Kommentaren: Vem jobbar ombord?
Sjöfart präglar på många sätt sydvästra Finland. Med fartygsindustrin, rederierna, hamnarna och färjetrafiken är det många som har en koppling till arbete på sjön och det är naturligt att studier i sjöfart är ett alternativ för många unga.
Att jobb till sjöss ställer krav på både psykisk och fysisk hälsa är klart. Du kan vistas långa tider ombord med samma arbetskamrater och i samma lilla hytt, arbetet kan vara fysiskt tungt, det kan ske olyckor med långt till hjälp från land och alla ombord måste kunna lyda order och agera enligt överenskomna regler.
Och förstås gäller allt det här också under en praktikperiod då en 16-åring övar sig på att jobba på sjön.
Det man ändå hoppas är att man, oberoende av diagnos, utgår från att en person som suttit två månader på skolbänken och beger sig ut på sin första praktikperiod till sjöss inte är en fullärd sjöman och inte heller en fullärd människa – och att det här gäller om hen sedan har eller inte har en diagnos.
Att vi utgår från att det är utbildning, handledning och erfarenhet som ger den vägkost som behövs för att jobba ombord.
Myndigheterna säger inte att ADHD, ADD eller depression är hinder för att börja jobba på sjön. Men kan vara det. Man intygar att alla fall granskas individuellt och att helheten avgör. Det får man verkligen hoppas.
För en diagnos är inte en stämpel. Diagnos och medicin är hjälp – och hjälp, måste vi väl utgå från, är något som bidrar till att man tillfrisknar eller mår bättre.
Att inte våga be om hjälp av rädsla för att bli stämplad måste vara ett dåligt alternativ. Ett alternativ som i värsta fall leder till att den som fick hjälp sitter hemma medan den som inte fick det är den som styr fartyget.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.