Kommentaren: TPS gjorde sitt allt men räckte inte till
Det var inte ett målvaktsbyte, en domarblunder eller ett TPS-misstag som avgjorde finalserien. Det var helt enkelt klasskillnad mellan Lukko och TPS.
Efter en svajande insats i den första matchen hittade Lukko tillbaka till tryggheten. Tränaren Pekka Virta har i fyra år lett laget mot ett enda mål, att vara bäst i Finland. Det märks. Lukko var så trygga i sitt spel att TPS hade förtvivlat svårt att skapa några chanser.
Lukko var suveräna redan i fjolårets grundserie men fick aldrig visa sig på styva linan i slutspelet då hela säsongen avbröts på grund av coronapandemin.
I den första finalen i år lyckades Åboklubben nästan hundraprocentigt utnyttja sina chanser. I de tre följande täppte däremot Raumolaget till och gav knappt TPS några högoktaniga chanser alls. Beviset på det är att Lassi Lehtinen i Lukkomålet endast var nio sekunder från att hålla nollan två finalmatcher i rad.
Vid tisdagens 0-2-mål syntes skillnaden på rutin och ungdomlig iver när Kristian Pospisil tog emot Juuso Pärssinen tackling så att TPS spelaren tappade balansen medan slovaken fortsatte ostört mot mål och spelade fram till målet.
Det är så klart synd att TPS spelade bästa hockeyn på ett decennium just när ingen publik släpps in. Eller rättare sagt, när ingen vanlig publik släpps in. För trots att läktarna gapar tomma är det hundratals människor som kunnat se matcherna från logerna och restaurangvåningen. Svårt att se logiken i det.
Men faktum är att inte ens en fullsatt Åbohall med över 11 000 åskådare hade kunnat rubba Lukko, så stabila är de finländska mästarna.
Johan Backas
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.