KOMMENTAREN: Ord mot ord och har kunden alltid rätt?
Med mångårig, egenhändig erfarenhet av turismbranschen i skärgården kan jag med gott samvete konstatera att kunden inte alltid har rätt. Men samtidigt är det minst lika viktigt att som turismaktör vara mån om sin egen externa kommunikation och hur den kan uppfattas.
Att diskussionen kring Sollidens camping handlar om att ord står mot ord är minst lika klart. Den ena parten har en syn på saken, den andra parten en annan. Men offentlig pajkastning brukar sällan leda till något gott och gynnar sällan någondera parten i slutändan.
Allting är inte nödvändigtvis så svartvitt som det kan verka vid första ögonkastet. En konstruktiv dialog torde vara i allas intresse.
Jag är helt övertygad om att de flesta som någon gång jobbat inom turismnäringen har hört klassikern ”men så här har vi alltid gjort tidigare” och uppföljaren ”men jag känner nog ägaren”. Senast där och då gäller det att lägga i diplomatväxeln.
Kunden har inte alls alltid rätt, men i en kundbetjäningsroll kommer man inte ifrån att man ibland måste svälja sin stolthet.
Samtidigt kan man – helt berättigat – fråga sig vart den ömsesidiga respekten tagit vägen. Det finns bevisligen personer som faktiskt anser sig berättigade till särbehandling och som anser att gemensamma spelregler, skapade för allas trivsel, inte gäller just dem.
Att sätta ner foten och faktiskt stå på sig är inte populärt, och kanske inte ens lönsamt i det långa loppet. Samtidigt kan man fråga sig om det ska handla om en tävling i popularitet.
Allting är inte nödvändigtvis så svartvitt som det kan verka vid första ögonkastet. En konstruktiv dialog torde vara i allas intresse.
Bra skrivet!!!
Ypperlig kommentar av Mikael Heinrich. Som tidigare turistföretagare med stuguthyrning och bl a Kimito Camping på meritlistan håller jag till fullo med om att kunden inte alltid har rätt. Jag citerar: ”Samtidigt kan man – helt berättigat – fråga sig vart den ömsesidiga respekten tagit vägen. Det finns bevisligen personer som faktiskt anser sig berättigade till särbehandling och som anser att gemensamma spelregler, skapade för allas trivsel, inte gäller just dem.”
Då jag inte längre finns med inom den företagsamheten så kan jag och vågar jag med gott samvete säga att det stämmer till 100 %.