Kommunala krumbukter
Det är svårt att exakt säga vad som läget är i Kimitoön och Pargas inom ramen för de aktuella krångligheterna, men tydlighet saknas och den politiska ledningen verkar ha gömt sig, ja nästan blivit osynlig. Med den politiska ledningen avses fullmäktige- och styrelseordföranden. I Kimitoön verkar en suppleant i fullmäktige leda kommunens politik och i Pargas har social- och hälsovårdsnämnden, eller enskilda nämndmedlemmar, varit tvungna att ta tag i en fråga som i dagens läge borde ligga på stadsstyrelsens bord.
Kommunerna, av vilka vissa titulerar sig städer, har många roller. En kommun agerar oftast i en roll, men ibland också i flera roller i samma fråga. Innan man har åsikter om en aktuell sak, lönar det sig ofta att först fundera på i vilken roll en kommun agerar just då.
En kommun agerar som myndighet, arrangör av service, politiskt forum, markägare, beställare, arbetsgivare, ägare till bolag, för att nämna några roller. Beroende av rollen, så har kommunen också olika rättigheter och skyldigheter. Det är överraskande få som de facto känner till hur en kommun i princip ska fungera, inte ens alla förtroendevalda är alltid tillräckligt insatta i regelverken och de olika rollerna.
Kommunerna är något av de mest komplicerade och minst rationella organisationer man lyckats skapa. Styrningen av en kommun bygger på ett tvådelat ledarskap. Dualismen kräver klara spelregler för att helheten ska fungera. Det kommunala sammanhanget bygger på en massa åsikter och ofta även känslor, trots att grunden för det kommunala är laglighet och ändamålsenligt.
Dualismen utgår från att skilja beslutandemakten från beredningen och verkställigheten. Politiken ska ha hand om den beslutande makten, medan beredningen och verkställigheten sköts av tjänstemän. Enligt lag kan beslut i kommunen fattas endast utgående från en beredning. Om inte ansvarsfördelningen är klar, leder det till oro och strul.
Speciellt när det uppstår problem är det helt nödvändigt att veta vem som bär det politiska ansvaret och vem som ansvarar för ledningen av den operativa verksamheten. Går tjänstemännen in i politiken blir det problem och börjar politikerna leda verksamheten så blir det problem.
Mycket förenklat sagt kan man säga att politikerna beslutar om vad som ska göras och tjänstemännen om hur det görs. Styrningen av en kommun kan indelas i normativt ledarskap, strategiskt ledarskap och operativt ledarskap.
Det normativa ledarskapet handlar om lagar, egna stadgor och organisationskultur. Det strategiska ledarskapet (politiker) handlar om målsättningar, strategi, planer och resursfördelning. Det operativa ledarskapet (tjänstemän) handlar om konkreta mål, utnyttjande av resurserna, arbetsledning och prestationer.
När det uppstår problem eller störningar i verksamheten finns det ännu större orsak att hålla sig till ansvarsfördelningen, följa kommunikationsplaner och regelverk. Beskrivande för det kommunala är att man ofta börjar utveckla problemen, i stället för att avveckla dem. Ledarskapet behöver alltid någon som åtar sig uppgiften, tar inte den valda politiska ledningen hand om styrningen tar någon annan politiker över. Håller inte den operativa ledningen i det dagliga ledarskapet skapas det osäkerhet och otydlighet.
Social- och hälsovårdsnämndens situation i Pargas är svår. Nämnden är inte chef för social- och hälsovårdsdirektören och inte heller för stadsdirektören, så vad kan nämnden fatta beslut om? Överlag är olika kommunala nämnders roller besvärliga, då deras existens och uppgifter inte bygger på lag, utan på kommunens egen förvaltningsstadga och vad man där råkar ha skrivit.
Det offentliga materialet från Pargas tyder i alla fall på oklarheter i processerna och negligerande av tydliga signaler och budskap från de som jobbar inom barnskyddet. Personalfrågor kan man inte lösa genom att låta tiden gå, utan genom ett aktivt grepp. I Kimitoön verka problemen vara av samma karaktär. Då beredningen börjar skötas av politiker och utgångspunkten är konsensus till vilket pris som helst, så blir det trassel. Den gemensamma nämnaren verkar vara oförmåga eller ovilja att fatta beslut.
Ledarskap handlar om att fatta beslut, ofta både obekväma och svåra beslut. Låter man tillräckligt länge bli att fatta obekväma beslut, så blir det garanterat bekymmer i framtiden. Man kan fråga sig om framtiden nu har kommit till Pargas och Kimitoön.
Det finns kommunala algoritmer att ty sig till som underlättar, då svåra beslut ska fattas. Det viktigaste är att besluta vem som gör vad och vem som sköter kommunikationen. Att följa principer och modeller är ändå ofta komplicerat i det kommunala. Det gäller att balansera mellan det professionella ledarskapet i tjänstemannavardagen och de politiska besluten i organ, som i Kimitoön och Pargas har möte kanske 20 timmar per år per organ.
En visdom, även i det kommunala, kommer från Alfons Åbergs pappa: ”Ordning och reda – pengar på fredag”.
Bra skrivet Tom. Av egen erfarenhet som medlem i omsorgsnämnden kan jag bara konstatera att ibland förstod nog inte alla medlemmar skillnaden mellan strategiska beslut och operativ ledning. Och då blir nog allt sekasin…
Ledande politiker på tunga ordförande poster borde nog proaktivt komma ut med sina åsikter och int lämna sej osynliga så att journalister måste matas av fmge suppleanter. Som politiker är det viktit att kunna tre saker; kommunicera kommunicera och kommunicera. Ju svårare och besvärligare ärendet är desto viktigare att de ”stora” politikerna syns och hörs.
Vi ska försöka synliggöra den politiska ledningen mera framöver. H. Tom S, ÅU
Ingående skrivet om kommunala processer, men borde inte ÅU se sig i spegeln om man tycker att den politiska ledningen (ex. fullmäktige- och styrelseordförande) verkar ha gömt sig eller nästan blivit osynlig? En seriös journalist får alldeles säkert tag på den politiska ledningen för att höra dens åsikt i viktiga frågor. Det kan väl inte vara så att man enbart förlitar sig på åsikter som man blir matad med (t.ex. av en fullmäktigesuppleant)?