Kommunernas ekonomi är i konstant kris. Är demokrati och ekonomi en omöjlig ekvation?
Stadsstyrelsen i Pargas ska på måndagen fatta beslut om att göra upp ett åtgärdsprogram för att balansera stadens ekonomi. Enligt förslaget ska åtgärder vidtas redan i år. Är det realism att kunna göra något ännu i år?
Kommunernas ekonomi är en komplicerad helhet. Det är inte många personer i hela landet som känner till alla mekanismer som påverkar en kommuns ekonomi. De facto styrs kommunernas ekonomi långt av statliga beslut, som en enskild kommun inte kan påverka.
Beskrivande är också att en kommuns ekonomi nästan aldrig är i balans. Kommunens budget och bokslut kan variera mycket på grund av olika statliga beslut under räkenskapsåret. Utbetalningen av skattepengarna från staten till kommunerna följer inte kalenderår. Därför uppkommer det regelbundet rytmstörningar i enskilda kommuners ekonomi. Även grunderna för statsandelarna ändras regelbundet och indexjusteringar görs eller lämnas ogjorda.
Kostnaderna i en kommun utgörs av flera lagstadgade uppgifter. De lagstadgade uppgifterna har under årens lopp ökat markant. Redan år 2012 hade kommunerna 535 lagstadgade uppgifter. Uppgifterna kom från 10 olika ministerier och uppgifterna beskrivs i 138 olika lagar och förordningar.
Det här betyder att juridiken har fått en allt större roll i det kommunala beslutsfattandet, medan politikens roll har minskat. Därför kan man fråga sig om nuvarande modell för beslutsfattandet i kommunerna är kraftigt föråldrad. Har olika nämnder alls någon roll i dagens samhälle, då de flesta beslut styrs av gällande regelverk? De behövliga politiska riktlinjerna kan fastställas av de lagstadgade organen som är kommunstyrelsen och fullmäktige.
När en stor del av kostnaderna är givna via olika lagar, kan man fråga sig hur mycket utrymme det finns för ändamålsenlighetsbedömning, som görs av politikerna. Grovt sagt kan man säga att 80 – 85 procent av kostnaderna är givna, om kommunerna inte fattar strukturella beslut om ändringar i produktionen av service. Ibland kan strukturella beslut medföra lägre kostnader, men inte alltid. Ibland kan strukturella ändringar behövas för att garantera kvaliteten.
Kommunerna kommer att stå inför relativt dramatiska beslut, då antalet äldre ökar och antalet barn minskar. Redan i dag ökar kostnaderna för vården och äldreomsorgen, samtidigt som elevantalet på många områden krymper. Man kan också se på saken med andra ögon. Besluten behöver inte alls vara dramatiska om man inser att de behöver göras som en del processen att anpassa verksamheten till de ekonomiska realiteterna och förändringarna i samhället. Tyvärr är det så att ju mera övertygad man är om någonting, desto svårare är det att se behovet av realism och faktabaserat beslutsfattande.
I små kommuner, ibland också i större, är balansen mellan kvalitativ och effektiv verksamhet kontra byapolitik svår. Politiken kan utgå från en önskvärd bild av hur servicen borde ordnas, medan lagstiftningen och kraven på innehållet i verksamheten inte motsvarar politikernas målsättningar. Ett beskrivande exempel är nuvarande skolnät i Pargas och på Kimitoön. Om befolkningsminskningen fortsätter, vilket allt tyder på, kommer flera svåra beslut om skolstängningar att fattas de kommande åren.
Ingenting blir lättare i framtiden. Nya kriser kommer att komma då social- och hälsovården sannolikt flyttas från kommunerna till nya regionala helheter. Kommunerna blir då en form av skolkommuner med utvidgade byalagsuppgifter. Många dessutom med ett krympande antal elever.
För att kommunerna ska ha en balanserad ekonomi, måste de hela tiden jobba med framtidsplanering. Den viktigaste uppgiften för den högsta ledningen i en kommun är planering av framtiden, den operativa verksamheten ska ledas av avdelnings- och enhetschefer. När de populistiska inslagen blivit starkare, både nationellt och lokalt, har också de olika rollerna blivit otydliga. Otydlighet och obeslutsamhet är de största hoten för en kommunal ekonomi.
Ett verktyg som kommunerna använt mycket sparsamt är justering av skatteprocenten. Skattesatsen borde användas mera flexibelt och vara ett aktivt verktyg för att hålla den kommunala ekonomin i balans. Varför? Inom social- och hälsovården kommer det att vara svårt, om inte omöjligt, att minska kostnaderna. Befolkningen blir äldre, nya lagar om dimensionering av antalet vårdare och nya innovationer medför nya och ökande kostnader.
Alla kommuner i regionen står inför en anpassning av ekonomin. S:t Karins planerar en höjning av skattesatsen. Kimitoön har sysslat med Balans 2020, som kommer att behöva en ordentlig slutspurt eller ett byte av årtal i namnet. Åbo står också inför en 50 miljoners kostnadsanpassning. Intressant är att 50 miljoner motsvarar Kimitoöns hela budget.
Pargas har alla förutsättningar att balansera sin ekonomi, men det måste göras målmedvetet och på några års sikt. Att vidta snabba åtgärder i en kommun skapar i värsta fall mera förvirring än verkliga kostnadseffekter. Kommunerna är relativt trögstyrda, på gott och ont.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.