom den offentliga sektorn.
Den stora frågan lyder: Slutar nedmonteringen av kommunerna här eller kommer man stegvis att flytta ytterligare uppgifter till de kommande välfärdsområdena? Redan nu har enstaka politiker uttalat sig om ojämlikheten inom utbildningen. Problemet skulle lösas genom att ansvaret för utbildningen skulle överföras till större enheter. Redan tidigare ha staten planerat att byggnadsinspektionen ska regionaliseras, för att samma lagtolkningar och regler ska gälla i hela landet.
Den nu förestående förändringen i kommunerna är den största i modern tid i Finland. Förändringen är framförallt en stor möjlighet för kommunerna att bygga ett nytt sätt att verka. Kommunernas största risk i framtiden är kommunernas oförmåga att förnya sig. Klarar kommunerna av att förverkliga de nödvändiga förändringarna?
Det inte ovanliga antagandet, ju mindre förändringar i servicen man gör, desto nöjdare är kommuninvånarna, är ödesdigert. Målsättningen att hålla så mycket som möjligt oförändrat är kommunernas största hot. I kommuner där också byapolitiken har en stor roll, är förnyelseprocesserna och en rationell utveckling inom ramen för de nya verksamhetspremisserna, en verklig Via Dolorosa.
De kommuner som vågar göra det som måste göras och samtidigt skapar en positiv atmosfär med siktet mot framtiden, kommer att vara vinnare på 2030-talet.
Det bör också sägas att namnet välfärdsområde sannolikt är den sämsta politiska namnkompromissen man gjort i Finland. Alternativ finns, till exempel landskap, region, eller län.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.